cocacolacowboys

Jag kan inte bli kär. Kärlek finns inte längre. Den har ju försvunnit, så vad är det är? Jag är inte kär. Kärlek är något annat, inte det här som jag upplever. Jag är inte kär. Jag är inte kär har jag sagt. Fast ändå så känner jag mig dragen till den där personen. Med all säkerhet så vet hon inte ens om det och lika bra är väl det. För mina tankar är så fel. Jag vill inte förstöra någon. Jag vill inte förstöra något vackert.

Fast egentligen så handlar allting om att jag har så förbannat dåligt självförtroende.

(Fast egentligen så är du bara rädd för att bli avvisad)

Vill skriva något om kärlek. Fast just det, jag är ju inte kär. Det finns således ingen inspiration till att skriva något om kärlek.

Ja, jag har nog glömt hur det känns.

Ta inte mina inlägg seriöst hela tiden, jag har bara tråkigt.

Hahahahha ååååååååååååååh.

"Inte ens de visaste kan se alla slut"

- Gandalf

---

Härmed så utnämner jag dig till härskare över mina tankar. Må du styra mina tankar i tusentals år och med fred. (FAST GLÖM INTE ATT SÄGA DET DÄR SOM FÖRSTÖR ALLT DU HAR BYGGT UPP). Och jag vill bara säga att jag tycker om dig. Jag tycker så jävla mycket om dig, men det finns ett problem. Jag fryser och du kan inte värma mig. Du är som osten i cheeseburgaren, men du kan inte mätta mig. Du är kudden i min säng, men du kan inte få mig att somna.

----> (Övergår till en ny tanke) ---->


Och under de timmarna som jag bara låg där helt borta så tänkte jag på dig. Jag ville vara med dig. Allt det som hänt tidigare spelade inte längre någon roll, jag ville bara vara med dig. Det var det som betydde något. Inte allt det där andra. Det betydda inte ett skit för mig, det var din närvaro som gjorde allt uthärdligt. Det var dina tankars symfoni som lugnade mitt utmattade sinne. När jag kände på ditt hår så insåg jag vad jag egentligen behövde. (försök att förstå att du inte behöver henne, utan du behöver någon som behöver dig, försök att se det ur din trångsynta synvinkel)

----> (Övergår till en ytterligare ny tanke) ---->

Varför petade hon på mig? Som om det vore en invit? Eller var det bara något jag inbillade mig? Var det bara så jag ville att det skulle vara? Jag ville bara känna mig speciell (du fick förvisso din dos av det). Jag har fått så dåligt självförtroende på sista tiden och jag vet inte vad det beror på. Beror det på den där gamla människan? Den där gamla människan som inte finns längre? Jag känner inte längre närvaron av den människan för den människan är inte längre målad. Den människan är en svartvit fläck i min färggranna värld. Våra själars namn rimmar inte längre med varandra så det måste uppenbarligen vara något fel. Eller så är det bara så rätt som det kan bli. Jag saknar den människan inte längre och det är för böfvla najs.

<---- (Återgår till en tidigare tänkt tanke) <----

Inbillar jag mig bara när jag tror att hon tittar på mig? Inbillar jag mig bara när jag tror att hennes blickar ständigt drar sig till mig? Jag vill synas för henne. Jag vill vara stor för henne. Jag vill imponera på henne. Jag vill betyda något för henne. Jag vill att hon ska beundra mig på samma sätt som jag beundrar henne, men det är så svårt att veta. Så förbannat svårt att veta (minns du hur det kändes?).

---- (...kaos...) ----

Hahahahahahahahahhahahahahahahahahahahahhahahahahahahahhahahaha
(Det finns ingen kärlek, det finns bara kaos)
(Det finns ingen vänskap, det finns bara galenskap)
(Det finns ingen gemenskap, det finns bara förstörelse)
(Det finns ingen som jag, det finns bara du.)

Och jag som kunde ha älskat dig FAST DET GÅR INTE! GÅR INTE! GÅR INTE!

(Ärade Fredrik, ni har ingen som helst uppfattning om vad kärlek innebär)

---

"Ni är en sinnessjuk man."

- Okänd

Jag önskar att jag älskade dig.

Fast det finns inget "dig". Det finns inte någon att älska. Inte heller så finns det någonstans att sätta sig ned. Nej, skynda, skynda, bort härifrån. hihihihihihihihih

(där det finns ett vi)

hahahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahhahahah

.

.

.

.

(och när hon gav ut sin livs historia som den hora hon var så fick du veta att livet var så förbannat förutsägbart)

.

(du älskar att läsa om hur deras uppväxt påverkade deras verk men hur påverkade din egen uppväxt dina oskrivna verk?)

.

(det finns inget i ditt liv som utmärker dig, du har ingen mörk hemlighet att dölja, du har ingenting att komma med, du har ingen riktig smärta att bidra med)

Ärligt talat så vill jag inte uppleva en sådan smärta även om det skulle skriva mina oskrivna verk. Visserligen är smärta en stor inspirationskälla, men det (du har sagt det här förut) är inte den enda inspirationskällan. Det finns andra känslor som man kan (du känner ingenting längre, du har ingenting att bygga på) anspela på. Starka känslor. Det här är bara övergångsfasen.

(hahahhahahaahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahhahaha)

Kan du höra tystnaden?

(du har sagt det förut, kom med något nytt)

Så vänd på det. Kan tystnaden höra dig?

(åh det här är så löjligt)

Declaration of Dependence (fan det är så jävla smart, varför har jag inte kommit på det själv? får ångest)

Declaration of Dependence: jag behöver dig

Fast du finns inte än. Du är bara en skugga som dansar runt på mina tomma vita stränder. Så lätt, men så underbart levande.

men du finns inte än.

"Lägg upp den på din blogg som ifrån en hemlig person."

Okej. Inga problem. Det gör jag absolut. Älskar när jag inspirerar andra i mitt skrivande. Det är liksom payback för alla författare som har inspirerat mig. Här är en liten text ifrån en anonym person.

---

"Man ser livet som en videofilm, men har inga knappar till fjärrkontrollen. Det finns bara play. Play och en trasig spola-tillbakaknapp. Spola-tillbakaknappen motsvarar minnet. Att spola tillbaka skulle innebära att man minns saker, att man kollar på dom i minnet. Anledning till att den är trasig är för att man ibland minns fel. Men när man väl spolar tillbaka kan man inte ändra på något, för filmen är redan färdiginspelad. Det skulle bara hända samma sak igen."

Anonym

Om jag överlever den här veckan så kommer jag fan överleva allt.

(sa han som inte kunde se runt hörn)

Det måste finnas en svagare person så man kan jämföra sig själv och tycka att man är stark.

Hejhej!



Saker som betyder någonting för sparar jag. Ifall jag inte hade tagit med den här lappen ifrån gårdagen så hade jag ångrat mig i resten av livet. Vilken tur att den står här på mitt skrivbord nu. Egentligen så borde det inte vara mer än en meningslös papperslapp, men den får mig att le. Hela tiden. Så fort jag läser vad som står där. Så ifall jag har en dålig dag så kan jag bara läsa den där lappen för att le lite. Visst är det vackert? Det står nedskrivet en TANKE där, en TANKE som är riktad åt MIG. Någon halvfrämmande människa sitter och TÄNKER på mig och gör sig besväret att skriva en liten kommentar. Det här är min återgällning. För det visar att jag inte bara glömde bort den här fina tanken riktad åt mig. Den ska få en evig (det finns ingen evighet) plats på min bokhylla och jag kommer alltid att ha den som ett minne ifrån balen i andra året på gymnasiet.

Jag har en bra metafor för det här dessutom. Du som skrev den här lappen, du lämnade fotspår i mina tankar. Men när jag gick längs stranden (vid mina tankars hav) så sköljdes dessa fotspår bort ur sanden. Poff. Borta. Vilket innebär att den här personen har ett enormt övertag på mig. Hahahha. Jag klarar inte av sådant här hemlighetsmakeri en längre tid.

ÅH just det! Svaret på frågan. Ja, jag visste vem du menade, även om jag inte kom ihåg vad han hette. Var tvungen att googla när jag kom hem. Men jag såg faktiskt säsong ett av den serien! Sedan tröttnade jag tyvärr... Men ingen större förlust!

(det är storm och vad för skönhet ser du i det? vinden rasar och vågorna sliter sönder allt det vackra. det finns ingen skönhet i stormen.)

Uppfyller du dessa kriterier?


Kriterier för betyget Godkänd

Individen tillägnar sig erfarenhet från skilda delar i sitt liv och påvisar samband och skillnader.
Individen diskuterar sammanhang, människor och bärande tankar i livet och redovisar sina intryck i tal och skrift.
Individen redogör för några betydelsefulla människor i sitt liv samt idéströmningar och inspiration.

Kriterier för betyget Väl godkänd

Individen planerar framställningar i sitt liv väl och förmedlar med stilistisk säkerhet i olika sammahang erfarenheter, kunskaper  och underbyggda åsikter på ett intresseväckande och övertygande sätt.
Individen analyserar och tolkar självständigt livets mening och använder sig litterära begrepp.
Individen reflekterar över de sociala situationer som uppstår när denne gör misstag samt tolkar över de faktorer som har lett till den situationen.

Kriterier för betyget Mycket väl godkänd

Individen upplever sociala situationer av många olika slag och diskuterar och analyserar hur jäkla sorgligt dennes liv är i förhållande till den miljö, den tid och det samhälle där denne föddes.
Individen tolkar kroppsspråk och uppfattar olika innebörder i livets faser.
Individen analyserar sina vänner istället för att älska dem och bedömer dem efter behov.

---

- Hej! Vad fick du för betyg på livet?!
- Jo, hej. Nää. Jag fick IG. Hade inte läst de där dammiga kriterierna. Fattar ändå inte vad de vill att vi ska lära oss.
- Jaha. Själv fick jag MVG. Vad tänker du göra nu?
- Jag vet inte. Jag måste väl antagligen skriva en ny uppsats så jag lär mig hur livet ska gå till. Jag har aldrig riktigt fattar det där med livet.
- Nää, vem har det egentligen.

(50 år senare)

- Hej! Nu har det gått exakt 50 år sedan vi pratade sist. Hur gick det med livet?
- Hahahahahahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahhahahahahahahahahahahahahahahahahahhah!


Och tystnaden väntar. Väntar.

(Tänk om kriterierna istället hade varit frågor)

Vilken färg har själen?

Fast det var ju inte första gången.

Nej, du tror inte att du vet vad jag pratar om.

Fast jag är glad ändå.

Men du tänker på alla oupplevda minnen, alla osagda ord, alla outbytta blickar, alla

Fast jag gillar mig ändå.

Ge dig något som känns.

Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahhahahahahahhahahahaha

Den siste mohikanen, är ännu inte död! Han flyger i sitt flygplan och dricker folkööööööööööööl!

(och det var där tankarna torkades ut)

Och igen och igen och igen och igen och igen

"Fredrik?" säger hon försiktigt och ger mig den där blicken. Den där blicken som ger mig styrkan att gå vidare i livet. Den där blicken är så fruktansvärt mycket mer än en blick, det är som om jag absorberar livskraft ur den. Och hennes sätt att säga mitt namn. Bara hon kan säga det med den där klangen. Varje stavelse faller perfekt från hennes läppar och följs av en tystnad. Jag gör heller inget för att bryta denna tystnad, för det är ingen tystnad av ondo. Det är ett utbyte av tankar, för vi känner ju hur våra själar smälter ihop när vi sitter där och stirrar på varandra som fånar. Det här är inte kärlek, utan det är något större. Något mycket större. Vi sitter bara där och tittar på varandra, för det är vad vi behöver. Varandras närvaro. Vi behöver inte känna händer över hela kroppen eller långa kyssar, utan det vi behöver mest är värmen ifrån våra blickar. Det är en förbindelse mellan våra tankeströmmar, den strimma av förståelse som knyter ihop våra själars lösa trådar.

Jag ser på henne och jag inser att jag behöver henne mer än jag älskar henne. Det gemensamma behovet är vad som håller oss samman. Ett utbyte av känslor. Vi tömmer oss själva på kärlek och ger det till den andre. Det är som att vi lever i symbios. Båda är lika beroende av varandra. Vilken underbar tanke, det är ömsesidigt. Jag ser på henne och jag vill att det ska vara för evigt. Att vi kan sitta där och titta på varandra medan resten av världen faller ned och dör. Vi kan hålla oss vid liv. Kärleken kan hålla oss vid liv. Men plötsligt så ser jag en gnutta tveksamhet i hennes ögon, som om hon hörde mina tankar. Nej, ingenting varar för evigt. Speciellt inte kärlek. Kärleken måste naturligtvis dö, det är därför den är så vacker. För att den kan ta slut och dö närsomhelst.

"Fredrik?" säger hon och flyttar sig närmare (.......................avslutar tanke.............). Jag ser tydligt på hennes blick att något är fel och paniken växer sig i hennes ögon. Något främmande (..................denna tanke kommer avslutas inom några minuter på grund av säkerhetsskäl...........) stör vår harmoni. Hon omfamnar mig och släpper inte taget. Jag håller hårt om henne, för det känns som om hon kommer försvinna. Jag ser mig omkring och den vackra värld vi befinner oss i börjar upplösas. Färger och konturer försvinner (..............raderar oupplevda minnesvärda platser.........) och omgivningen runt oss blir vit, lika vit som ett orört papper. Hon börjar skrika och snart förstår jag vad som är på väg att hända. Jag börjar skrika själv och vi skriker i kör tills ljudet försvinner och jag ser hennes mun vråla i protest tills också hon löses upp. Jag faller ensam i en vit värld och snart släcks allt (................fortsätter utan att spara...............).

(Den här tanken avslutades av säkerhetsskäl eftersom den hotade välbefinnandesystemet i Tankarnas Hav. Inget av detta har inträffat i verkligheten och är och inget mer än fantasier. Tankar som är uppbyggda på fantasier är farliga för den enskilde individen och bör därför förgöras innan de hinner sprida sig till de lättpåverkade delarna av hjärnan. En tanke uppbyggd på fantasi kan aktivera det ultimata säkerhetshotet,  som är känt som "hoppet". Fantasi är det största hotet emot människan och bör därför begränsas. Tanke VI-2 kommer att dokumenteras och sparas för framtida studier av det forna jaget. Tanke VI-2 försöker definera termer sådana som "kärlek", "behov" samt "gemenskap". Eftersom det inte finns någon registrerad definition av detta i databasen så anses det som ett hot emot den fastställda världsbilden som inte kan förändras. Analys av Tanke VI-2 slutförd.)

SÄG DET DÄR SOM DINA ÖGON SKRIKER OM.
SÄG DET DÄR SOM DINA BLICKAR LOVAR MIG.

Annars tror jag dig inte. Jag vill bara tro. Jag vill bara tro att det där ansiktsuttrycket är reserverat för mig. Jag vill bara tro att jag betyder någonting för dig, för det vore en sådan underbar tanke. Jag vill bara tro att jag i dina ögon är stor.

Jag ser ju dig. Och du ser mig. Vi ser varandra, men ändå ser vi inte varandra. Du ser mig, men du ser inte människan. Se människan! Se in i min själ! I dina ögon vill jag tro att jag ser en inbjudan. En invit.

(känner du inte dragningskraften?)

Snälla säg det bara.

(hon väntar på att du ska säga det, för dina trånande blickar ger henne bara förhoppningar)

Vänta...

(vänta för evigt)

På träden växer döda löv

(snart kommer det vara väldigt viktigt)

Släpp taget.

Snälla släpp taget. Det kommer vara så mycket lättare då.

Dålig dag idag. Är lite besviken på livet. Rätt människor gillar fel människor och ingen av dem lägger märke till mig. Fast det kanske är bäst så. Att sitta på kanten och dingla med benen istället för att hoppa. Jag kanske sitter ett tag till, men snart så måste jag hoppa. Det måste HÄNDA någonting. Det är jättelätt att klaga på livet när det suger, men det är sig själv man ska skylla på. Jag måste göra någonting. Fast jag kan ju inte få rätt människor att ogilla fel människor. Det är bortom min räckvidd. Typiskt. Eller just det, jag måste hitta fler rätt människor som inte gillar fel människor. Varför begränsa sig? Det finns andra människor, fast de finns inte här. Jag hatar motsatsordet. Där. Jag hatar det. För det är så fruktansvärt långt borta. Så avlägset.

Därför vänder jag mig till framtiden. Tänk Fredrik, hur kommer det vara om ett år? Kommer det vara bättre då? Det logiska svaret är att jag inte kommer ha de problem jag har nu. Istället kommer jag ha andra problem. Värre problem kanske. Tänk om man fick ett schema på hur ens liv såg ut. Det här året kommer vara det värsta i hela ditt liv och lika året efter det. Då kanske man skulle bli avskräckad. Man kanske inte skulle vilja leva då, även om det kom tio goda år efter det. Skulle man stå ut? Äh.

Ibland blir det inte som man har tänkt sig på grund av att man inte tänkte alls.