Efter att världen föll samman
En radio brusar. Ingenting annat hörs. Förutom bruset så är det alldeles tyst. Inget andas. Inte så långt ifrån ligger två människor. De håller om varandra, fast ljuset i deras ögon har slocknat. Trots att deras kroppar är söndertrasade och brända så kan man urskilja ett leende i deras ansikten. En vind suckar. I deras ansikten så kan man se det lugn som överkom dem innan världen gick vidare. De brydde sig föga om världsliga ting, då deras själar redan befann sig i nästa värld. En radio brusar. Rörelse. Någonting rör sig i ruinerna. Två kroppar ligger i askan och på deras läppar står ett sista ord skrivet. Ett sista outtalat ord. Och till en radios brus så dansar deras själar i evigheten.
Vi
Vi
Kommentarer
Trackback
