sommar på den västra kullen
hahaha TITTA VEM SOM SITTER HÄR OCH GÖMMER SIG.
jasså? du vågar inte komma fram? är du säker? JAG KAN ERBJUDA DIG TRYGGHET
vänta vänta vänta. det går så fort nu. kan vi inte sakta ned allting? fast hur skulle vi göra det.
jo just det. där står min tidsmaskin. visst har vi åkt i den förut? vi åkte i den när vi skulle radera lite minnen ifrån svunna tider. fast jag kommer såklart inte ihåg någonting av det. du kanske fortfarande minns men påminn mig inte varför jag valde att glömma det.
förnekelsens kraft, du måste använda den, den är väldigt kraftfull
tryck på den där knappen som du inte vågar trycka på
min säng är obäddad
nu känns det bättre i mitt huvud, nyss var det storm, men du sa ju åt mig att inte uthärda stormen, utan istället dansa i regnet
synd att det åskade och att blixten slog ned och alla dog?????? nä okejrå
det finns ingen struktur och allt är som det ska vara
här mår jag bra här slipper jag vara någon här kan jag vara mig själv
och allt får flyta på som vanligt
allt är så lugnt och allt är så bra. jag vill tacka någon för det. tack.
jasså? du vågar inte komma fram? är du säker? JAG KAN ERBJUDA DIG TRYGGHET
vänta vänta vänta. det går så fort nu. kan vi inte sakta ned allting? fast hur skulle vi göra det.
jo just det. där står min tidsmaskin. visst har vi åkt i den förut? vi åkte i den när vi skulle radera lite minnen ifrån svunna tider. fast jag kommer såklart inte ihåg någonting av det. du kanske fortfarande minns men påminn mig inte varför jag valde att glömma det.
förnekelsens kraft, du måste använda den, den är väldigt kraftfull
tryck på den där knappen som du inte vågar trycka på
min säng är obäddad
nu känns det bättre i mitt huvud, nyss var det storm, men du sa ju åt mig att inte uthärda stormen, utan istället dansa i regnet
synd att det åskade och att blixten slog ned och alla dog?????? nä okejrå
det finns ingen struktur och allt är som det ska vara
här mår jag bra här slipper jag vara någon här kan jag vara mig själv
och allt får flyta på som vanligt
allt är så lugnt och allt är så bra. jag vill tacka någon för det. tack.
typ tremiljoner år
Men ifall man multiplicerar ångest med fejkad ångest, då borde det bli ingenting, eller hur?
(kan du beskydda mig?)
Ja. Ja. Ja .Ja ja? jaaaaaaaaaaaaaaaaa
imorgon är det torsdag. fast det kanske inte spelar någon roll. alla dagar är ju lika långa och idag är alltid idag.
snälla övertyga mig om att jag har fel. sex veckor betyder säkert ingenting. säg att jag har fel så kommer jag att tänka på det vilket leder att jag kanske bryter den här förbannelsen jag har lagt över mig själv
ja just det, imorgon får jag tillbaka mitt matteprov. det var det som mitt undermedvetna försökte få mig att fatta
fast det har ju ingenting med det här att göra. här ska jag skriva sjukt djupa saker som jag inte själv förstår, i just det försöket att förstå mig själv mer. hahahahahaha. nej. jag vet inte varför jag skriver. det är väl för att det är skönt. åh just det. här finns det inga regler heller. här kan jag göra precis vad jag vil. jag älskar det. inga begränisngar. ingen mening. ingen struktur. fatta makten.
(makten)
(och jag är livrädd för att leeeeeeeva och jag är dödsrädd för att döööööö)
Tänker du låta det spåra igen?
(nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej)
dsa
nu lyssnar jag på kent det var så längesen jag minns inte hur det var att göra såhär eftersom minnena inte minns sig själv de har glömt de äldsta sångerna de som vi inte kan relatera till men idag så känner vi knappast samma känslor som vi gjorde på den tiden på tiden spelade saker och ting ingen roll då fanns det ingen översatthet om hur värkden skulle gå till hur allt skulle fungera och hur allt skulle bete sig men jag bryr mig inte för jag ör inte så jag att jag har inte din tid här jag inte vill gå gå gå gå snälalg å
(kan du beskydda mig?)
Ja. Ja. Ja .Ja ja? jaaaaaaaaaaaaaaaaa
imorgon är det torsdag. fast det kanske inte spelar någon roll. alla dagar är ju lika långa och idag är alltid idag.
snälla övertyga mig om att jag har fel. sex veckor betyder säkert ingenting. säg att jag har fel så kommer jag att tänka på det vilket leder att jag kanske bryter den här förbannelsen jag har lagt över mig själv
ja just det, imorgon får jag tillbaka mitt matteprov. det var det som mitt undermedvetna försökte få mig att fatta
fast det har ju ingenting med det här att göra. här ska jag skriva sjukt djupa saker som jag inte själv förstår, i just det försöket att förstå mig själv mer. hahahahahaha. nej. jag vet inte varför jag skriver. det är väl för att det är skönt. åh just det. här finns det inga regler heller. här kan jag göra precis vad jag vil. jag älskar det. inga begränisngar. ingen mening. ingen struktur. fatta makten.
(makten)
(och jag är livrädd för att leeeeeeeva och jag är dödsrädd för att döööööö)
Tänker du låta det spåra igen?
(nej nej nej nej nej nej nej nej nej nej)
dsa
nu lyssnar jag på kent det var så längesen jag minns inte hur det var att göra såhär eftersom minnena inte minns sig själv de har glömt de äldsta sångerna de som vi inte kan relatera till men idag så känner vi knappast samma känslor som vi gjorde på den tiden på tiden spelade saker och ting ingen roll då fanns det ingen översatthet om hur värkden skulle gå till hur allt skulle fungera och hur allt skulle bete sig men jag bryr mig inte för jag ör inte så jag att jag har inte din tid här jag inte vill gå gå gå gå snälalg å
tid? nej. tid inte NEJ INTE TID NEJ NEJ NEJ
har det gått sex veckor sedan jag tänkte på dig för första gången?
det är ju helt sjukt, kan du föreställa dig sex veckor?
nej det kandu ju inte eftersom du och jag inte delar samma tidsuppfattning
men varför stannar du kvar i mitt huvud
varför har jag inte slutat tänka på dig
hur kan det ha gått sex veckor?
jag tror inte på det
jag förnekar det
det kan inte ha gått sex veckor
jag har slösat bort sex veckor av mitt liv med att tänka på dig
fast även om du ignorerar mig så är du en sån bra inspirationskälla
det är lättare att skriva
när man har något att skriva om
fast du kanske inte ser dig själv som en inspirationskälla
varför skulle du göra det
men jag kan fortfarande inte förstå att det har gått sex veckor
det är omöjligt
det brukar gå tre dagar för mig att glömma en människa som jag inte har något känslomässigt band knutet till
VARFÖR TÄNKER JAG FORTFARANDE PÅ DIG EFTER SEX VECKOR, DET GÅR INTE, DET EXISTERAR INTE
sådana tankar existerar inte
fast alternativet är ju att jag har hittat på allt det här. fast jag tror att det vore en för enkel utväg att erkänna att du inte existerar, för du gör ju det
tyvärr så gör ju det
det vore så mycket lättare om du inte existerade, för då skulle jag bara vara galen
det här är något annat. det här är frustration.
(varför har du sytt igen dina ögon?)
det är ju helt sjukt, kan du föreställa dig sex veckor?
nej det kandu ju inte eftersom du och jag inte delar samma tidsuppfattning
men varför stannar du kvar i mitt huvud
varför har jag inte slutat tänka på dig
hur kan det ha gått sex veckor?
jag tror inte på det
jag förnekar det
det kan inte ha gått sex veckor
jag har slösat bort sex veckor av mitt liv med att tänka på dig
fast även om du ignorerar mig så är du en sån bra inspirationskälla
det är lättare att skriva
när man har något att skriva om
fast du kanske inte ser dig själv som en inspirationskälla
varför skulle du göra det
men jag kan fortfarande inte förstå att det har gått sex veckor
det är omöjligt
det brukar gå tre dagar för mig att glömma en människa som jag inte har något känslomässigt band knutet till
VARFÖR TÄNKER JAG FORTFARANDE PÅ DIG EFTER SEX VECKOR, DET GÅR INTE, DET EXISTERAR INTE
sådana tankar existerar inte
fast alternativet är ju att jag har hittat på allt det här. fast jag tror att det vore en för enkel utväg att erkänna att du inte existerar, för du gör ju det
tyvärr så gör ju det
det vore så mycket lättare om du inte existerade, för då skulle jag bara vara galen
det här är något annat. det här är frustration.
(varför har du sytt igen dina ögon?)
and I meet you at the cemetery gates
HAHAH DU SA ATT DU GJORDE VAD? FÖRSÖKTE DU FÖRMEDLA EN KÄNSLA? DET VAR DET ROLIGASTE JAG HÖRT.
Jag sa till henne att vi bara lurade oss själva.
Då sa hon att jag saknade förståelse för kärlek och känslor.
Då började min mun blöda.
Hon frågade varför jag blödde.
Då sa jag att min mun var ett sår.
Ett sår som blödde varje gång jag försökte förmedla en känsla.
Då sa hon åt mig att hålla käften.
..............................................
(men om vi inte tar av oss våra masker någon dag så kommer vi få svårt att andas. du kan inte hålla andan hela livet. jag ser igenom dig)
kul att du hörde av dig, jag tänkte faktiskt precis gå.
men ifall du faktiskt dör, och ifall jag faktiskt överlever
ska vi inte ge varandra något slags löfte?
(A dreaded sunny day
so let's go where we're happy
and I meet you at the cemetery gates)
DUUUUUUUU FICK SVART!
Det passar väl bäst så? Inte sant?
Jag sa till henne att vi bara lurade oss själva.
Då sa hon att jag saknade förståelse för kärlek och känslor.
Då började min mun blöda.
Hon frågade varför jag blödde.
Då sa jag att min mun var ett sår.
Ett sår som blödde varje gång jag försökte förmedla en känsla.
Då sa hon åt mig att hålla käften.
..............................................
(men om vi inte tar av oss våra masker någon dag så kommer vi få svårt att andas. du kan inte hålla andan hela livet. jag ser igenom dig)
kul att du hörde av dig, jag tänkte faktiskt precis gå.
men ifall du faktiskt dör, och ifall jag faktiskt överlever
ska vi inte ge varandra något slags löfte?
(A dreaded sunny day
so let's go where we're happy
and I meet you at the cemetery gates)
DUUUUUUUU FICK SVART!
Det passar väl bäst så? Inte sant?
Vi kan väl vänta tills imorgon?
vi kan väl vänta tills imorgon?
(ja)
varför älskar jag den meningen
den är så perfekt
som om att vi sköt upp någon som vi skulle göra. vi väntar tills imorgon? då kanske det har gått över? eller vad betyder det egentligen jag vet inte och nu försvann alla punkter och all struktur vilket betyder att jag hamnar i det där flödet där jag inte bestämmer vad jag skriver utan någonting annat bestämmer åt mig men jagtrivs med det för det är kul att bara sitta och låta fingraran dansa över tangentbordet och däe de dansar fram så uppstår ord som andra kan tolka, som ajg själv kan tolak närhelst jag vill fatta hur häftigt det egentligen är med ord, men meningar och sånt där är så sjukt överskattat, det är bara vilseledande visst är det det är bara fel vi ska inte ta de la det längwflkmnsdkf sdlfsödöfskdjfkjlökjhvh haha jag tappadenbort mig ett tag där men nu är jag med i igen men nu orkar jag intet änka mer jag ska stnga av daotrn nu för jag orkar itne se det här längre det blir bara fölrvirrnade
(ja)
varför älskar jag den meningen
den är så perfekt
som om att vi sköt upp någon som vi skulle göra. vi väntar tills imorgon? då kanske det har gått över? eller vad betyder det egentligen jag vet inte och nu försvann alla punkter och all struktur vilket betyder att jag hamnar i det där flödet där jag inte bestämmer vad jag skriver utan någonting annat bestämmer åt mig men jagtrivs med det för det är kul att bara sitta och låta fingraran dansa över tangentbordet och däe de dansar fram så uppstår ord som andra kan tolka, som ajg själv kan tolak närhelst jag vill fatta hur häftigt det egentligen är med ord, men meningar och sånt där är så sjukt överskattat, det är bara vilseledande visst är det det är bara fel vi ska inte ta de la det längwflkmnsdkf sdlfsödöfskdjfkjlökjhvh haha jag tappadenbort mig ett tag där men nu är jag med i igen men nu orkar jag intet änka mer jag ska stnga av daotrn nu för jag orkar itne se det här längre det blir bara fölrvirrnade
ifall jag bad dig stänga, skulle du då välta bokhyllan?
någon sa att jag inte kan förstå djupa känslor eller att jag inte vet vad kärlek är
är det här materialet för det ni säger?
det jag skriver här?
det här är tankar
tankar är inte synonymt med sanning
jag kanske hittar på allt jag skriver här
jag skriver ju för min egen skull, inte för er
allting som står inom kursivt är tankar
då är alltså det här en tanke om tankar
allt jag skriver här har kanske ingenting att göra med någonting. som pappa när han klipper gräset utanför mitt fönster. det har inte ingenting att göra med någonting, men ändå skrev jag det. jag har aldrig skrivit om sanningen. det finns ingen sanning. bara lögner och illusioner och skådespel. jag ser ju igenom dem själva hela tiden.
det här är inte att älska. det här är att skriva om hur det är att skriva om att älska. det här är inte kärlek. det här är hur det är att skriva om hur det är att skriva om kärlek. ser du skillnaden? ser du vart gränsen mellan tankar, fantasi och verklighet går?
Nu räcker det. Inte mer. Det har pågått länge nog. Det finns vissa regler som måste följas. Söker du sanningen? Prata med mig någon gång. Prata med mig
(så ska jag ljuga för dig och berätta om alla illusioner som jag har och alla personligheter och alla metaforer som jag har kommit på, jag kan berätta allt det där för dig bara du tar tillfället att sätta dig ned i lugn och ro och se mig som en berättare, för jag är en berättare, jag är ingen skådespelare, jag är bara den som berättar hur skådespelaren utför sin akt som är så perfekt oc......)
NU RÄCKER DET. INGET MER. HÄR TAR DET SLUT.
är det här materialet för det ni säger?
det jag skriver här?
det här är tankar
tankar är inte synonymt med sanning
jag kanske hittar på allt jag skriver här
jag skriver ju för min egen skull, inte för er
allting som står inom kursivt är tankar
då är alltså det här en tanke om tankar
allt jag skriver här har kanske ingenting att göra med någonting. som pappa när han klipper gräset utanför mitt fönster. det har inte ingenting att göra med någonting, men ändå skrev jag det. jag har aldrig skrivit om sanningen. det finns ingen sanning. bara lögner och illusioner och skådespel. jag ser ju igenom dem själva hela tiden.
det här är inte att älska. det här är att skriva om hur det är att skriva om att älska. det här är inte kärlek. det här är hur det är att skriva om hur det är att skriva om kärlek. ser du skillnaden? ser du vart gränsen mellan tankar, fantasi och verklighet går?
Nu räcker det. Inte mer. Det har pågått länge nog. Det finns vissa regler som måste följas. Söker du sanningen? Prata med mig någon gång. Prata med mig
(så ska jag ljuga för dig och berätta om alla illusioner som jag har och alla personligheter och alla metaforer som jag har kommit på, jag kan berätta allt det där för dig bara du tar tillfället att sätta dig ned i lugn och ro och se mig som en berättare, för jag är en berättare, jag är ingen skådespelare, jag är bara den som berättar hur skådespelaren utför sin akt som är så perfekt oc......)
NU RÄCKER DET. INGET MER. HÄR TAR DET SLUT.
vi kan hålla på hur länge som helst
det sanna skådespelet är det vi gör i vardagen
det sociala skådespelet
jag är så trött på det
(In a world gone mad it is madness to be sane)
alla regler
och när vi är ensamma så släpper vi lös vår frustration
där ingen ser
och sedan när någon frågar hur vi mår så tvingas vi säga att allt är bra
det är det sociala skådespelet som är skådespelet. och jag ser igenom det. det är så patetiskt. det är så fruktansvärt dåligt. och alla mår dåligt av det men ingen erkänner det, eftersom det är en del av skådespelet att inte erkänna det
hur kände världen bli såhär förfallen
när ska vi våga visa oss själva som vi egentligen är
fast i en sån värld kanske ingen skulle kunna överleva
för mycket tankar och för mycket känslor
vi kanske borde dölja oss för varandra istället
det kanske är bättre
kanske det faktiskt är bättre att vara en osynlig skådespelare i det osynliga skådespelet
Självanalysen. Självkritiken. Du tar den hårt, har jag hört. Skrivandet. Det här inte hemma här. Lägg ned det. Sluta låtsas vara någonting du inte är. Fast egentligen, vem är jag att avgöra vem du är. Men det är hur jag ser dig, och jag ser att det är någonting fel med dig. Varför vägrar du erkänna dina fel?
det sociala skådespelet
jag är så trött på det
(In a world gone mad it is madness to be sane)
alla regler
och när vi är ensamma så släpper vi lös vår frustration
där ingen ser
och sedan när någon frågar hur vi mår så tvingas vi säga att allt är bra
det är det sociala skådespelet som är skådespelet. och jag ser igenom det. det är så patetiskt. det är så fruktansvärt dåligt. och alla mår dåligt av det men ingen erkänner det, eftersom det är en del av skådespelet att inte erkänna det
hur kände världen bli såhär förfallen
när ska vi våga visa oss själva som vi egentligen är
fast i en sån värld kanske ingen skulle kunna överleva
för mycket tankar och för mycket känslor
vi kanske borde dölja oss för varandra istället
det kanske är bättre
kanske det faktiskt är bättre att vara en osynlig skådespelare i det osynliga skådespelet
Självanalysen. Självkritiken. Du tar den hårt, har jag hört. Skrivandet. Det här inte hemma här. Lägg ned det. Sluta låtsas vara någonting du inte är. Fast egentligen, vem är jag att avgöra vem du är. Men det är hur jag ser dig, och jag ser att det är någonting fel med dig. Varför vägrar du erkänna dina fel?
jag stal din evighet?
Älska?
(??????????????????)
åh minns du hur vi brukade ge namn åt det ordet. vi brukade hitta på saker att förknippa det med, men vi visste inte hur farligt ord det faktiskt var att leka med, men vi var så unga och så övertygade, snälla förlåt mig för de saker jag aldrig sa. och snälla förlåt mig för alla de saker jag sa, för jag visste inte vad jag höll på med
?
ska vi ta sovlektioner du och jag?
men vem är han du pratar om
jag känner inte till någon sådan man
däremot känner jag till en man
som sig själv bara älskar
och som genom andra personer
i form av bekräftelse älskar sig själv
det är en vidrig man
jag hoppas du aldrig möter honom
de kallade honom för parasiten
(parasiten? ? ? ? ? Parasiten?
(parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten)
HAHAHHA PARASITEN JAG MINNS HONOM SÅ VÄL
han levde på andra
vi borde ha dödat honom
fast
vem är du att döma mig
du visar inte ens dig själv
fast
vem är jag att döma mig själv
jag har aldrig visat mig själv
dessutom så går det inte att lära sig innebörden av kärlek
det vore som att lära sig innebörden av en illusion
duvet illusionerna. de är som lögner fast mycket verkligare
(kan vi inte ta av våra masker du och jag? kanske till och med idag?)
(??????????????????)
åh minns du hur vi brukade ge namn åt det ordet. vi brukade hitta på saker att förknippa det med, men vi visste inte hur farligt ord det faktiskt var att leka med, men vi var så unga och så övertygade, snälla förlåt mig för de saker jag aldrig sa. och snälla förlåt mig för alla de saker jag sa, för jag visste inte vad jag höll på med
?
ska vi ta sovlektioner du och jag?
men vem är han du pratar om
jag känner inte till någon sådan man
däremot känner jag till en man
som sig själv bara älskar
och som genom andra personer
i form av bekräftelse älskar sig själv
det är en vidrig man
jag hoppas du aldrig möter honom
de kallade honom för parasiten
(parasiten? ? ? ? ? Parasiten?
(parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten parasiten)
HAHAHHA PARASITEN JAG MINNS HONOM SÅ VÄL
han levde på andra
vi borde ha dödat honom
fast
vem är du att döma mig
du visar inte ens dig själv
fast
vem är jag att döma mig själv
jag har aldrig visat mig själv
dessutom så går det inte att lära sig innebörden av kärlek
det vore som att lära sig innebörden av en illusion
duvet illusionerna. de är som lögner fast mycket verkligare
(kan vi inte ta av våra masker du och jag? kanske till och med idag?)
Nu blev det väldigt formellt igen. Tog känslorna slut?
Kriterier: Beskriv ett händelseförlopp.
"Ser du vad det är? Det är en mynning. Du tittar in i mynningen av en pistol. Nu tänker jag skjuta dig."
Idag är vi totalt likgiltiga inför känslor som den senaste tiden har dominerat över oss.
Jag är dessvärre rädd att jag ljög för dig. Jag önskar att jag hade kunnat ljuga för mig själv istället. Det hade varit lättare. Det är alltid lättare. Om du ändå förstod vad jag menade. Om du ändå insåg att allt det jag skriver just nu inte betyder någonting och att jag kommer glömma bort allting efter jag trycker på knappen för "spara & publicera".
Fast det kanske inte betyder någonting för dig heller. Att jag säger allt det här.
Samtidigt så spelades en dyster melodi, men det bekom honom inte. Mannen med avgrunden visade det föga intresse. Hans tankar var riktade åt annat.
Om vi ändå kunde komma överens om någonting. Ett beslut. Visst vore det något? Men det finns för mycket ironi för att vi ska kunna göra det. Dessutom så känner du till honom som jag nästan inte vågar nämna. Du vet hur hård han är och hur han hanterar de som sviker honom. Jag vågar inte svika honom. Gör du det? Du har ju blivit utsatt för hans vrede förut, så du om någon borde veta.
Någonting fångade Mannen med avgrundens intresse och han reste sig ifrån bänken. Han hade någonting i handen. Det glimmade till i solen. Nu var han redo. Nu var det dags.
Kan vi inte besegra honom du och jag? Jag tror att hans namn är Ovissheten.
Ska vi döda honom?
Sedan höjde han vapnet och yttrade de tomma orden.
"Ser du vad det är? Det är en mynning. Du tittar in i mynningen av en pistol. Nu tänker jag skjuta dig."
Idag är vi totalt likgiltiga inför känslor som den senaste tiden har dominerat över oss.
Jag är dessvärre rädd att jag ljög för dig. Jag önskar att jag hade kunnat ljuga för mig själv istället. Det hade varit lättare. Det är alltid lättare. Om du ändå förstod vad jag menade. Om du ändå insåg att allt det jag skriver just nu inte betyder någonting och att jag kommer glömma bort allting efter jag trycker på knappen för "spara & publicera".
Fast det kanske inte betyder någonting för dig heller. Att jag säger allt det här.
Samtidigt så spelades en dyster melodi, men det bekom honom inte. Mannen med avgrunden visade det föga intresse. Hans tankar var riktade åt annat.
Om vi ändå kunde komma överens om någonting. Ett beslut. Visst vore det något? Men det finns för mycket ironi för att vi ska kunna göra det. Dessutom så känner du till honom som jag nästan inte vågar nämna. Du vet hur hård han är och hur han hanterar de som sviker honom. Jag vågar inte svika honom. Gör du det? Du har ju blivit utsatt för hans vrede förut, så du om någon borde veta.
Någonting fångade Mannen med avgrundens intresse och han reste sig ifrån bänken. Han hade någonting i handen. Det glimmade till i solen. Nu var han redo. Nu var det dags.
Kan vi inte besegra honom du och jag? Jag tror att hans namn är Ovissheten.
Ska vi döda honom?
Sedan höjde han vapnet och yttrade de tomma orden.
va????
Justja.
Det finns en sak till.
En sak som du inte känner till.
(????????????????????????????)
Har vi hittat på det här?
Det finns en sak till.
En sak som du inte känner till.
(????????????????????????????)
Har vi hittat på det här?
Ovanligt att det spårar
Näjustnej
det blev en sådan känslofull dag
fråga mig inte varför
det blev en sådan känslofull dag
fråga mig inte varför
Ovanligt att det spårar
Näjustnej
det blev en sådan känslofull dag
fråga mig inte varför
det blev en sådan känslofull dag
fråga mig inte varför
är det sanningen som gömmer sig?
- Sluta.
- Vi måste prata.
- Du skämmer ut dig själv.
- Nej, det finns en sak jag måste erkänna.
- Nej, du måste lära dig att hålla käften och vakta dina känslor mer.
- Jag vill bara berätta hur jag känner.
- Du känner för mycket. Allt det där du känner har du hittat på. Det finns inga känslor. Det finns bara en enorm vilja inom dig att känna någonting alls. Tror du inte att de andra ser? Tror du inte att de andra förstår? Du är bara en skådespelare. De har lärt sig nu. De tror inte längre på vad du tycker,tror, känner eller tänker. Du har blivit så fruktansvärt jävla ensam och instängd i dig själv. Vad är det för förvandling du har genomgått? När tänker du bryta dig fri ifrån dig själv? Kan du inte komma ut en dag? Komma ut ur den plats som du tänker alla patetiska tankar. Kom ut ur den platsen och var dig själv iställen, för det är den personen vi älskar. Inte den där som skriver massa saker och försöker förmedla någonting. Du kan inte vara den personen. Ingen vill vara med den personen. Ingen vill vara med dig som du är nu. Förstår du inte det? Vad ska jag säga för att du ska tro mig? Hur många gånger ska jag säga det? Fattar du inte hur värdelös och patetisk du är?
- Sluta klanka ned på dig själv. Vi delar samma tankerum. Vi är tanketvillingar. När du anklagar mig så anklagar du dig själv.
- Åh, ännu mer skitsnack. Du talar om massa metaforer vars betydelse som endast du känner till och du talar om dem som om de vore dina vänner. Hur patetisk är du? Sedan när började du ersätta dina vänner med metaforer? Inser du inte hur du hela tiden stänger in dig i dig själv? Snart kommer du inte att hitta ut längre. Snart kommer det inte längre att finnas en väg ut. Och om du väl hittar ut en dag så kommer världen att ha förändrats så mycket att du inte längre känner igen den och i sin tur så kommer världen inte känna igen dig heller. Inte heller acceptera dig. Så försök att komma ut ur dig själv nu.
- Förlåt, jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill bara säga att jag vill vara med dig.
- .........................................
(hahahahahahahahahahahhahahahhahahaha)
(hahahahahahhahahahahahah)
(haha?)
?
!
!!!!!!!!!!!!!!!
!!!
!
!
!
!
(fördömda evighet jag kan inte besegra dig jag har ingen makt här)
Jag vet inte vart jag har dig längre? Hur står vi egentligen i förhållande till varandra?
Det är väl upp till mottagaren?
(varför ignorerar du det som står där uppe läs det så kommer du förstå vad du har funderat på så länge)
Det är väl upp till mottagaren?
(le då?)
- Vi måste prata.
- Du skämmer ut dig själv.
- Nej, det finns en sak jag måste erkänna.
- Nej, du måste lära dig att hålla käften och vakta dina känslor mer.
- Jag vill bara berätta hur jag känner.
- Du känner för mycket. Allt det där du känner har du hittat på. Det finns inga känslor. Det finns bara en enorm vilja inom dig att känna någonting alls. Tror du inte att de andra ser? Tror du inte att de andra förstår? Du är bara en skådespelare. De har lärt sig nu. De tror inte längre på vad du tycker,tror, känner eller tänker. Du har blivit så fruktansvärt jävla ensam och instängd i dig själv. Vad är det för förvandling du har genomgått? När tänker du bryta dig fri ifrån dig själv? Kan du inte komma ut en dag? Komma ut ur den plats som du tänker alla patetiska tankar. Kom ut ur den platsen och var dig själv iställen, för det är den personen vi älskar. Inte den där som skriver massa saker och försöker förmedla någonting. Du kan inte vara den personen. Ingen vill vara med den personen. Ingen vill vara med dig som du är nu. Förstår du inte det? Vad ska jag säga för att du ska tro mig? Hur många gånger ska jag säga det? Fattar du inte hur värdelös och patetisk du är?
- Sluta klanka ned på dig själv. Vi delar samma tankerum. Vi är tanketvillingar. När du anklagar mig så anklagar du dig själv.
- Åh, ännu mer skitsnack. Du talar om massa metaforer vars betydelse som endast du känner till och du talar om dem som om de vore dina vänner. Hur patetisk är du? Sedan när började du ersätta dina vänner med metaforer? Inser du inte hur du hela tiden stänger in dig i dig själv? Snart kommer du inte att hitta ut längre. Snart kommer det inte längre att finnas en väg ut. Och om du väl hittar ut en dag så kommer världen att ha förändrats så mycket att du inte längre känner igen den och i sin tur så kommer världen inte känna igen dig heller. Inte heller acceptera dig. Så försök att komma ut ur dig själv nu.
- Förlåt, jag vet inte vad jag ska säga. Jag vill bara säga att jag vill vara med dig.
- .........................................
(hahahahahahahahahahahhahahahhahahaha)
(hahahahahahhahahahahahah)
(haha?)
?
!
!!!!!!!!!!!!!!!
!!!
!
!
!
!
(fördömda evighet jag kan inte besegra dig jag har ingen makt här)
Jag vet inte vart jag har dig längre? Hur står vi egentligen i förhållande till varandra?
Det är väl upp till mottagaren?
(varför ignorerar du det som står där uppe läs det så kommer du förstå vad du har funderat på så länge)
Det är väl upp till mottagaren?
(le då?)
stopp
låt meddelandet sjunka in???
vänta vilket meddelande pratar jag om nu, jo ja just ja, det där som du aldrig skrev och som du gömde i en bok som du aldrig har visat för någon
varför gömmer du den där boken?
vad står skrivet i den?
kan du inte avslöja någonting för oss?
jag vet ju faktiskt vad som står i den, eftersom jag har skrivit den. du borde också läsa den någon dag, eftersom jag hela tiden blir så trött på att rätta meningar. tänk dig hur gruset knastrar under fötterna, så känns det när jag går på motorvägen. jag vet inte riktigt hur det hänger samman med någonting och just nu så klipper min pappa inte gräset utanför mitt rum. varför gör han inte det? varför kan jag inte höra ljudet från gräsklipparen? är det för att jag vill höra den? är det för att jag vill tro att den är där? är det också därför som du och jag inte möter varandras blickar? är det för att jag vill se dig? är du som min pappas gräsklippare? eller är det av helt andra anledningar? kan du inte sitta ned och förklara lite, för jag tror inte att du är en gräsklippare.
'
vi kanske borde bygga en båt och åka nedför bäcken, minns du hur vi gjorde det när vi var små? näjustnä , du existerade självklart inte då, ingen av er existerade i min värld då. jag var liten och ensam och byggde en båt som jag åkte i nedför bäcken. det var en segelbåt. jag kallade segelbåten för friheten. så därför åkte jag och friheten ned för den där bäcken, som senare utveckades till en flod och som senare utvecklades till en ström och tillslut så fann vi oss på oändlighetens ocean. när vi tittade tillbaka så fanns det inga spår av bäcken, utan bara hav bakom oss. tiden hade lurat oss, och nu seglade vi på oändlighetens ocean. jag frågade dig om vi var döda och du svarade att du trodde det. jag skrattade och insåg att jag pratade med mig själv eftersom ingen annan än jag satt i båten,, men jag hade hittat på dig eftersom jag behövde dig så mycket. när vi seglade där över oändlighetens ocean för att hitta land så sa du till mig att jag älskade dig. jag sa att du älskade mig också precis som jag älskade mig själv. du sa att jag inte visste vad jag pratade om och slog till mig.
det var också då jag vaknade i en vinterstorm. jag låg i en snöhög och jag funderade på vad som hade hänt. jag tittade ned på min kropp och inser att jag blöder. vad är det som har hänt undrar jag, och plötsligt så byter jag tempus i mina tankar, men det spelar ingen roll eftersom att jag blöder. det är det viktigaste, jag blöder och jag måste fortsätta blöda tills jag inte blöder längre, för då får jag återvända till den värld jag hör hemma i för där behöver jag inte var någonting jag inte är och jag vill bara sitta där och låtsas att jag inet är här, hej här är du ju hej!
varför s a d u så där nu kanske cvi ska lgägga ned det här för ingenting kommer ur det joch ag vet inte l¨ängre vad jag skriver jag måste skriva för att inte tänka på dig jag gör vad somhelst för att ignorera de tankar som ständgit fösröker hoppa på mig men de kommer mig inte här finns ingen struktur här finns ingen verklighet för det är i verligheten som du plågar mig med dina handlingar och allt som du inte har gjort och allt som du inte har sagt vi skanske ska sltiua tänkja df påas dfnskdf dgf de här nu för vi har kommit till en ounkt där vi inte klängre kans se oss jsälva i en helbild nu måste jaqg sluta sktua luta sluta sluta sluta sluta
(låt meddelandet sjunka in?)
(TÄNK DIG SOM ATT DU STÅR I EN FORS AV TANKAR OCH KÄNSLOR OCH SKA FÖRSÖKA UTTRYCKA ALLA KÄNSLOR OCH TANKAR SAMTIDIGT I TEXT, DET GÅR INTE DET GÅR INTE DET GÅR INTE)
vänta vilket meddelande pratar jag om nu, jo ja just ja, det där som du aldrig skrev och som du gömde i en bok som du aldrig har visat för någon
varför gömmer du den där boken?
vad står skrivet i den?
kan du inte avslöja någonting för oss?
jag vet ju faktiskt vad som står i den, eftersom jag har skrivit den. du borde också läsa den någon dag, eftersom jag hela tiden blir så trött på att rätta meningar. tänk dig hur gruset knastrar under fötterna, så känns det när jag går på motorvägen. jag vet inte riktigt hur det hänger samman med någonting och just nu så klipper min pappa inte gräset utanför mitt rum. varför gör han inte det? varför kan jag inte höra ljudet från gräsklipparen? är det för att jag vill höra den? är det för att jag vill tro att den är där? är det också därför som du och jag inte möter varandras blickar? är det för att jag vill se dig? är du som min pappas gräsklippare? eller är det av helt andra anledningar? kan du inte sitta ned och förklara lite, för jag tror inte att du är en gräsklippare.
'
vi kanske borde bygga en båt och åka nedför bäcken, minns du hur vi gjorde det när vi var små? näjustnä , du existerade självklart inte då, ingen av er existerade i min värld då. jag var liten och ensam och byggde en båt som jag åkte i nedför bäcken. det var en segelbåt. jag kallade segelbåten för friheten. så därför åkte jag och friheten ned för den där bäcken, som senare utveckades till en flod och som senare utvecklades till en ström och tillslut så fann vi oss på oändlighetens ocean. när vi tittade tillbaka så fanns det inga spår av bäcken, utan bara hav bakom oss. tiden hade lurat oss, och nu seglade vi på oändlighetens ocean. jag frågade dig om vi var döda och du svarade att du trodde det. jag skrattade och insåg att jag pratade med mig själv eftersom ingen annan än jag satt i båten,, men jag hade hittat på dig eftersom jag behövde dig så mycket. när vi seglade där över oändlighetens ocean för att hitta land så sa du till mig att jag älskade dig. jag sa att du älskade mig också precis som jag älskade mig själv. du sa att jag inte visste vad jag pratade om och slog till mig.
det var också då jag vaknade i en vinterstorm. jag låg i en snöhög och jag funderade på vad som hade hänt. jag tittade ned på min kropp och inser att jag blöder. vad är det som har hänt undrar jag, och plötsligt så byter jag tempus i mina tankar, men det spelar ingen roll eftersom att jag blöder. det är det viktigaste, jag blöder och jag måste fortsätta blöda tills jag inte blöder längre, för då får jag återvända till den värld jag hör hemma i för där behöver jag inte var någonting jag inte är och jag vill bara sitta där och låtsas att jag inet är här, hej här är du ju hej!
varför s a d u så där nu kanske cvi ska lgägga ned det här för ingenting kommer ur det joch ag vet inte l¨ängre vad jag skriver jag måste skriva för att inte tänka på dig jag gör vad somhelst för att ignorera de tankar som ständgit fösröker hoppa på mig men de kommer mig inte här finns ingen struktur här finns ingen verklighet för det är i verligheten som du plågar mig med dina handlingar och allt som du inte har gjort och allt som du inte har sagt vi skanske ska sltiua tänkja df påas dfnskdf dgf de här nu för vi har kommit till en ounkt där vi inte klängre kans se oss jsälva i en helbild nu måste jaqg sluta sktua luta sluta sluta sluta sluta
(låt meddelandet sjunka in?)
(TÄNK DIG SOM ATT DU STÅR I EN FORS AV TANKAR OCH KÄNSLOR OCH SKA FÖRSÖKA UTTRYCKA ALLA KÄNSLOR OCH TANKAR SAMTIDIGT I TEXT, DET GÅR INTE DET GÅR INTE DET GÅR INTE)
wers
(?????????????????)
Ser du alla frågetecken?
De handlar om dig.
De handlar om vad du tycker och tänker
(???????????????)
De handlar också om det som har hänt
De handlar också om vad som händer
De handlar också om vad som kommer hända
Visst är det svårt att veta?
Visst är det svårt att förstå?
men ifall ingenting går som jag hoppas så kan jag ju alltid glädja mig med att jag har någonting att skriva om. jag har ju faktiskt haft någonting att skriva om i över en månad nu. hahahahahahahah
ironin
det här mellanläget är så kul
och jag vet inte ens om du någonsin har någonsin
kan vi inte göra konstiga meningar så ingen förstår
fast du finns ju inte här. du är där
tänk vilken evighet som befinner sig emellan "här" och "där"
Ser du alla frågetecken?
De handlar om dig.
De handlar om vad du tycker och tänker
(???????????????)
De handlar också om det som har hänt
De handlar också om vad som händer
De handlar också om vad som kommer hända
Visst är det svårt att veta?
Visst är det svårt att förstå?
men ifall ingenting går som jag hoppas så kan jag ju alltid glädja mig med att jag har någonting att skriva om. jag har ju faktiskt haft någonting att skriva om i över en månad nu. hahahahahahahah
ironin
det här mellanläget är så kul
och jag vet inte ens om du någonsin har någonsin
kan vi inte göra konstiga meningar så ingen förstår
fast du finns ju inte här. du är där
tänk vilken evighet som befinner sig emellan "här" och "där"
om man ser det såhär, så är det ganska patetiskt
osjd sdfij fo kdfwjokjgnäe pöklsdf asdfklöasd flkadsjsdf
sie denei lysena naeth denia lampana i slakte
frustration?
Är det här FRUSTRATION?
det går inte att andas längre
du tar upp allt utrymme i mitt huvud
du kväver mig
ÄR DET HÄR FRUSTRATION?
nej, det är det inte. det är långt kvar
det är långt kvar dit.
sie denei lysena naeth denia lampana i slakte
frustration?
Är det här FRUSTRATION?
det går inte att andas längre
du tar upp allt utrymme i mitt huvud
du kväver mig
ÄR DET HÄR FRUSTRATION?
nej, det är det inte. det är långt kvar
det är långt kvar dit.
jag vill jättegärna tro det
nej jag faktiskt tror inte att det är du
jag vill jättegärna tro det
men jag tror inte att det är du
jag vet inte ens vem du är
men hon som jag skriver om
ser mig aldrig
därför tror jag inte att det är du
(är det här jag ifrågasätter min egen existens????)
(?????????????????????????)
(jag ser inte mig själv längre???????)
jag vill jättegärna tro det
men jag tror inte att det är du
jag vet inte ens vem du är
men hon som jag skriver om
ser mig aldrig
därför tror jag inte att det är du
(är det här jag ifrågasätter min egen existens????)
(?????????????????????????)
(jag ser inte mig själv längre???????)
Varför blir det alltid såhär
Klockan kan inte vara 23.32. Inte redan.
Det känns som om jag har suttit och väntat på någon hela kvällen. Jag förstår inte. Jag sitter här fortfarande och väntar. Vad är det som ska hända? Vad är det jag tror kommer hända? Det är en sådan skum känsla. Jag längtar efter någon, fast jag kan inte komma ihåg vem. Det är någon som jag kan prata med. Någon som jag nyligen träffat. Ja, exakt så känns det. Någon som jag har någonting att berätta för, och att jag vet att den personen kommer tycka det är roligt. Vem är det? Vad är det egentligen jag sitter och väntar på? Och hur länge till måste jag sitta här och vänta? Jag vet inte. Allting är så suddigt.
(?????????????????)
Det kan inte vara såhär. Jag kan ju inte gå nu. Tänk om jag missar den där personen? Tänk om den den personen börjar skriva till mig, men jag hinner stänga av datorn och lägga mig istället. Det går ju inte. Samtidigt som jag tittar på mobilen så hoppas jag på ett nytt sms, men vem skulle jag få ett sms ifrån? Det finns ju ingen som skulle smsa mig nu på en söndagkväll utan någon särskild anledning? Det känns ändå som om jag väntar på att någon ska smsa mig. Varför är det så? Varför sitter jag och väntar på att någon ska skriva? Så ska det ju inte vara. Fast det kanske är samma sak när jag sitter vid facebook och tittar. Jag sitter och stirrar på ditt namn och väntar på att du ska skriva, fast det gör du ju aldrig. Det vore bara konstigt. Dessutom så skulle du inte ha någon anledning till att göra det. Det har vi ju redan fastställt, att du inte ser mig som jag ser dig.
(det finns inga känslomässiga band som knyter oss samman?)
Varför blir det alltid såhär?
Det känns som om jag har suttit och väntat på någon hela kvällen. Jag förstår inte. Jag sitter här fortfarande och väntar. Vad är det som ska hända? Vad är det jag tror kommer hända? Det är en sådan skum känsla. Jag längtar efter någon, fast jag kan inte komma ihåg vem. Det är någon som jag kan prata med. Någon som jag nyligen träffat. Ja, exakt så känns det. Någon som jag har någonting att berätta för, och att jag vet att den personen kommer tycka det är roligt. Vem är det? Vad är det egentligen jag sitter och väntar på? Och hur länge till måste jag sitta här och vänta? Jag vet inte. Allting är så suddigt.
(?????????????????)
Det kan inte vara såhär. Jag kan ju inte gå nu. Tänk om jag missar den där personen? Tänk om den den personen börjar skriva till mig, men jag hinner stänga av datorn och lägga mig istället. Det går ju inte. Samtidigt som jag tittar på mobilen så hoppas jag på ett nytt sms, men vem skulle jag få ett sms ifrån? Det finns ju ingen som skulle smsa mig nu på en söndagkväll utan någon särskild anledning? Det känns ändå som om jag väntar på att någon ska smsa mig. Varför är det så? Varför sitter jag och väntar på att någon ska skriva? Så ska det ju inte vara. Fast det kanske är samma sak när jag sitter vid facebook och tittar. Jag sitter och stirrar på ditt namn och väntar på att du ska skriva, fast det gör du ju aldrig. Det vore bara konstigt. Dessutom så skulle du inte ha någon anledning till att göra det. Det har vi ju redan fastställt, att du inte ser mig som jag ser dig.
(det finns inga känslomässiga band som knyter oss samman?)
Varför blir det alltid såhär?
Det här blev så ordentligt
Ett erkännande.
Nu är chansen att påverka större än någonsin.
Kanske det här medför fler positiva känslor?
Det här blev så formellt, så verkligt på något sätt.
Jag hade inte alls tänkt mig det såhär. Struktur. Det här är struktur.
Det kanske behövs mer sådant. Inte det där andra. Det där andra är så destruktivt.
Du vet väl vad jag menar?
(????????????????????????????????)
Nu är chansen att påverka större än någonsin.
Kanske det här medför fler positiva känslor?
Det här blev så formellt, så verkligt på något sätt.
Jag hade inte alls tänkt mig det såhär. Struktur. Det här är struktur.
Det kanske behövs mer sådant. Inte det där andra. Det där andra är så destruktivt.
Du vet väl vad jag menar?
(????????????????????????????????)
ne
det rimmar??????
