han sa till oss att lyrik var fånigt, men vi bara skrattade

lyriken blev en slags verklighetsflykt

ser du vad som står skrivet på väggen där?
nej det är klart du inte gör
du har ju stuckit ut dina ögon med en penna
som någon kung i en grekisk tragedi
du sa att du gjorde det
för att världen var så hemsk
du vägrade att se den gemensamma smärtan
som världen och alla människor delar

varför kunde du inte se
det vackra i det du för stunden vilade blicken på?
minns du vem som sa det till mig en gång?
nej det gör du inte
du existerade inte i mina tankar på den tiden
du och jag träffades på en mycket bra tidpunkt  i livet
fast sedan blev du blind
åh du som hade sådana fina ögon
hur kunde sådana fina ögon se en sådan hemsk värld?

ska jag säga dig vad som står på väggen?
jag ristade in några ord i evigheten
och de tillhörde dig
jag skrev att jag tyckte du var ganska fin
även fast vi nyligen träffats
jag lo........ .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .  .   .  .    .




Stopp. Sluta omedelbart med detta lyrik-tramsandet. Det finns en verklighet och den verkligheten måste tas på allvar. Lyriken är en illusion som driver oss bort ifrån vad vi egentligen borde lägga vår fokus på oss. Bryt av din penna på mitten, för allt den skapar är mer smärta.

(...var att finnas här och vägleda dig igenom världen. den värld som du valde bort)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0