Ran
Wow. Jag säger bara det. För något år sedan när jag såg Steven Spielbergs mästerverk Schindler's list, så var jag övertygad om att det var den bästa film jag sett någonsin i hela mitt liv. Inte heller trodde jag att någon film skulle peta ned den från första platsen, men nu har det hänt. Spielberg är slagen. Grattis Akira Kurosawa, du har just fulländat mitt liv. Regissören av min nya nr 1 film heter just Akira Kurosawa. En japan. Vem fan trodde det? Men i filmvärlden så är Kurosawa lika stor som Spielberg om inte större, men jag trodde ändå inte att den skulle slå Schindler's list. Åh jo, för att inte dra ut mer på spänningen, mitt livs film heter Ran som är japanska och betyder "Kaos".
Jag vill försöka att undvika till att göra det här till någon slags filmreview, men jag måste ta tillfället i akt och berätta om hur vacker filmen egentligen är. Jag tänker bespara er detaljerna, jag vill bara försöka visa hur mästerlig filmen är. I varje aspekt så lyckas Kurosawa fånga människans brutalitet och när denne är som mörkast. Kanske är det överlevnadsinstinkten och viljan att leva som gör den här filmen så pass verklig att den faktiskt utan tvekan skulle ha kunnat hänt. Detsamma gäller för termen förändring, då Kurosawa visuellt visar oss att den egenskapen inte bara gör människor sårbara, utan även ger dem hoppet att resa sig efter ett hårt slag.
Det är inte bara filmen i helhet som gör detta till Akira Kurosawas magnum opus, utan även de små scener som bara kan vara i några sekunder. Det är dessa scener, dessa penseldrag som gör det till ett mästerverk. Alla karaktärers handlingar känns plötsligt så meningsfulla och den poetiska tanken i hela filmen när Hidetora sådde förintelsen säd och fick den vänd emot sig. Aldrig förut så har en film påverkat mig så djupt som den här filmen och därför vill jag avsluta med ett citat som kommer ifrån den mästerliga dialogen i filmen.
In a world gone mad it is madness to be sane
Jag vill försöka att undvika till att göra det här till någon slags filmreview, men jag måste ta tillfället i akt och berätta om hur vacker filmen egentligen är. Jag tänker bespara er detaljerna, jag vill bara försöka visa hur mästerlig filmen är. I varje aspekt så lyckas Kurosawa fånga människans brutalitet och när denne är som mörkast. Kanske är det överlevnadsinstinkten och viljan att leva som gör den här filmen så pass verklig att den faktiskt utan tvekan skulle ha kunnat hänt. Detsamma gäller för termen förändring, då Kurosawa visuellt visar oss att den egenskapen inte bara gör människor sårbara, utan även ger dem hoppet att resa sig efter ett hårt slag.
Det är inte bara filmen i helhet som gör detta till Akira Kurosawas magnum opus, utan även de små scener som bara kan vara i några sekunder. Det är dessa scener, dessa penseldrag som gör det till ett mästerverk. Alla karaktärers handlingar känns plötsligt så meningsfulla och den poetiska tanken i hela filmen när Hidetora sådde förintelsen säd och fick den vänd emot sig. Aldrig förut så har en film påverkat mig så djupt som den här filmen och därför vill jag avsluta med ett citat som kommer ifrån den mästerliga dialogen i filmen.
In a world gone mad it is madness to be sane
Kommentarer
Trackback
