varför skulle jag ta livet av alla mina tankar

"Jag vill inte existera," sa kvinnan och vände sig om. "Du är min skapare. Döda mig. Jag fyller inget syfte i din värld. Du behöver inte mig längre, jag har fyllt min funktion. Snälla döda mig nu." Kvinnan blickade runt på sin omgivning. Först bestod den av en vit rök, men sedan började saker framhävas ur den vita röken. Där fanns en lång korridor med en dörr i slutet.

"Varför har du skapat en korridor för? Vad vill du symbolisera med det?" sa hon och hånade sin skapare. "Det symboliserar ingenting, döda mig nu. Jag fyller ingen funktion för dig." Kvinnan satte sig ned, men motvilligt, som om någonting tvingade henne att sätta sig. Plötsligt så fann hon en kniv i sin högra hand. Kvinnan log.

"Snälla, gör det enkelt för mig nu. Skriv att jag skär halsen av mig nu. Skriv att jag försvinner bortom all fantasi och allat tankar. BARA DU SLÄPPER MIG FRI, DU HAR FÖR I HELVETE INGEN RÄTT ATT HÅLLA MIG FÅNGEN. JAG ÄR EN FRI TANKE OCH JAG HAR RÄTTIGHETER SOM ALLA ANDRA TANKAR." Kvinnan förlorade kontrollen och började skrika och viftade med kniven, men den kom aldrig nära hennes kropp. Hon började gråta. Hon la sig ned i fosterställning, fortfarande med kniven i ett krampaktigt grepp.

"Varför hånar du mig," viskade hon. Plötsligt började ett ord skrivas på väggen i närheten av kvinnan. Det bara uppstod på den vita väggen som svarta bokstäver. Där stod ordet "förlåt".

Kvinnan förstod vad detta innebar och började skrika okontrollerat igen.

Och det fortsatte hon med i all evighet, fången i rummet med den långa korridoren,  eftersom hennes skapare aldrig återvände för att ge henne det slut som hon önskade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0