frihetfrågan för fler fundala faktorer

hahahah ååååh, jag har gjort det här så många gånger



fast någon sa någonting. jag ska försöka minnas vad den personen sa.

(om du hade kunnat slutat så hade du väl gjort det för länge sen)


justja. men ja. jag hade kunnat sluta för flera veckor sedan men jag ville försöka tro på mig själv. om jag för en gångs skull inte ljög för mig själv. jag gjorde väl det. som så många gånger förut. nu ska jag avveckla den här tanken.



iställer kommer jag få mer frihet vilket är någonting som jag tänker utnyttja




(frihet frihet frihet frihet frihet frihet frihet frihet)

B2TF

upplever oupplevda minnen

jag borde ha gjort det här för ett år sen

fast då vågade jag såklart inte

det känns bättre nu när jag har vågat att se någonting förknippat med den tiden

ja det känns bättre. jag känner mig lite gladare nu.

det var ju faktiskt värt min tid



ja

jag spårade lyckan och fann denne i en tanke som jag inte vågat tänka

tsssssssssssssssssssssssssssssssssssshihihi











nu är jag lycklig

---I-----I---

snälla se mig

tre män besitter klokhet (de som vet)

(. snälla. det vore så skönt. att få drömma sig bort. vi har blivit så duktiga på det. snälla snälla snälla)

(ok)


ser du inte utgångshålet? SER DU INTE HUR JÄVLA BORTSPRÄNGD HAN ÄR


vad är det för melodi du visslar på? jag känner igen den. jag tror att sist jag hörde den var under jordens undergång, precis innan världe föddes på nytt. det kan ha varit då. jag tror faktiskt det.


men jag saknar de böcker där det finns en värld som jag kan försvinna i. där är det så mycket enklare




därför så har jag insett att allat ankar slutar i samma tanke. tankeförloppet kan visserligen ta olika svängar, men det slutar alltid på samma sätt, med den mest destruktiva tanken. ÅH DEN ÄR FARLIG, AKTAREJ FÖR DEN!!!!!!!!!!!



ok
ok
kokok
tsisisisihihiihhihihiiiiiiiii

men om jag faktiskt fick för mig att stanna tiden, tror du verkligen att jag hade givit honom chansen att göra saker annorlunda? jag menar, jag hade bara kunnat döda honom som jag har dödat alla andra under tidens gång och sedan kan de sitta där i evigheten och titta ned på mig och fundera varför jag fortfarande håller på med dessa traditioner och de kan håna mig för min förbannelse som jag har lagt över mig själv. om jag bara kunde vila i  ett år, men det är just när man tänker den tanken som man blir avbruten av någon människa som just har vandrat in i ens liv och vad gör man egentligen åt det , man kanske borde acceptera att den tillvaro som man inte väljer är den tillvaro som man faktiskt trivs bäst i. är det inte litet så? JUSTJA KOMMERU HÅG VEM SOM SARE? nej för du var inte född på den tiden, jag hade inte ens tänkt att jag skulle tänka på dig. jag hade inte kommit så långt i mina tankebanor. kan jag inte bara få chansen att någon dag sitta ned och förklara varför det här händer just mig och varför livet är så förutsägbart och varför hela världen blir gestaltade som poliser som jagar mig i mina drömmar. visst är det sjukt? ibland brukar jag drömma att jag spelar hockey också och i de drömmarna så mår jag verkligen dåligt, för att jag spelar hockey. jag vill inte göra det, men jag tvingas ändå göra det. ÄR DET INTE DAGS ATT ANALYSERA VAD SOM HÄNDER DÅ? jo, såhär är det, att det innebär att jag gör någonting som jag verkligen vantrivs med att göra, men vad kan det egentligen svara, snälla svarap på det för nu prkar oanoadsfs dkskdfjsldfkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkle




tre tre ert ertn ert ert ert er ter ter te rt er t ert

(kra ft kra ft kra ft kra ft kfkfkfkfkfkfkfr(okej=)

det är så jävla varmt på mitt rum nu
fast det kanske inte hade någonting med det här att göra, förlåt

dfrfd

Du har märkliga värderingar. Sannerligen märkliga värderingar.

Fast det spelar ju roll. Det gör ju faktiskt  det. Vi kanske borde sätta stopp för det här. Eller vad säger du?

ter
ter
tre
tre
ter
ter
ter
tertretreter
tre
ter
tre
tre
tre

två två två


(två är bäst)

lkijohuygtfr

spela en lycklig låt nu

som man blir glad av

vi måste upprätthålla någon slags heder


åh varför valde vi det här livet






eller blev det valt åt oss

(??????????????????????????????)

where are you pablooooooo

jag tycker att du är så vacker
herregud jag kan nästan börja gråta
av någon anledning som jag själv inte förstår
fast jag kanske bara inbillar mig
visst är det enkelt att säga så?
visst är det enkelt att tänka så?
men varför ska vi fly från sanningen
jag tycker att du är så vacker


fast det kanske inte har nånting med mig att göra
eller har det kanske det?
jag vill ju att det ska ha någonting med mig att göra
snälla sätt in mig i ett sammanhang
snälla ge mig en mening
jag ber, bara ett ynka ord
jag behöver inte mer för att kunna uttrycka mig


hahahahahhahaha

(????????????????????)


visst har jag berättat för dig förut
skillanden mellan "här" och "där"
det ligger en evighet emellan
hahahaha visst är det JOBBIGT?
visst är det så fruktansvärt svårt att kontrollera?
det går inte, jag är ledsen men det går inte

AND I DON'T USUALLY SMOKE IT ALL


hahahahahah

varför blir det alltid såhär

(det är en bra mening, kom ihåg den)

g.jlhgfytrdsd

förvirring. det här är förvirring. jag vet inte vad jag vill längre. jag vet inte åt vilket håll jag ska gå. jag står fast kvar i mitten medan jag tittar bort mot horisonten och undrar vad som hade hänt om jag hade gått åt just det hållet. det här är så svårt och det finns ingen som kan säga åt mig hur jag ska göra


ja

så kan det vara ibland


OVISSHET kombinerat med OSÄKERHET


typ


åh det här gick inte som jag hade tänkt mig

(fast gör det någonsin det)

?????+++++uhgvc

och han sa till mig såhär

"de är sådana som du fattar tycke för, men de är också sådana som inte fattar tycke för sådana som dig. det går att placera in dig i en kategori, baserat på fördomar och enstaka möten. jag hoppas du förstår att du inte är önskad här."

och jag sa till honom såhär

"jag har inte förlorat hoppet om mänskligheten än. men varför skulle det vara så svårt?"

och han sa till mig såhär

"du är så ung, du har så mycket mer att se. du skall inte tala om dessa ting. du har ingen erfarenhet här. gå nu. gå din väg. gå och sök den illusion som du kallar lyckan, ty du kommer finna den.

och jag sa till honom såhär

"du har förändrats så mycket."



och sedan talade vi intet mer

en vandring mellan tankar (det var så svårt att sluta skriva)

Kom sa jag och därför började vi gå
vi vandrade länge utan att ha något mål

plötsligt så insåg vi att världen tynade bort
alla färger försvann och världen blev tyst

vi förstod då att livet började gå mot sitt slut
och vi förbannade det för att det var så kort

men vi ignorerade dessa kvardröjande tankar
och började istället vandra längs en utnött stig

där hade många människor gått i alla år
och nu var det vår tur att gå mot vår undergång

vi var så rädda för den tomhet
som budbärarna värnade för oss om

inte var det enkelt att kunna se en evighet
det var en trygghet vi bara skapat för oss själva

men hur skulle vi kunna leva i en evighet
när hela världen bleknar bort i skuggor

vi kan inte längre se det finns ingenting att söka
evighetens ocean har nyss börjat torka

alla floder som rinner dit rinner inte längre starkt
vi är ansvariga för att upprätthålla flodens ström

snälla lova att vi försöker fortsätta
vi kan inte bara låtsas att allt är en dröm

så du och jag byggde en segelbåt
av virket från ruttnande ekar

på ekarna växte det döda löv
de vägrade släppa taget om det som en gång fanns

vi plockade några döda löv och kastade dem
i den uttorkade flodens utlopp

åh min älskade det blev sådan katastrof
hur ska vi någonsin kunna gottgöra denna värld

då sa du till mig att du inte förstod hur människan stod ut
med allt detta lidande och all denna panik

du gav mig en pistol och sa åt mig att skjuta dig
men jag vägrade jag förmådde inte trycka av

jag kastade vapnet och du kastade dig i min famn
och bad om förlåtelse för den uppgift du gav mig

jag visste inte vad jag skulle säga
för vad säger man till någon som vill dö

ska man säga att livet är så fruktansvärt vackert
eller bara säga att livet är fullt av smärta

jag visste inte vad du ville höra
jag ville bara att du skulle stanna där med mig

det enda som betydde någonting var vi två
i en grånande värld där ingenting spelade nån roll

du sa till mig att de fina tankarna var viktiga
när man är så nära slutet som vi var då

då sa jag att du var den vackraste tanken
det klaraste vattnet i tankarnas hav

men också att du var de djupaste strömmarna
de som rörde livets ömma innandömen

men också att du var solen som lyste
och värmde upp ytan på tankarnas hav

och även att dina fotspår på stranden
aldrig kommer suddas ut av en våg ur mina tankar

efter jag sagt dessa ord så var din tystnad total
och jag visste inte vad jag skulle säga till dig

då bröt du tystnaden som en regndroppe mot vattenytan
och du sa att mina tankar rann i dina ådror sedan länge tillbaka

du sa att våra öden hade flätats samman
redan första gången då vi möttes

jag fann mig själv slagen av häpnad
jag trodde inte att tyckte sådär

men plötsligt så kom de fyra svartklädda
de fyra vars närvaro vi så länge fruktat

de gav oss sina meddelanden och dess budskap
och det var då min älskade som världen föll samman

visste du att du inte visste?

- Vad är det du sitter och gör?
- Äh, jag sitter bara och hittar på tio olika sätt att döda dig.
- Varför skulle du göra det? Dessutom så skulle det bara behöves ett sätt.
- Jo? Det är klart. Du vet inte ens vad jag pratar om. Nu tänker jag stänga av fläkten.
- Kom igen då, tryck på knappen. Om du trycker på knappen så blir jag riktigt imponerad.








Det finns tre faser.
Det här är första fasen.


nej jag förstod väl det. vi måste förklara någon dag hur det egentligen ligger till. FÖR FYRA FARA FÅ FANT,.




AAAAD
ri
fam
leki
da d
kl. 2359 (skifte)

tre
tre

ter
tre
ter
tre

två

Detta fält måste inte fyllas i (jo?)

gjorde jag det? gjorde jag verkligen det? varför gjorde jag det? kanske för att jag inte orkade leva i en fantasi längre




åh det var så svårt. fast sen frågade jag mig själv vad som var det värsta som kunde hända. svaret blev förödmjukelse. det är det värsta. det absolut värsta. fast det finns såklart värre saker. om några veckor så kommer jag ha annat att tänka på. då kommer denna incident ha föga betydelse. det kommer finnas andra tankar och värderingar då. samt en annan personifiering. men det är då. nu befinner jag mig här. åh jag visste ju vad som skulle hända. jag har ju lärt mig att se runt hörn. jag vet vad som väntar, men ändå gav jag efter för en impuls. varför!!!! varför kunde jag inte bara låta det passera!!!! varför kunde jag inte bara lägga mig ned och blunda och vänta tills faran var över? men saken är den att faran anlände aldrig, den visade sig aldrig. den bara låg gömd i luften, redo att kväva mig när jag skulle vara som svagast. men nu är jag alltså här. jag har gjort ett val och då kan jag bara gå framåt.

det här händelseförloppet går inte att stoppa nu. det finns ingen återvändo. här tar det slut. här tar min tur slut. fast det finns ju faktiskt förklaringar till varför saker är som de är.

(((två två två två två)))

ord som ekar (som träden, ekar)

ja vi börjar kunna det här





om ändå det jag gör här betydde någonting. om det kunde göra någon skillnad. det här är inte utlopp för min kreativitet, det här är inte kreativitet. det här är något annat. det här är bara en verklighetsflykt. hur kunde jag någonsin själva mig kreativ och hur kunde jag någonsin kalla mig själv en konstnär. det är så löjligt.




(??????????????????)

abstkle

(jag kan också le när jag är glad)

trefyra

- Kära tanketvilling, växte vi upp för fort?
- Ja, det gjorde vi sannerligen.
- De krävade för mycket av oss. Samhället krävde för mycket av oss. De tvingade oss att vara någonting som vi egentligen inte var. Men ändå så är det vad vi är nu. Vi vill inte vara någonting annat även fast vi tänker efter. Det är såhär vi är. Vi fick nya värderingar. Nya mål. Hur kunde det egentligen bli såhär?
- Vi två tänker iallafall dessa tankar nu. Borde det inte innebära någonting? Har vi inte bevisat någonting nu för oss själva?


NEJ JAG MÅSTE SKRIVA MINA UPPSATSER NU. Fast jag vill så gärna vara kreativ här istället. Jag vill skapa


((((((((((((((((något vackert))))))))))))))))))))))

iwfjkopäåölmbn

- Hej. Jag tror inte att vi har träffats förut, men jag känner igen dig.
- Nej, det har vi inte. Vad gör du här? Ska du inte skriva din samhällskunskapsuppsats?Har du verkligen tid att sitta här och skriva en fredagkväll?
- Nej, det har jag inte... men jag vill så gärna prata med dig. Jag mår bättre av det.
- Nej, det gör du inte. Du stänger in dig i en värld som inte existerar. Gå.
- Okej.



Ok. Det finns tydligen viktigare saker att göra. Förlåt.

Vi var så unga, men vi är inte äldre idag

Vi var så unga
men vi är inte äldre idag.

Det är så lätt att blicka tillbaka
och se en förändring.

Men det är svårare att blicka framåt
och se den förändring som ännu inte skett.

Jag drömde en dröm igår
jag drömde att du sa "gå med mig"

Och där vandrade vi igenom tiden
vi såg människor skratta och gråta

Vi såg människan och hennes lidande
samtidigt som vi såg lycka i form av en fjäril

En citronfjäril faktiskt om man ska vara noga
denna citronfjäril började vi jaga

Vi ville också finna lyckan vi ville se dess ansikte
men jag såg inte dig när du föll

Jag var för upptagen med att blicka framåt
och fånga den där vackra fjärilen i fjärran

Du skrek åt mig att återvända för dig
men mina tankar befann sig på annat håll

Jakten på citronfjärilen över allt annat sa jag till mig själv
och min kropp revs sönder blodig av alla hinder i min väg

Men mina ögon glänste för äntligen hade jag ett mål
äntligen så hade jag sett lyckan i dess sanna form

En dag så föll citronfjärilen ned och dog
och det var då jag insåg att du också föll

Citronfjärilen hade jagat en citronfjäril själv
och nu föll den utmattad och död

Det var då jag förstod att vi också var citronfjärilar
att vi var blinda av vår sökan denna jakt

Jag vände mig om i livet och sprang tillbaka efter dig
men bara för att finna ett par livlösa vingar

Då slet jag av mina egna gula vingar
och vägrade leva bland andra sökare efter lyckan

I jakten på lyckan så hade jag funnit mig själv
men i all hast förlorat det jag värderade allra mest

Det var också vid denna sorgens tidpunkt
som jag vaknade ur min sällsamma dröm

Jag skakade på huvudet åt denna löjliga vision
som om lyckan förekom i form av en fjäril

Men redan nästa dag så såg jag på en landsväg
hur två citronfjärilar flög tillsammans med blickan i fjärran

Det var som om de var påväg någonstans
men tillsammans denna gång utan brådska

Och det var då jag såg mig själv vilsen i livet
utan några som helst mål och riktningar

Kanske var jag en sådan där citronfjäril
det vackraste som fanns i naturen

Men jag var en citronfjäril med avslitna vingar
vandrandes ensam på en öde grusväg

toomanimamoris

- Har vi kommit över det här nu?
- Ja. Nu är sökandet efter spänning över. Nu kommer det inte hända något mer.
- Är du säker?
- Ja. När vi får det slutgiltiga beskedet så kommer vi att försvinna.
- Men om vi aldrig får det slutgiltiga beskedet? Vad om frågan kommer ligga öppen i luften hela tiden? Jag förstår inte.
- Det tänkte jag inte på. Fan.


NEJ, FÖR IBLAND SÅ KAN MAN INTE SE ALLA SLUT, ÄVEN OM MAN FÖRSÖKER SÅ MYCKET SOM DET GÅR.

Vilket innebär att det inte går att förutsäga framtiden hur mycket man än vill. Fast det är lättast att heja på det argument som vinner. Dessutom, ifall man är negativ så blir man aldrig besviken. Det är för att man alltid är besviken.

SANNA MINA ORD. SNART KOMMER VÄNDPUNKTEN




(som när man vänder sida i en bok? ett nytt kapitel? nya upplevelser? nya minnen? nya erfarenheter?)


(åh som du pratar, käraste)

anything to change the fact

(you put your aaaaaarms arouuuuuuuuuuund meeeeeeeeeeeeeee)


??????

Jag har verkligen inte tid för sådant här. Fast det känns bättre nu. Jag tänker inte lika mycket. Jag tror inte att jag har tid att tänka. Det är så mycket annat och det känns bra att vara upptagen med någonting. Jag behöver inte låtsas. Vad skönt det är. Att inte behöva låtsas. Snart får jag vila lite. Fast jag borde göra annat nu. Inte tänka på att jag borde göra annat, utan faktiskt göra det. Åstadkomma någonting.


(abstrakt????????????????? ja)





Det kanske är dags för en förändring

Produkt

- Så!
- Bra.

det är tydligen soligt ute

det är soligt ute

men det är ett blåaktig sken i mitt rum. jag tror det är på grund av min rullgardin. min rullgardin är bra, för den stänger ut omvärlden.

i mitten av ingenstans
titta, någon bjuder upp till dans

fast det har har ingenting med det här att göra. det rimmade bara. jag tyckte det lät bra

det är saker man ser.
fast du ser ju självklart inte. du sydde igen dina ögon. varför gjorde du det? du är medveten om att du är blind. istället för tårar så är det blod. du valde fysisk smärta framför psykisk smärta. jag beundrar dig. okej nej det gör jag inte alls. jag minns när jag sydde igen min mun. jag ångrar det nu, eftersom varje gång jag försöker prata så blöder jag. såret spricker upp igen. det läker aldrig. varje gång jag försöker förmedla en känsla så gör det ont. men inte du. du har valt att inte se den här världen. du har valt att blunda för alla illusioner. jag har inte den viljestyrkan. jag kan inte ignorera dem. okej jag beundrar kanske dig ändå. förlåt mig.

imorgon. imorgon ska bli en bra dag. jag vet vad som kommer hända, för jag har lärt mig att se bakom hörn. jag vet vad som väntar. äntligen kan jag styra det händelseförlopp som jag tidigare bara deltagit i. nu är det jag som skriver reglerna. nu är det jag som bestämmer.

(så jag möter dig där? som vi sa?)

(det som vi har planerat i flera dagar nu. äntligen känns det rätt. hoppas på det bästa nu. får inte misslyckas. allt kommer gå bra. jag kan se hur bra det går. allt ska gå som jag har tänkt mig att det ska gå.)






vissa lögner är så lätta att genomskåda, så ljug inte för mig

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0