The red fields of Can'-Ka No Rey

[Jag] (du? vi?) känner hur tankarna strömmar igenom mig. Farliga tankar. Men den sanna inspirationen finns inte, det egna livet finns inte. Och om jag så väljer att förkasta förlorade fantasier, kedja fast mig vid livet. Kedja fast mig vid den havsklippa som livet är och låt obarmhärtiga vågor skölja av mig ilska. Låt det blåsa en iskall vind som visslar i de träd som behållt sina döda löv. Varför fortsätter vågorna att skölja in över mig? Vem har satt dessa krav. Så linda in min själ i taggtråd och knyt hårt, för min blick är någon annanstans. Det är ju bara en illusion. Allt är målat svartvitt, det var livets grundfärg, sedan kom ljuset. Nu söker jag det äkta ljuset, det ofunna ljuset, det genomskärande ljuset. Jag vill se in i världens själ och om jag så bara blir bländad går jag hellre blind i livet. Åh och vågorna. Snälla, vem bad oss att äta taggtråd. I bakgrunden är det ljuvlig musik, men jag hör inte dessa toner, jag hör inte dessa läten. Skriket från alla befriade själar överröstar skapelsen musik. När sista sidan vänds så kommer vi alla skrika, för vi trodde inte att slutet var dolt för oss. Vi trodde att vi kunde välja vårt eget slut, men vi är alla fastkedjade vid den kala klippan kant. Snälla älskade ka, säg att det kommer gå lika bra för mig, för inget är skrivet ännu. Vad jag än ristar in i klippan med mina blodiga händer spelar ingen roll, för jag skriver inte den stora boken, utan det är redan skrivet för längesedan. Låt mig bara få skriva det som jag ska skriva sedan vill jag bli befriad. Och jag ska skrika till min befrielse, jag ska skrika för frihet, men då finns det inte längre någon frihet att utnyttja. Alla gnistrande kunskaper(historia a?), alla torra löv (minnen) kommer försvinna om de inte redan har försvunnit för längesedan. Åh världens färger flackar inför min blick, idag är en svart dag och imorgon blir det en vit dag. Alla dessa obetydelselösa meningsfulla saker som jag kallar val, existerar inte, det är en illusion. En sådan perfekt mästerligt utarbetad illusion. Det här är den äkta inspirationen och den är stulen. Jag stal den av dig, för du du hade råd att förlora den. Så tänk det när dina döda löv faller, tänk på mig när träden låter sina döda löv falla, om nu så blir. För på träden växar ibland döda löv, på de träd som den iskalla vinden visslar igenom. Snälla stora Gan, hur ska jag lära mig allt som jag aldrig har lärt mig? Skänk mig trygghet. Jag begär inte mer. Ge mig inspirationen (som jag aldrig fick) och gör den till en övermäktig känsla, en blomstrande makt i form av svartvita rosor, (åh älskade värld vart tog alla färger vägen). Jag behöver inte din kärlek, för vem är du för mig? Det finns ingen att vara för mig, för att vara för mig är en förlust. Jag förlorar, kom, dra ned dig själv i fallet. Som en fluga på en sommarnattsmörker som söker efter ljuset, så söker du efter den trygghet som inte kommer ges dig. Du jagar citronfjärilar, precis som mig. Vi jagar dessa vackra och utsökta citronfjärilar, men det är ack så sällan man ser dessa ensamma. De flyger i par och varför flyger de i par? Vi ska ändå inte leva för att se morgondagen, klippen ska brista och sluka havet och sluka hela världen. Åh, varför ser jag dessa ansikten, dessa ansikten som blöder varje gång de försöker tala. Varför?

Jag stal din evighet. (när jag vände sista sidan och läste slutet och jag skrek så högt jag förmådde och alla andra röster tystnade jag hatar verkligen tystnaden jag klarar inte av den det här är inte verkligheten försvinn)


INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN INGEN

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0