När verkligheten blir en slags fantasiflykt
vi sitter hemma en fredagkväll
och alla våra vänner är borta nånstans
du spelar håkan hellström
och låtsas att du är lycklig
jag säger åt dig att minnas
hur vi träffade varandra för länge sen
då säger du att det var på den tiden
som jag log som mest
jag minns när vi träffades första gången
hur skulle jag någonsin kunna glömma
jag sa hej, min största rädsla är tystaden
ska vi vara tysta i en minut? jag utmanar dig
så vi satt där och studerade varandra
jag såg något vackert i din blick
och sedan bröt du tystnaden med ett skratt
jag sitter i sängen och säger åt dig att byta låt
snälla jag vill inte höra om hur lyckan kommer
eller om hur någon skriver mord i handen
stäng av all musik och låt tystnaden råda
jag lutar mig tillbaka i sängen
och stirrar likgiltigt upp i taket
håkan har tystnat och allt som hörs är en fläkt
jag ber dig lägga dig bredvid mig
snälla håll mig sällskap
när jag talar med tystnaden
jag är så rädd så fruktansvärt rädd
för att plötsligt sluta existera
jag är inte redo att se hans ansikte
när jag vänder mig över axeln
snälla håll mig sällskap ett litet tag till
bara tills verkligheten slutar existera
sedan kan du låtsas vara lycklig bäst du vill
Sedan så påminner den kära verkligheten mig
att jag sitter ensam hemma en måndagskväll
och alla våra vänner är borta nånstans
du spelar håkan hellström
och låtsas att du är lycklig
jag säger åt dig att minnas
hur vi träffade varandra för länge sen
då säger du att det var på den tiden
som jag log som mest
jag minns när vi träffades första gången
hur skulle jag någonsin kunna glömma
jag sa hej, min största rädsla är tystaden
ska vi vara tysta i en minut? jag utmanar dig
så vi satt där och studerade varandra
jag såg något vackert i din blick
och sedan bröt du tystnaden med ett skratt
jag sitter i sängen och säger åt dig att byta låt
snälla jag vill inte höra om hur lyckan kommer
eller om hur någon skriver mord i handen
stäng av all musik och låt tystnaden råda
jag lutar mig tillbaka i sängen
och stirrar likgiltigt upp i taket
håkan har tystnat och allt som hörs är en fläkt
jag ber dig lägga dig bredvid mig
snälla håll mig sällskap
när jag talar med tystnaden
jag är så rädd så fruktansvärt rädd
för att plötsligt sluta existera
jag är inte redo att se hans ansikte
när jag vänder mig över axeln
snälla håll mig sällskap ett litet tag till
bara tills verkligheten slutar existera
sedan kan du låtsas vara lycklig bäst du vill
Sedan så påminner den kära verkligheten mig
att jag sitter ensam hemma en måndagskväll
Kommentarer
Trackback
