cocacolacowboys

Vi är ute på havet i en gammal båt. De små vågorna guppar båten upp och ner. Du stirrar klentroget på mig. När du tvivlar på min förmåga så tvivlar du inte bara på den, utan på vår förmåga. Solen skiner och det är ljust ute, men därnere i vattnet är det kallt och mörkt. Du tittar runt i båten och letar efter någonting att ta dig fram med.
- Det finns inga åror, säger jag.
Du bara fortsätter leta, även fast det inte finns något utrymme i båten där du kan hitta några åror. Istället börjar spänna och hissa seglet och sedan tittar du likgiltig på mig igen.
- Det finns ingen vind, säger jag.
Du sätter dig ned långsamt på andra sidan båten mitt emot mig. Vi sitter en lång stund där.
- Vi kan ro utan åror, säger jag.
Du bara skakar på huvudet.
- Vi kan segla förutan vind, säger jag.
- Nej det är omöjligt.
Du reser dig upp och hoppar ut i det iskalla vattnet. Jag ser din likgiltiga blick innan du drunkar till döds, jag ser dina kalla ögon förena sig med mörkret och drunka till en löfte om glömska.
Jag ser ut över havet. Det oändliga hav som sträcker sig åt alla kanter. Rör sig båten? Eller är det vågorna som rör sig? Jag vet inte. Du och jag kunde inte ro utan åror. Du och jag kunde inte segla förutan vind. Jag lutar mig tillbaka i den gamla båten och sluter ögonen. Utan att fälla tårar.