cocacolacowboys

Jag hade inte planerat det här. Fast  kan vem kan förutse ödet egentligen? Det finns en tanke nu som jag gillar att tänka. Det kanske är falskt hopp, men det spelar ingen roll. Jag gillar att tänka den tanken och jag kommer fortsätta tänka den tanken tills den är helt genomtänkt och när den är genomtänkt så kommer jag förstå hur det ligger till. Vissa säger att jag tänker för mycket, men är det någonting jag har valt? Knappast. Det bara blev såhär ändå. Ibland kanske det vore lättare att inte förstå. Att bara låta sig dras med.

Det går inte att tvinga sig själv i att bli kär (åh det handlar om kärlek, är ni förvånade?) så hur ska jag veta att det är på riktigt? Att det inte bara är den dröm (som allt annat). Förstår jag inte att det inte handlar om det här? Nej det gör jag inte för jag vet inte vad jag pratar om. Jag som trodde det här var min grej. Jag som trodde jag var bra på det här. Hahahahhaah. Känner mig grovt misslyckad. Jag kanske borde ta en paus. Strunta i att skriva på en vecka. Skulle jag klara det? Tänk om jag skulle bli lyckligare då? Det kanske är skrivandet som fortsätter mig i en dålig situation. Men jag älskar (hatar) ju att skriva. Eller?

Fast allt det här är bara destruktiva tankar en lördagseftermiddag klockan två. Allt som jag tänker och allt som jag gör i mitt huvud spelar ingen roll, det är det som jag väljer att göra i form av val som spelar någon roll. Åt helvete med alla destruktiva tankar.

(du är en destruktiv människa)