Ogenomtänkta tankar
Hade mycket idéer igår och kände mig mer eller mindre hoppfull. Just nu känner jag mig bara tom och tråkig.
"Men fredrik, det är du inte alls!"
Det är väl vad man gör det till. Som vanligt. Som alltid. Livet är så förbannat förutsägbart. Hoppas jag sitter om något år och skrattar vad jag skrev nu. Vilken lättnad. Och då kommer jag tänka; var jag sådär bitter? Japp. Det var jag. Tycker synd om de som tvingas stå ut med mig (och ja jag vet att det är dåligt att tycka synd om sig själv, men jag kan inte låta bli). Haha. Jag hatar redan det här inlägget. Jag vet inte varför jag skriver det. Jag vet inte ens vad det handlar om eller om det finns något budskap. Just nu är jag sur och hungrig. Skulle behöva prata med någon. Alltså inte prata "prata", utan bara snacka med någon. I telefon dårå. Älskar att prata i telefon.
Men jag var iallafall duktig idag. Jag försökte le idag när jag såg henne promenera förbi. Jag försökte faktiskt le, även om det var svårt. Jag tror det blev ett plågat leende. Som ett öppet sår som spricker upp när jag ler. Det kanske är så. Jag vet ju vad jag behöver. Jag behöver bli kär i någon (i någon). Jag är bra på att vara kär. Grymt bra faktiskt. Tror jag är bättre än de flesta på att vara kär. Fast jag kan bara låtsas att jag är kär. Jag vill bara vara kär. Jag kanske aldrig har varit det. Vad ironiskt det skulle vara, men det är bara lite fantasier från min sida. Haha. (Livet är så förutsägbart?)
Jag vet många som säger efter ett förhållande att de vill vara själva ett tag. Jag har börjat fundera på om det är rent skitsnack. Vem vill vara singel? De kanske bara säger så för att känna sig mindre sårbara. När ett förhållande har tagit slut för mig så vill jag inget hellre än att få ett nytt förhållande så fort som möjligt. Är det fel? Är det falskt? Jag vet inte. Jag är en missbrukare. Missbrukare av kärlek. Fredrik Andersson, kärleksmissbrukare, när ska du blir kär igen? Vad kul om man visste hela livet i förväg. Då skulle jag veta när saker och ting skulle bli lite roligare igen. Lite mening i tillvaron, remember? Nu säger jag emot mig själv, eftersom ett av mina favoritord är nyfikenhet. DUBBELMORAL. Jag vet inte riktigt vad jag vill nu. Känns jobbigt (eller känns det befriande?). Jag brukar ju veta vad jag vill. Skrev lite idag iallafall när jag satt på stan. Kreativt, men jag vet inte hur jag ska binda ihop det med det andra jag har skrivit. Lite jobbigt.
Hade en annan lustig tanke på bussen också. Jag vill helst att man blir kär i mig genom att läsa min blogg. I verkligheten är jag ganska tråkig och tillbakadragen, men här är jag intressantare på något sätt. Det är det här som GÖR mitt liv intressant. Jag kanske är jättesjälvgod nu, men jag vill bara få fram det här. Det känns jätteklyschigt att säga att det är insidan som räknas, men yeah. Det är grejen. Det är det här som räknas. Älska det här så älskar du automatiskt mig. Visst är världen enkel?
Hatar det här inlägget. Kommer förmodligen att radera det imorgon. Det skulle kännas skönt. Var dock tvungen att skriva det för att lugna min förvirrade hjärna.
Nu ska jag äta och titta på film. Haha, som att någon bryr sig. Jag är inte mig själv idag. Hejdå.
"Men fredrik, det är du inte alls!"
Det är väl vad man gör det till. Som vanligt. Som alltid. Livet är så förbannat förutsägbart. Hoppas jag sitter om något år och skrattar vad jag skrev nu. Vilken lättnad. Och då kommer jag tänka; var jag sådär bitter? Japp. Det var jag. Tycker synd om de som tvingas stå ut med mig (och ja jag vet att det är dåligt att tycka synd om sig själv, men jag kan inte låta bli). Haha. Jag hatar redan det här inlägget. Jag vet inte varför jag skriver det. Jag vet inte ens vad det handlar om eller om det finns något budskap. Just nu är jag sur och hungrig. Skulle behöva prata med någon. Alltså inte prata "prata", utan bara snacka med någon. I telefon dårå. Älskar att prata i telefon.
Men jag var iallafall duktig idag. Jag försökte le idag när jag såg henne promenera förbi. Jag försökte faktiskt le, även om det var svårt. Jag tror det blev ett plågat leende. Som ett öppet sår som spricker upp när jag ler. Det kanske är så. Jag vet ju vad jag behöver. Jag behöver bli kär i någon (i någon). Jag är bra på att vara kär. Grymt bra faktiskt. Tror jag är bättre än de flesta på att vara kär. Fast jag kan bara låtsas att jag är kär. Jag vill bara vara kär. Jag kanske aldrig har varit det. Vad ironiskt det skulle vara, men det är bara lite fantasier från min sida. Haha. (Livet är så förutsägbart?)
Jag vet många som säger efter ett förhållande att de vill vara själva ett tag. Jag har börjat fundera på om det är rent skitsnack. Vem vill vara singel? De kanske bara säger så för att känna sig mindre sårbara. När ett förhållande har tagit slut för mig så vill jag inget hellre än att få ett nytt förhållande så fort som möjligt. Är det fel? Är det falskt? Jag vet inte. Jag är en missbrukare. Missbrukare av kärlek. Fredrik Andersson, kärleksmissbrukare, när ska du blir kär igen? Vad kul om man visste hela livet i förväg. Då skulle jag veta när saker och ting skulle bli lite roligare igen. Lite mening i tillvaron, remember? Nu säger jag emot mig själv, eftersom ett av mina favoritord är nyfikenhet. DUBBELMORAL. Jag vet inte riktigt vad jag vill nu. Känns jobbigt (eller känns det befriande?). Jag brukar ju veta vad jag vill. Skrev lite idag iallafall när jag satt på stan. Kreativt, men jag vet inte hur jag ska binda ihop det med det andra jag har skrivit. Lite jobbigt.
Hade en annan lustig tanke på bussen också. Jag vill helst att man blir kär i mig genom att läsa min blogg. I verkligheten är jag ganska tråkig och tillbakadragen, men här är jag intressantare på något sätt. Det är det här som GÖR mitt liv intressant. Jag kanske är jättesjälvgod nu, men jag vill bara få fram det här. Det känns jätteklyschigt att säga att det är insidan som räknas, men yeah. Det är grejen. Det är det här som räknas. Älska det här så älskar du automatiskt mig. Visst är världen enkel?
Hatar det här inlägget. Kommer förmodligen att radera det imorgon. Det skulle kännas skönt. Var dock tvungen att skriva det för att lugna min förvirrade hjärna.
Nu ska jag äta och titta på film. Haha, som att någon bryr sig. Jag är inte mig själv idag. Hejdå.
Kommentarer
Postat av: H
Fredrik Andersson. Jag är inte kär i dig (än), men tycker om dig gör jag. Om du bara hade bott närmare hade jag verkligen velat träffa dig (antar att du bor norrut, eftersom du känner frans? skulle bli glad om jag hade fel.)
Trackback
