Nästa steg
Jag berättar mina historier, för historier är allt jag har kvar. Samtidigt som jag berättar dem för en person så bildas en ny historie med den människan. Ett nät av sammansvetsade händelser. Mitt liv. På senaste tiden så har jag börjat tänka mer. Ännu mer alltså? Ja kanske. Det har gått nio månader av 2010 nu. Jag vet redan hur jag ska sammanfatta det här året. Jag försökte växa upp för fort helt enkelt. Jag trodde att jag började bli vuxen och kunde ta självständiga beslut på en nivå jag tidigare inte befunnit mig på, men jag var inte redo för det. Jag var inte redo för det där ansvaret. Inte heller påstår jag att jag är mer vuxen nu, men nu förstår jag åtminstone vad jag gjorde för fel. Idag så tog jag ett stort steg i min utveckling på grund av att jag inte lät ångesttankarna ta över. Jag kunde kontrollera dem. Jag kunde kontrollera mig själv. Det är de där tankarna som har förstört allt jag tidigare byggt upp, men idag så kontrollerade jag dem. Jag är segraren. Segraren över mig själv.
Det kanske därför den enskilde individens kamp är så viktig för invidivden att utkämpa själv. För när man väl går segrande ut ur striden så blir man inte bara mycket starkare, utan mer erfaren också. Jag har tidigare sagt att den enda man känner i livet är sig själv, men jag är inte lika säker på det längre. Jag kommer aldrig känna mig själv och livet är den möjlighet som har givits mig i ett försök att förstå mig själv. Jag hoppas att jag aldrig kommer förstå mig själv helt, för då har jag förlorat meningen med livet lite. Och det vore ju sorgligt.
Tidigare så hade sagt att jag hanterar den här situationen på ett vuxet sätt, men nu säger jag bara att jag hanterar den på mitt sätt. Det här är mitt nya sätt att hantera saker, utan att sitta och peka på alla fel jag hittar. Jag har hittat en underbar människa och jag tänker ta vara på det. Och ifall det innerbär att det kommer göra ont igen så är jag beredd och ta det, för det finns så mycket kärlek som är övervägande. Jag är övertygad om det. Jag har även förberett mig på att jag kommer göra misstag, men jag tänker hantera dessa misstag på mitt sätt. Jag kanske fortfarande är en vilsen tonåring, men idag har jag visat något mer för mig själv.
Jag vet precis hur den gamle Fredrik hade reagerat. Han hade fått ångest för en liten skitsak och inte sett det otroligt UNDERBARA i helheten. Gamle Fredrik pekade bara på allt som var dåligt. Den tavla han målade försökte han göra perfekt och i försöket att göra den perfekt så letade han överallt efter FEL på tavlan. Det började med att han hittade ett fel, sen hittade han ett till och sen fortsatte det. Till slut så såg han inte längre en vacker tavla som han hade målat, utan ett nätverk av fel som han var tvungen att rätta till.
I fortsättningen nu så tänker jag fokusera på det vackra. All skönhet, för det finns så mycket skönhet i henne. I den här underbara människan. Jag tänker lyfta fram den skönheten och den ska överglänsa alla brister och fel. Jag tänker inte bara se skönheten, utan skönheten i helheten.
Vi kan ro i en båt utan åror.
Det kanske därför den enskilde individens kamp är så viktig för invidivden att utkämpa själv. För när man väl går segrande ut ur striden så blir man inte bara mycket starkare, utan mer erfaren också. Jag har tidigare sagt att den enda man känner i livet är sig själv, men jag är inte lika säker på det längre. Jag kommer aldrig känna mig själv och livet är den möjlighet som har givits mig i ett försök att förstå mig själv. Jag hoppas att jag aldrig kommer förstå mig själv helt, för då har jag förlorat meningen med livet lite. Och det vore ju sorgligt.
Tidigare så hade sagt att jag hanterar den här situationen på ett vuxet sätt, men nu säger jag bara att jag hanterar den på mitt sätt. Det här är mitt nya sätt att hantera saker, utan att sitta och peka på alla fel jag hittar. Jag har hittat en underbar människa och jag tänker ta vara på det. Och ifall det innerbär att det kommer göra ont igen så är jag beredd och ta det, för det finns så mycket kärlek som är övervägande. Jag är övertygad om det. Jag har även förberett mig på att jag kommer göra misstag, men jag tänker hantera dessa misstag på mitt sätt. Jag kanske fortfarande är en vilsen tonåring, men idag har jag visat något mer för mig själv.
Jag vet precis hur den gamle Fredrik hade reagerat. Han hade fått ångest för en liten skitsak och inte sett det otroligt UNDERBARA i helheten. Gamle Fredrik pekade bara på allt som var dåligt. Den tavla han målade försökte han göra perfekt och i försöket att göra den perfekt så letade han överallt efter FEL på tavlan. Det började med att han hittade ett fel, sen hittade han ett till och sen fortsatte det. Till slut så såg han inte längre en vacker tavla som han hade målat, utan ett nätverk av fel som han var tvungen att rätta till.
I fortsättningen nu så tänker jag fokusera på det vackra. All skönhet, för det finns så mycket skönhet i henne. I den här underbara människan. Jag tänker lyfta fram den skönheten och den ska överglänsa alla brister och fel. Jag tänker inte bara se skönheten, utan skönheten i helheten.
Vi kan ro i en båt utan åror.
Kommentarer
Trackback
