VARFÖR? VÄNTA?
Det var en helt vanlig dag, en helt vanlig dag som passar så bra när man ska beskriva en händelse som egentligen inte har någonting att göra med att det var en helt vanlig dag. I samband med den helt vanliga dagen var det så att två personer förde en konversation.
- Varför sitter du och sjunger på en sådan sorglig melodi?
- Jag vet inte. Idag känner jag mig sorgsen bara. Jag tyckte att en sorgsen melodi skulle göra det tydligare.
- Finns det verkligen ingenting annat för dig att göra? Ska du inte göra någonting vettigt istället?
- Jag gör som jag vill och himlen vet att jag är olycklig nu.
- Himlen? Vad har det med någonting att göra?
- Det handlar om hur människor som inte bryr sig om ifall jag lever eller dör.
- Men det låter ju hemskt! Jag bryr ju mig om dig!
- I hela mitt liv så ler jag åt människor som jag mycket hellre skulle vilja sparka ned.
- Jag vet inte riktigt vad du försöker förmedla här.
- Allting började med en melodi. Fast den kanske inte var så sorgsen ändå. Om 48 timmar så kommer vi ändå få ett besked. Fast det är nog mindre nu.
- 48 timmar? Vad hade det med någonting att göra?
- Varför ställer du frågor hela tiden? Är det för att du ska skilja dig och mig åt bättre? Det är bara tråkigt och det för inte konversationen framåt. Eller så är det precis vad det faktiskt gör. Jag ber om ursäkt.
- Nejnej! Tänk inte så, tänk såhär istället, låt mig få det jag vill ha!
- Jag tror att det finns ett dolt budskap i denna konversation.
- Finns det en så finns det flera! Men vad det egentligen handlar om är egentligen utfyllnad av all den tid som du har givit till dig själv. DET HÄR, min vän, är rent nonsens för att du ska kunna få ut de tankar fast insvepta i meningar som inte egentligen har någonting med någonting att göra.
- Ursäkta, men jag förstod inte det där. Och kom ihåg vikten av artighet!
- Fyrtioåtta. Kom ihåg det istället ifall du ska komma ihåg.
- Allvarligt. Sluta nu. Kom igen. Det här är löjligt.
Ja, det är ytterst löjligt och sjukt ogivande. Därför tänker jag ge den här konversationen ett slut.
TACK OCH HEJ
- Varför sitter du och sjunger på en sådan sorglig melodi?
- Jag vet inte. Idag känner jag mig sorgsen bara. Jag tyckte att en sorgsen melodi skulle göra det tydligare.
- Finns det verkligen ingenting annat för dig att göra? Ska du inte göra någonting vettigt istället?
- Jag gör som jag vill och himlen vet att jag är olycklig nu.
- Himlen? Vad har det med någonting att göra?
- Det handlar om hur människor som inte bryr sig om ifall jag lever eller dör.
- Men det låter ju hemskt! Jag bryr ju mig om dig!
- I hela mitt liv så ler jag åt människor som jag mycket hellre skulle vilja sparka ned.
- Jag vet inte riktigt vad du försöker förmedla här.
- Allting började med en melodi. Fast den kanske inte var så sorgsen ändå. Om 48 timmar så kommer vi ändå få ett besked. Fast det är nog mindre nu.
- 48 timmar? Vad hade det med någonting att göra?
- Varför ställer du frågor hela tiden? Är det för att du ska skilja dig och mig åt bättre? Det är bara tråkigt och det för inte konversationen framåt. Eller så är det precis vad det faktiskt gör. Jag ber om ursäkt.
- Nejnej! Tänk inte så, tänk såhär istället, låt mig få det jag vill ha!
- Jag tror att det finns ett dolt budskap i denna konversation.
- Finns det en så finns det flera! Men vad det egentligen handlar om är egentligen utfyllnad av all den tid som du har givit till dig själv. DET HÄR, min vän, är rent nonsens för att du ska kunna få ut de tankar fast insvepta i meningar som inte egentligen har någonting med någonting att göra.
- Ursäkta, men jag förstod inte det där. Och kom ihåg vikten av artighet!
- Fyrtioåtta. Kom ihåg det istället ifall du ska komma ihåg.
- Allvarligt. Sluta nu. Kom igen. Det här är löjligt.
Ja, det är ytterst löjligt och sjukt ogivande. Därför tänker jag ge den här konversationen ett slut.
TACK OCH HEJ
Kommentarer
Postat av: -1*
Break this circle of thoughts you chase
Before they catch back up with you
And your parents noticied your thinning face
All the weight you lost
All the weight you are losing
You said, "I'm done feeling like a skeleton
No more sleepwalking dead"
You're going to wake from this coma
You're going to crawl from this bed you have made
And stop counting on that camera
That hangs round your neck
Because it won't ever remember
What you choose to forget
Trackback
