Tanke VI-2

"Fredrik?" säger hon försiktigt och ger mig den där blicken. Den där blicken som ger mig styrkan att gå vidare i livet. Den där blicken är så fruktansvärt mycket mer än en blick, det är som om jag absorberar livskraft ur den. Och hennes sätt att säga mitt namn. Bara hon kan säga det med den där klangen. Varje stavelse faller perfekt från hennes läppar och följs av en tystnad. Jag gör heller inget för att bryta denna tystnad, för det är ingen tystnad av ondo. Det är ett utbyte av tankar, för vi känner ju hur våra själar smälter ihop när vi sitter där och stirrar på varandra som fånar. Det här är inte kärlek, utan det är något större. Något mycket större. Vi sitter bara där och tittar på varandra, för det är vad vi behöver. Varandras närvaro. Vi behöver inte känna händer över hela kroppen eller långa kyssar, utan det vi behöver mest är värmen ifrån våra blickar. Det är en förbindelse mellan våra tankeströmmar, den strimma av förståelse som knyter ihop våra själars lösa trådar.

Jag ser på henne och jag inser att jag behöver henne mer än jag älskar henne. Det gemensamma behovet är vad som håller oss samman. Ett utbyte av känslor. Vi tömmer oss själva på kärlek och ger det till den andre. Det är som att vi lever i symbios. Båda är lika beroende av varandra. Vilken underbar tanke, det är ömsesidigt. Jag ser på henne och jag vill att det ska vara för evigt. Att vi kan sitta där och titta på varandra medan resten av världen faller ned och dör. Vi kan hålla oss vid liv. Kärleken kan hålla oss vid liv. Men plötsligt så ser jag en gnutta tveksamhet i hennes ögon, som om hon hörde mina tankar. Nej, ingenting varar för evigt. Speciellt inte kärlek. Kärleken måste naturligtvis dö, det är därför den är så vacker. För att den kan ta slut och dö närsomhelst.

"Fredrik?" säger hon och flyttar sig närmare (.......................avslutar tanke.............). Jag ser tydligt på hennes blick att något är fel och paniken växer sig i hennes ögon. Något främmande (..................denna tanke kommer avslutas inom några minuter på grund av säkerhetsskäl...........) stör vår harmoni. Hon omfamnar mig och släpper inte taget. Jag håller hårt om henne, för det känns som om hon kommer försvinna. Jag ser mig omkring och den vackra värld vi befinner oss i börjar upplösas. Färger och konturer försvinner (..............raderar oupplevda minnesvärda platser.........) och omgivningen runt oss blir vit, lika vit som ett orört papper. Hon börjar skrika och snart förstår jag vad som är på väg att hända. Jag börjar skrika själv och vi skriker i kör tills ljudet försvinner och jag ser hennes mun vråla i protest tills också hon löses upp. Jag faller ensam i en vit värld och snart släcks allt (................fortsätter utan att spara...............).

(Den här tanken avslutades av säkerhetsskäl eftersom den hotade välbefinnandesystemet i Tankarnas Hav. Inget av detta har inträffat i verkligheten och är och inget mer än fantasier. Tankar som är uppbyggda på fantasier är farliga för den enskilde individen och bör därför förgöras innan de hinner sprida sig till de lättpåverkade delarna av hjärnan. En tanke uppbyggd på fantasi kan aktivera det ultimata säkerhetshotet,  som är känt som "hoppet". Fantasi är det största hotet emot människan och bör därför begränsas. Tanke VI-2 kommer att dokumenteras och sparas för framtida studier av det forna jaget. Tanke VI-2 försöker definera termer sådana som "kärlek", "behov" samt "gemenskap". Eftersom det inte finns någon registrerad definition av detta i databasen så anses det som ett hot emot den fastställda världsbilden som inte kan förändras. Analys av Tanke VI-2 slutförd.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0