Ekon
Jag ser dig, fast du är inte du än. Du kan vara vemsomhelst, men du är inte vemsomhelst. Du är du och på något sätt så är det dig jag ser när jag blundar. Varför har du målat en bild av dig själv innanför mina ögonlock? Var du tvungen att passera just den vägen, den vägen igenom min hjärna. Du lämnade fotspår på stranden som fortfarande är kvar. Du trampade försiktigt som om du var rädd för att förstöra någonting, men du gav mig bara ett oåterkalleligt minne. Jag kan inte sluta tänka på hur skönt det kändes när du trampade på mig, med dina varliga steg. Du är så lätt så det kändes inte mer än som en smekning, en lätt beröring. Du kan frysa min värld till is och hela världen håller andan för att höra dig tala. Tiden står stilla när dina ord blir till eko och studsar i röda rum och dunkla salar. När du väl lämnar mig så finns inget mer kvar än dina fotspår. Även om du gick så försiktigt som du kunde så finns spåren fortfarande kvar. Ett tomrum kvarlämnat av dig. Det uppstod ett tomrum när du lämnade mig med dina fotspår. Kom tillbaka. Kom tillbaka och fyll i dem med hela din härlighet. Kom tillbaka så ska jag visa dig min värld när den är som vackrast. Kom tillbaka så jag kan ge dig ett välkommnande som du förtjänar. Kom tillbaka så jag kan visa dig alla människor som inte finns.
Men varför ser du inte mig?
Men varför ser du inte mig?
Kommentarer
Trackback
