Sluta analysera allt
Självinsikt på svikt.
Blickaaaaaaaaaaaaaaaaar, ögon som tittaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar
Kanske i en annan värld. I ett annat liv, men inte här. Du behöver inte min uppmärksamhet. Du behöver inte besvarade blickar. Vad du söker hos mig är något som jag inte kan ge dig. Jag kan inte älska. Jag kan få mig att tro att jag kan älska, men jag kan aldrig älska. Nej. Jag kan aldrig älska. Så länge du har något att ge mig så kommer jag ha något att ge dig, men jag kommer aldrig att älska dig. Jag kan inte älska. Det handlar inte om dig, utan det handlar om mig. Jag kan inte. (men du vill, åh det är så mycket du vill)
I dina blickar så ser jag en nyfikenhet, som jag har sett inte bara i andras ögon, utan även i mina egna. Nyfikenhet kan vara farligt och i detta fall så leder det bara till falska förhoppningar. Jag kan inte ge dig vad du vill ha. Jag är ingen bra människa i längden. Jag är ingenting i längden. Jag är inte säker. Jag är farlig.
Hahahahahahahahahahahahahahaha
Skiljelinje
Skiljelinje
Jag känner för dig. Fast det jag är skrämmer dig. Jag är förvisso inte farlig, bara påfrestande. Du komer inte klara av det. Du kommer nå insikten som de andra. Du kommer inse att vissa människor är inte värda att kämpa för. Du kommer inse att jag är en människa som inte är värd att dö för. Åh alla oupplevda minnen, ni är så vilseledande. Om jag än kände till er i förväg så skulle allt vara så för böfvla mycket enklare.
WEOH WEOH WEOH WEOH TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT
Intervju med en okänd människa
Jag: Hur känns det att se in i min själ och mina innersta tankar?
Du: Jaa, det känns väl helt okej. Det är sjukt konstigt att se dig i skolan sedan och att bara veta vilka bisarra tankar du bär.
Jag: Haha ofta? Men det jag skriver här är ju egentligen bara massa ologiskt skit. Jag är en sinnesförvirrad man utan riktlinjer i livet.
Du: Ähhh... Okej, men jag tycker fortfarande att du är duktig på att skriva.
Jag: Varför då?
Du: Jag vet inte, jag saknar motivering. Jag saknar även svaret på den frågan. FÖR HELA DEN HÄR KONVERSATIONEN HÄNDER I DITT HUVUD, JAG ÄR BARA PÅHITTAD, ALLT JAG SÄGER ÄR DINA TANKAR.
Jag: Ja, så har det varit hela tiden. Visst är det drygt?
Du: HAHAHA SNÄLLA, DU KAN INTE KONTROLLERA MIG SÅHÄR, SLÄPP MIG FRI. JAG VILL BARA LÄSA DIN BLOGG OCH VARA IFRED, SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA.
Sedan försvann inspirationen. Tack och hej, leverpastej!
- EN SKEPP KOMMER LASTAT!
- Med vad?
Skiljelinje
Sådana bisarra tankar. Sådana fruktansvärt ologiska tankebanor. Ni är en mycket sjuk man. Ni bör söka hjälp. Fast egentligen så är det mig själv jag pratar om, eftersom det inte finns någon annan här. Ibland så ser jag att jag har några besökare här, MEN DE TITTAR IGENOM ETT GLASFÖNSTER.....
...nu räcker det.
Ja. Nu räcker det.
Blickaaaaaaaaaaaaaaaaar, ögon som tittaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar
Kanske i en annan värld. I ett annat liv, men inte här. Du behöver inte min uppmärksamhet. Du behöver inte besvarade blickar. Vad du söker hos mig är något som jag inte kan ge dig. Jag kan inte älska. Jag kan få mig att tro att jag kan älska, men jag kan aldrig älska. Nej. Jag kan aldrig älska. Så länge du har något att ge mig så kommer jag ha något att ge dig, men jag kommer aldrig att älska dig. Jag kan inte älska. Det handlar inte om dig, utan det handlar om mig. Jag kan inte. (men du vill, åh det är så mycket du vill)
I dina blickar så ser jag en nyfikenhet, som jag har sett inte bara i andras ögon, utan även i mina egna. Nyfikenhet kan vara farligt och i detta fall så leder det bara till falska förhoppningar. Jag kan inte ge dig vad du vill ha. Jag är ingen bra människa i längden. Jag är ingenting i längden. Jag är inte säker. Jag är farlig.
Hahahahahahahahahahahahahahaha
Skiljelinje
Skiljelinje
Jag känner för dig. Fast det jag är skrämmer dig. Jag är förvisso inte farlig, bara påfrestande. Du komer inte klara av det. Du kommer nå insikten som de andra. Du kommer inse att vissa människor är inte värda att kämpa för. Du kommer inse att jag är en människa som inte är värd att dö för. Åh alla oupplevda minnen, ni är så vilseledande. Om jag än kände till er i förväg så skulle allt vara så för böfvla mycket enklare.
WEOH WEOH WEOH WEOH TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT
Intervju med en okänd människa
Jag: Hur känns det att se in i min själ och mina innersta tankar?
Du: Jaa, det känns väl helt okej. Det är sjukt konstigt att se dig i skolan sedan och att bara veta vilka bisarra tankar du bär.
Jag: Haha ofta? Men det jag skriver här är ju egentligen bara massa ologiskt skit. Jag är en sinnesförvirrad man utan riktlinjer i livet.
Du: Ähhh... Okej, men jag tycker fortfarande att du är duktig på att skriva.
Jag: Varför då?
Du: Jag vet inte, jag saknar motivering. Jag saknar även svaret på den frågan. FÖR HELA DEN HÄR KONVERSATIONEN HÄNDER I DITT HUVUD, JAG ÄR BARA PÅHITTAD, ALLT JAG SÄGER ÄR DINA TANKAR.
Jag: Ja, så har det varit hela tiden. Visst är det drygt?
Du: HAHAHA SNÄLLA, DU KAN INTE KONTROLLERA MIG SÅHÄR, SLÄPP MIG FRI. JAG VILL BARA LÄSA DIN BLOGG OCH VARA IFRED, SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA.
Sedan försvann inspirationen. Tack och hej, leverpastej!
- EN SKEPP KOMMER LASTAT!
- Med vad?
Skiljelinje
Sådana bisarra tankar. Sådana fruktansvärt ologiska tankebanor. Ni är en mycket sjuk man. Ni bör söka hjälp. Fast egentligen så är det mig själv jag pratar om, eftersom det inte finns någon annan här. Ibland så ser jag att jag har några besökare här, MEN DE TITTAR IGENOM ETT GLASFÖNSTER.....
...nu räcker det.
Ja. Nu räcker det.
Kommentarer
Trackback
