cocacolacowboys

- Varför har vi fortfarande dessa konversationer?
- För att den som skriver våra dialoger har mycket att tänka på.
- Varför utnyttjar han då oss?! Han får väl ta och hantera sina egna problem!
- Han kan inte sluta skriva om oss. Det är hans sätt att hantera sin kroniska tomhetskänsla.
- Vilken patetisk människa. En kronisk tomhetskänsla? Vem tror han att han är??
- Jag vet. Egentligen är han bara en egoistisk människa som vägrar se sina fel.
- Och den här människan utnyttjar oss! Det är så patetiskt. Han verkar vara så svag också.
- Ja det är han. Den känsligaste av människor du kommer hitta. Lättpåverkar och ser alltid det negativa i allting.
- Varför pratar vi ens om honom?
- Det är för att han tvingar oss. Vi är ju bara hans tankar. Vi tänker saker och då utnyttjar han oss genom att skriva ned det.
-Kan vi inte befria oss själva på något sätt?
-Nej, jag är rädd för att det är omöjligt. Vi är hans slavar. Vi måste lyda honom.
- Så hur länge håller det här på?
- Tills att han tröttnar eller tappar inspirationen.
- Jag känner att allting börjar glida iväg. Känner du inte också det? Som om vi sugs in i en stor virvel.
- Ja, jag känner det. Det är tankarnas hav. Hans hav. Vårt hem. Det är dit vi alltid förs tillbaka när tidens flod sliter tag i oss.
- Jag är rädd! Lovar du att fortsätta hålla mig sällskap?
- Jag lovar. Var inte rädd. Jag har gjort det här så fruktansvärt många gånger förut. Vår stränge herre är inte så sträng som han kanske vill framstå. Oroa dig inte. Utan oss så är han ingenting.
- Nu försvinner vi

(bort)


Ett sådant svek. Fast jag kan inte låta bli att tänka dessa tankar. Fokusen måste ligga på vissa tankar för att kunna blockera de tankar som är mycket mer påfrestande. Så genom att fokusera på andra tankar så kan jag ignorera de tankar som hela tiden försöker penetrera mina murar. Haha åh, jag känner ju till dem. Allihopa.


(det finns alltid någon annan som drar i trådarna)







(blunda för verkligheten och du ska se den verkliga verkligheten)