jag minns inte att jag har skrivit det här

Jag satte in dig i något slags sammanhang och trodde att det skulle göra mig gott, men åh så fel jag hade. Du sa att verklighetens grepp verkligen kändes, och du sa till mig att vad jag än var på väg att säga så skulle det vara fel. Det var förstås inte mitt fel att vi hamnade i den här situationen igen, men varför kunde du inte bara hålla käften och lyssna. Hur många gånger måste jag säga att jag fortfarande inte vet vad vi bråkar om, ändå så slår det gnistor. Jag försöker tänka dina tankar, men de fungerar inte i mitt huvud. De har inte samma klang, de har inte samma flöde. Egentligen så kanske du bara är en illusion, du existerar bara för att jag vill att du ska finnas. Jag skapade dig i mina tankar och jag kan behandla dig precis hur jag vill, men det är fortfarande mitt undermedvetna som kontrollerar dina tankar och dina rörelser, för vad skulle jag göra utan ett utomstående perspektiv. Du är ju mitt utomstående perspektiv, och jag tror mig veta att du är en illusion, men som sagt så är den största illusionen av alla illusionen om en illusion. Jag är fången i mitt medvetande och jag vet inte hur jag ska hitta dig. Du har gömt dig någonstans i mina tankar, så hur ska jag hitta dig? Jag kan inte leta i varje skrymsle och vrå, jag kan inte minnas alla tankar som jag någonsin tänkt. Vem var du? Vem var du egentligen? Och varför kom du till mig? Du är för bra för att vara sann, jag tror inte att du existerar. Jag har bara hittat på dig, för du är för bra för att vara sann. Du existerar  ju inte, du finns ju inte. Du är bara en tanke i mitt huvud där jag bestämmer exakt hur du är, och mitt undermedvetna skrattar åt hela situationen eftersom jag inte kan kontrollera dig.

Varför kan inte någon döda mannen med illusionerna, för hans illusioner går inte att omintetgöra. De är kvarstående. KVARSTÅENDE MILSTOLPAR PÅ LIVETS MOTORVÄG, DE AVGÖR HUR NÄRA DU ÄR DITT MÅL

och jag hoppas verkligen att du dör för jag hatar dig så jävla mycket













(det handlade aldrig om någon annan. det handlade aldrig om någon annan än dig själv. förstår du inte? det finns ingen man med  illlusioner. det finns bara en illusion om en man med illusioner. nu är det dags att omfamna ödet)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0