Den ljusa sommarnatten

Inatt är en vaken natt.

Jag sitter och lyssnar på klassisk musik och har inga planer på att lägga mig. Delvis för att det är alldeles för varmt och ljust. Det är ingen idé. Inte heller så är det någon vaken nu. Inte en enda själ. Det är vad jag inbillar mig iallafall. En sak som jag vet säkert är att alla mina vänner sover. De har det bra, haha.

Oftast på natten så känner mig ganska betydelselös. Jag ligger och lyssnar på fåglar som kvittrar, hur ljuset letar sig in igenom mitt fönster och svider i mina ögon. Tänk att allt det där finns. På något sätt så finns allt det där och jag är en del av det. Jag andas samma luft, dricker samma vatten, allt det där. Som att det betydde någonting. Kanske det är vad de flesta människor söker i sin tillvaro. Någon slags mening med alltihopa. Så vad är det för meningen att jag sitter här klockan fyra och skriver en blogginlägg som någon kommer läsa men förmodligen glömma redan dagen efter? Vad är poängen med allt? Vad är meningen? Kanske det inte finns någon mening med allt. Kanske allt jag gör är helt slumpmässigt och jag går obemärkt igenom livet. Fast det där låter ju helt meningslöst. Inte kan livet vara meningslöst? Det låter helt absurt. Så ifall det finns en mening, varför har jag ännu inte funnit den?

Som svaret som på så många andra frågor så kanske svaret finns inom mig själv. Det är väl det sista stället man letar på antar jag. Fast det är farligt att anta saker. Jag ska sluta med det. Ifall jag inte vet något så ska jag inte låtsas som om jag vet det. Det vore bara löjligt, fast jag har ju gjort det misstaget förut. Om det nu är ett misstag det vill säga. Jag tänker inte läsa det här inlägget när jag har skrivit det, jag kommer kanske aldrig att läsa det igen. Inte heller så kommer jag minnas vad jag har skrivit heller. Så typiskt. Tänk ifall jag skrev något bra utan att jag fattade det. Haha. Bidrog med lite mening till tillvaron. Så vackert det låter. Synd att livet inte alltid är vackert, för det här är att leva. Tror jag. Jag är ju trots allt bara 17 år. Det är inte mycket att komma med. När jag är en gammal vis man med vitt skägg så ska jag ge alla råd. Det skulle nog passa mig bättre. Jag är ganska dålig på att var tonåring, eller så är jag ganska bra på det. Jag vet inte. Det är svårt att säga, men jag längtar efter att få bli vuxen. Det verkar skönt. Jag kommer vara lite smartare, ta mer ansvar och allt sådant där. Det skulle nog passa mig. Kan vi inte hoppa över några år?

Åter tillbaka till den meningslösa känslan. Solen kommer lysa imorgon utan mig, fåglarna kommer kvittra imorgon utan mig och hela jävla världen kommer gå vidare utan mig. Det är först nu jag inser hur individen är så otroligt meningslös. Jag kan inte göra ett skit för att påverka världen, men kanske jag kan påverka någons värld? Det är en fin tanke och jag tror faktiskt att den är sann på något slags vis. Att tjusa till någons tillvaro. Hahaha, det här med tillvaro börjar spåra ut. Jag måste sluta snart. Det ligger en bok i min säng och väntar på mig. Den ser faktiskt extremt lockande ut, men jag vet inte om jag orkar läsa nu. Jag kommer inte kunna sova heller, hur jävla trött jag än är, så jag får allt sitta här resten av de återstående timmarna tills det blir dag. Jag tror faktiskt att pappa vaknar om typ två timmar. Det är ju alltid trevligt med lite sällskap såhär på morgonen. Det är ju redan så jävla ljust ute. Haha.

Allt det här kommer förmodligen sluta med (fortsätta med) att jag tittar på en film eller läser en bok. Det vore passande och ett trevligt sätt att spendera de kommande timmarna. Självklart så skulle jag kunna skriva på mitt eget arbete, men jag känner att jag verkligen inte orkar göra det just nu. Det är inte det att jag är trött, utan att jag har för tillfället har noll inspiration. Jag vill prata med någon. Med en vän, men alla mina vänner sover. Visst är det dåligt? Att bara ligga och sova sådär när jag behöver prata med dem. Jag är en sådan påfrestande människa, haha. Är det vad vänner är till? Att alltid finnas där? Det låter väldigt fint, men jag tror de skulle bli skitsura ifall jag ringde och väckte dem, så jag tänker inte göra ett försök. Fast jag skulle nog uppskatta att bli ringd mitt i natten. Som om att jag betydde något för någon. JA! Hoppas jag får uppleva det någon gång. Fast jag skulle nog vara skitsur ändå när jag skulle vara sådär nyvaken.

Nu känner jag dock att jag måste sluta skriva för tillfället. Ifall jag orkar så kanske jag skriver ett annat meningslöst inlägg som det här. Hahahah, så torrt på något sätt. Jag har ingenting att komma med. Bara massa natt-tankar som jag har glömt imorgon, fast det blir inget imorgon. Imorgon är idag. Visst är det ironiskt? Men jag måste sluta nu.

Bort. Försvinn. Läsa(sova). Farväl

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0