Jag önskar att jag vore annorlunda

Anonym om Ingenting finns kvar:

Vad önskar du var annorlunda?



En mäktigt fråga. En farlig fråga. Det är just därför jag tänker utmana mig själv och försöka svara på den, men jag är rädd för svaret. Eller så är jag rädd för att det inte finns något svar. Ja, det är jag sannerligen. Eftersom jag nyligen skrivit ett aslångt inlägg om vad man ska göra ifall man önskade att något var annorlunda, så borde det vara ganska enkelt för mig att svara på den här frågan. Jag borde veta exakt hur jag ska förändra min tillvaro ifall jag inte trivs med den. Då kommer också frågan upp ifall jag trivs i min tillvaro. Gör jag det? Jag vet inte. Det finns så många avgörande faktorer. Saker som styr. Saker som jag är oförmögen att råda över. Ibland sätter jag min tillit åt ödet. Det är min trygghet. Ödet ger mig en skiss över mitt eget liv. Varje händelse av betydelse kommer jag att ta med mig i livet och de kommer spela en avgörande roll i de val som jag kommer slitas emellan.

Men är jag då i fråga nöjd med min tillvaro? Nej. Det finns något som saknas och människan har en tendens att aldrig bli nöjd. När det är sommar så är det för varmt och när det är vinter så är det för kallt. Det existerar inget stadie av lycka eller belåtenhet. Visst kan man uppnå det, men det är ingenting man kan hålla fast vid. Lycka kommer i vågor. Så säg det, vilken människa förtjänar konstant lycka? Ett himmelrike? Vem förtjänar det? Det existerar inte några människor som aldrig gör något ont i livet. Alla har sina brister och det är inte heller möjligt att radera ut alla brister på sig själv. Det enda som man egentligen kan göra är att bli medveten om sina brister och försöka dra ned på dem. Förminska dem, men inte låtsas som om de vore borta. Därefter så måsta individen lära sig att stå ut med sig själv. När det gäller omgivningen så kommer de som älskar dig att stå ut med dina brister, så länge du visar allt gott med dig. Ifall de människor som du kallar dina närmaste inte kan uthärda dessa brister så finns det ingen anledning att hålla fast vid dessa människor. Detsamma gäller kärlek. Ifall en partner inte kan stå ut med den andres brister så faller det. Det handlar mycket om att ifall den andre människan du älskar, är värd att lida för.

Så vad är jag egentligen missnöjd med. Vad ska vara annorlunda? Jag känner mig så patetisk när jag säger kärlek. Haha. Världens enda problem. Kärlek, vad har det egentligen givit mig? Har det alltid varit värt det? Jag tror inte det, men det finns så många saker jag aldrig hann göra och så många saker jag aldrig borde ha gjort. Om jag hade fått mer tid. Om livet hade givit mig mer tid. Så många oupplevda minnen. Det är bara bilder i mitt huvud. Hur det ljuva livet är. Det ljuva livet som jag delar med någon jag älskar. Synd att kärlek är så patetiskt (fast det tycker du egentligen inte). Kärlek är ett filter över dina ögon då allt du ser blir förskönat. Ska man världens sanna ondskefulla natur eller ska man se skönheten i världen som egentligen bara finns i ens huvud? Älskade fantasi, du sätter inga gränser.

Människan kommer alltid att sträva efter att förändra sin tillvaro. Det finns mycket som jag önskar vore annorlunda, men vad spelar det för roll? Det som faktiskt spelar roll är att vi förändras hela tiden och vår tillvaro lika så. Det kan vara mycket små förändringar, sådana som man kanske inte märker. Du kommer alltid att vara dig själv, men minns att du alltid har förmågan att förändra både dig och din omgivning. Du kommer alltid att ha den makten att påverka, för det är din makt som människa. Det är din rättighet som människa. Det är din frihet som individ. Gör dina val. Gör dina misstag. Det förändrar ingenting.

Egentligen så spelar det ingen roll vad jag önskar vore annorlunda, eftersom jag har så pass mycket tid att förändra allting. Tyvärr, som så många andra, så saknar jag tålamodet. Ja, tålamodet. Det kommer alltid att håna mig. Jag har tiden, men inte makten att hantera den. Därför kommer alltid tiden att flina åt mig. Och vad kan en man göra annat än att le tillbaka? Underkastelse av det löjliga ödet, kanske det är vad allt det här handlar om.

Så vad önskar jag vore annorlunda?

Jag önskar att jag vore annorlunda. Jag önskar att jag försökte njuta av livet istället för att försöka förstå det.


(Den som njuter av livet förstår inte varför han njuter av det)

Älskade.

Kommentarer
Postat av: Lovisa

jag saknar dig.

2010-10-29 @ 01:13:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0