två

Han sa att han aldrig mer skulle förknippa sig med någonting så ömkligt som kärlek igen, men innerst inne så visste han att han ljög. Visserligen så var han en man med illusioner, en man som inte längre kunde skilja på fantasi och verklighet, men det var han ovetande om. Han satt där på sin säng och lovade sig själv att aldrig mer falla offer för kärleken. Men redan innan den tanken hade börjat forma sig så hade en annan tanke växa inom honom. Sökandet efter gemenskap. En man med illusioner har så svårt att se sina riktiga vänner, eftersom han kanske bara ser vad han vill se.

.

. .

två

två

två


(nej)


(jo)



(döda mannen med illusionerna)



(nej)




(Skapa den vackraste illusionen av alla, den vackraste tanken som aldrig blivit tänkt, den vackraste känslan som aldrig någonsin funnits)

tsssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssssss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0