Nu minns jag igen

.L.E.B.I.F.M-___D__e__t____h_ä_r__h_ä_n_d_e____a_l_d_r_i_g___.

Nollpunkt
[Rep] Nollpunkt

<--- Söker i minnet efter en vacker känsla. Var god vänta. Sökning slutförd. <---

vi satt där i vad som kändes som en evigheten och när du lutade ditt huvud mot min axel så kände jag att det fanns ingenting mer som kunde göra lyckligare. känslan att en människa, lika levande som jag ville vara med mig. en organism med hjärta, hjärna och muskler som valde att sitta just där bredvid mig och älska mig. kunde jag begära mer? och vetskapen om att när vi kysstes så var det en annan människa jag kysste och inte bara en skugga i mina tankar


Fast det där har ju aldrig inträffat så det är inte mer än en skugga i mitt huvud. Du är bara en karaktär. Du är påhittad. Jag har hittat på dig. Du existerar inte. Jag skapade dig för att jag behövde dig.

(snälla skilj på världarna, innan de faller samman över varandra. snälla skapa en skiljvägg så vi vet vart gränsen går. snälla älskade, var förståndig)

Jag minns inte vad förtkortningen i början står för. Jag har förlorat en dag.

---> Skapar en ny, smärtsam och farlig tanke. Var god vänta. 0 --->

- Varför gick du? Jag behövde dig.
- Jag är inte längre din vän.
- Men jag behöver dig!!! Du kan inte bara gå!
- Jag behöver inte dig. Försvinn ur mitt liv.
- Vad har jag gjort? Du lämnar mig alldeles ensam och förvirrad. Förklara vad det här handlar om? Vad har jag gjort???
- Du har begått det vidrigaste brottet av alla.
- SNÄLLA SÄG INNAN ALLT FALLER SAMMAN, SNART SÅ FÖRSVINNER DEN HÄR TANKEN, SNÄLLA SÄG VAD DU MÅSTE SÄGA.
- Jag lämnade dig eftersom du inte längre funger........--------------------->><<>>>>>>>>........

---| Avbryter destruktiv tanke. Denna tanke är en risk för individens välmående. Raderar minnen ---|

_________________.....(Och han sa till mig att jag inte ler lika ofta)
(Han frågade vad som egentligen hade hänt. Men jag kunde inte minnas. Jag kunde inte)


<--- Söker i minnet efter "döda löv". Var god vänta. Sökning slutförd. <---

Någon gång så skulle det väl vara som som fick tala om det för honom, eftersom han alltid varit så envis och så svår att få kontakt med. Därför så skrek hon åt honom och lyssna och hon pekade upp emot träden. Det var tidig vår och alla träd stod nakna, för att snart få nya knoppar. Men det trädet hon pekade på var ett svart träd, ett vridet träd. Mannen betraktade trädet och såg att på dess grenar fanns det fortfarande döda löv kvar. Han tyckte att det var lustigt, men kvinnan fortsatte att skrika och banka på honom. Hon skrek att han inte förstod. Hon viftade med armarna frenetiskt och förklarade. På träden växer döda löv. Det där trädet med döda löv, kunde inte släppa de löv som tidigare varit fulla av liv och grönska. Trots att de bara var förvridna och svarta så förmådde trädet inte att släppa dem. Alla de andra träden hade sedan länge släppt sina döda löv, men det här trädet förmådde sig inte att göra det. Hon skrek åt mannen att han var som det döda trädet, att han vägrade släppa de minnen som sedan lång tid tillbaka ruttnat och svartnat. Hon sade att ifall han inte skulle släppa de mörka minnena så skulle det inte finnas plats för nya. Mannen förstod fortfarande inte. Det var inte meningen att han skulle förstå. Hon skrek ut i frustration och skakade om honom i hopp om att skaka ned hans döda minnen, men inget hände.

(På träden växer döda löv,)
(det var min själ som du klöv.)

---> Jag accepterar och har läst vilkorsavtalet. Fortsätt. --->


Snart kommer vi till den där punkten där allt slutar. Det finns inga lyckliga slut. Vi vet ju att allt fortsätter efter det att vi har slutat titta. Det slutar alltid med att alla dör, det är det enda sanna slutet. Det finns ingen evigheten, evigheten är död och vi har dödat den. Vi dödade evigheten i samma stund som vi föddes. Evigheten fanns innan universum skapades. Det var ju guds död som var universums födelse, han dog för att ge helhet åt världen, för att ge oss chansen att leva. Därför tackar jag honom för hans offer, han gjorde det möjligt för mig att ifrågasätta honom och hela hans värld. Jag uppskattar det otroligt mycket. Sedan när universum dör så ska gud leva igen och evigheten komma åter. ALLTING BÖRJAR OM, EFTER SOMMAR KOMMER HÖST, EFTER HÖST KOMMER VINTER, EFTER VINTER KOMMER VÅR, EFTER VÅR KOMMER SOMMAR.

(Förståelse)

(Åh varför blev det såhär)

---> ........................................ --->

Varför skriver jag om sådant här trams när jag egentligen vill skriva om dig, men jag vet inte vem du är. Jag känner dig inte. Jag vet bara hur du ser ut och det är inte till min hjälp. Jag vet inte vem du är, försvinn ur mina tankar.


<<>><<>>>>>>>>>>>>>>><<<<><>><<<>>>>>

(det finns inga lyckliga slut)


(bara lyckliga fortsättningar. allting fortsätter) och världen ska födas på nytt)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0