cocacolacowboys

Jag har något att längta efter.

Jag minns den känslan längtan. Jag har längtat efter den. Ibland så är det lustigt hur ödets vindar blåser till och ställer om allting. Fast vissa säger att det är slumpen. Själv så bryr jag mig vad det än är. Jag är glad och ler hela tiden. Sover mindre gör jag också, men jag är ändå inte trött. Vad är detta för kraft som driver mig? Jag är så stark. Jag är så trygg i mig själv. Jag får energi samtidigt som jag ger energi. Positiv energi.

Men samtidigt så finns det parasiter som är där och försöker suga ut energi. Dessa parasiter får ingen energi, så de stjäl sin egen. Jag vet nämligen mycket väl hur en parasit funkar, för jag har varit en själv. En energitjuv. Tagit något som jag inte har förtjänat, fast ingen klandrar mig väl? Eller är det kanske det straffet jag tar själv? Karma? Finns det något sådant? Att ifall man gör alla människor i sin omgivning lyckliga så blir man lycklig själv? Det är ju som ett gammalt citat att ifall man vill bli älskad så ska man älska själva. Det kanske funkar. Jag vet inte. Har inte tänkt på det så mycket. Inte heller har jag gjort något försök att förstå mig på det. Det är meningen att jag ska spela enligt livets spelregler, inte ifrågasätta dem. Fast det är ju dubbelmoral. Jag ifrågasätter ju allt. Livet. Varför vi är här. Allt möjligt.

Nyckelord rinner igenom mitt huvud. Chaos. Insanity. Madness. Fate.


Åh jag måste se dig igen. Jag måste se dig miljoner gånger innan jag dör. Tills jag kan varje ord utantill. Snälla.

Bara en gång till.