cocacolacowboys

VAR INTE AVUNDSJUK PÅ LIVET DU ALDRIG LEVDE.

Det blir fler och fler oupplevda minnen. Hör hur den vilse dåren skriker efter uppmärksamhet, för han vill ta del av dessa oupplevda minnen.

VARFÖR FÅR DE VARA LYCKLIGA TILLSAMMANS? JAG VILL OCKSÅ KUNNA GÖRA SÅDANA SAKER MEN DET GÅR INTE. VARFÖR TAR DU DEM IFRÅN MIG.

Åh dessa oupplevda minnen. Men kanske det vore bäst om det egna jaget inte bekymrade sig om sådana små tingester. Det vet ju så mycket bättre än att vara avundsjuk på de som vandrar.

Varför får de göra sådana där saker? Vem har bestämt det? Och varför stjäla mina favoritmänniskor? Du har ingen rätt att stjäla mina favoritmänniskor, som jag tittar på med beundran. Varför stjäl du mina favoritsjälar? Du har ingen rätt till dem. De är mina. Kan du inte åka med någon annan? Kan du inte ta någon annan med dig? Varför just en av mina favoritsjälar? Låt oss vara. Låt oss nudda varandras tankar ifred, med endast våra blickar som portalar mellan två vitt skilda världar. Varför ska du förstöra för oss.

Det är visserligen sorgligt, men det är livets vägar. Du ska också se världen och du ska älska det du ser. Det spelar ingen roll vad de gör och vad de säger. Du kommer också att uppleva fantastiska saker.


HAHAHAHAHAH, VARFÖR HÄNDER DET INGENTING. VARFÖR STÅR LIVET STILLA. VARFÖR SER JAG DESSA TECKEN SOM BEKRÄFTAR MIN TEORI OM ATT ALLT VÄNDS EMOT SAMMA PUNKT NU.

(hahahahah, åh, men du måste förstå att din lycka först kommer att uppstå när en tanke om lycka uppstår. först då kommer du kunna bygga på din klump av lycka. var inte avundsjuk på de andra. de förtjänar att göra något roligt. varför ska de lida för din skull? om du vill att de ska lida som dig så är du en dåre)

Men i min värld, är jag kung.

Inget kaos

Ingen ordning.

Inga kungar.

Ensam i en värld.

Dra en skiljelinje och skilj fantasi från verklighet

---

Nu känns det bättre

Säg de orden som skänker mig trygghet.

(Du kommer att finna den lyckan du söker när du har skapat en tanke om lycka. Dina destruktiva tankar förstör hoppet om en bättre tillvaro. Se ljuset, se all skönhet i världen som du inte ser ur den döda synvinkeln. Se världen och hur vackra alla individer är.)

Tack Alexandra

In order to sustain sanity, one must keep reminding himself of his insanity

Jaa, sånt där skit som inlägget nedan skriver jag när jag har så jävla tråkigt en lördagkväll. Ska läsa en bok istället. Så mycket mer givande och sofistikerat.

hihihihihihihihihihihihihih

---------> Utformar en tanke baserad på verkliga händelser ---------->

Jag förnekar dig. Du är inte verklig. NEJ DET ÄR DU INTE, DU ÄR INTE VERKLIG. HÖR DU DET? JAG TROR INTE PÅ DIG. ALLA DINA OSAGDA ÄR ÄR AV INGET INTRESSE FÖR MIG. Jag förnekar dig. FÖRSVINN UR MINA TANKAR. Du hör inte hemma här. Varför skriver jag om dig? Det finns inget syfte med det. Det leder inte till någonting. Det förändrar ingenting, inte heller kommer det att påverka situationen vi befinner oss i. Du är där och jag är här. Jag ser dig men du ser inte mig.


Skilj på vad som är fantasi

---

och verklighet

Schhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh. Nu vill höra tystnaden.

--------> Bygger en tanke utan struktur ------>

Allt jag gör blir bara fel hela tiden (nej du gör rätt) och jag önskar så innerligt att du fanns där, men du hör inte när jag ropar. Du hör mig inte (hon hör men hon lyssnar inte) när jag ropar ditt sanna namn. Du hör inte när jag skriker din själs sanna namn i evigheten. Hur ska jag göra för att du ska se mig? Hur ska jag väcka din uppmärksamhet? Hur ska jag förtjäna en plats i dina tankar? Hur högt måste jag skrika? Det här går inte längre (påverka den odödlige själen genom att bli en dödlig själ) för du väljer att inte se mig.

Hahahahahhahahahah DET ÄR JU SÅ FRUKTANSVÄRT ROLIGT. MAN VILL JU BARA SKRATTA

Och det var då världen skapades tack vare kreationismen (gud då????) (det fanns ju aldrig någon gud?)

<-------- Din pessimistiske bakåtsträvare <-------

- Rosor. Ditt hår luktar rosor.
- ______________________. (vad hon sa än sa är förlorat)
- Du, vet du vad? Jag........................................ dklmWINDFJNQWDIFJNQFNAWFNAQASIGJ
- Hahahhahahahahahahhahahahahahhahaha

SKYNDA, DRA EN LINJE

---

Åh tack


<------ Återskapar en destruktiv tanke <---------

- Jag älskar dig. Så otroligt mycket. Du fyller mig som en vätska i hela kroppen och jag känner hur din kärlek pumpas runt i hela min kropp och fyller mig med värme och styrka. Du måste att fortsätta fylla med mig kärlek så jag aldrig torkar ut. Sluta aldrig ge mig din kärlek. Den gör mig levande.
- _____________________!!!!!!!! (hon blev lycklig?)
- Det är sanning. Jag känner det. Du är vad som gör mig lycklig (en vacker lögn, men till slut så spred den sig som ett gift och förstörde sin omgivning. Det skapades mer hat än kärlek och alla dårar skrek ut sin ångest)

Det är således mycket viktigt att skilja på vad den enskilde individen tycker och tänker. Han kan inte avgöra vad han säger och vad han än säger så är det lögn. Han ska inte leda människor, utan det vore bäst om han bara dog. Han är för svag för sitt eget bäs.....

Skilj på vad som är fantasi och verklighet, skilj på vad som är destruktiva tankar och kreativa tankar, dra en skilelinje eller sätt världen i brand!

Hahahhahahahahahahhahahahahahahhahahahahaha (stackars dårar)

...ta.

---

katt katt (cut)

Nej det handlar inte om dig. Det handlar aldrig om dig. Om du är så egoistisk så du tror att det handlar om dig så är du egoistisk. Fast det handlar ju alltid om någon, fast kanske inte just dig. Om alla tänker den tanken så kommer ingen ta åt sig och då tror alla att det inte handlar om denne själv. Därför så var den här förklaringen helt onödig, men det var lika bra att fylla ut med någonti... Hahahahahahahha? SER DU INTE ?

SER DU VAD HAN HAR MÅLAT PÅ VÄGGARNA? DET ÄR LÖGNER. TVÄTTA BORT HANS LÖGNER DIN VISA DÅRE.


_<-<-_>_Det...<-<-<-->-<...går inte...--<_->->_<-<-_...att fokusera tankarna.>_>_>_<--<-<-<-<-<-<--Men...<-<-<--...jag älskar dig...<-<-<-<...i sanning.-->_>__---<-<-<-><<<<<<_---

<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<<>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

SKILJ PÅ TANKARNA ANNARS KOMMER ALLT FÖRGÅ

---

åh


Men jag måste säga att ni är en förtjusande ung kvinna. Jag anhåller ödmjukast om att få vila min blick på ert fagra anlete.

Nu när det nästan är slut så måste det stå något imponerande och smart, men det finns ju som sagt inga slut. Allting bara fortsätter. Det kanske slutar här, men det fortsätter någon annanstans, på en plats där inga pauser ges.

I min värld, är jag kung

(och i en värld som inte existerar så älskar jag dig mer än allt annat i alla världar och i alla universa)

Jag har inte hittat en perfekt människa. Det finns inga perfekta människor. Du är ingen perfekt människa. Jag är ingen perfekt människa. Det finns inga perfekta människor.

Nämn din största brist så jag vet vad jag ska klaga på.
Nämn din största rädsla så jag vet hur jag ska håna dig.
Nämn din största svaghet så jag vet hur jag ska krossa dig.
Nämn din största passion så jag vet hur jag ska hata den.

Ljug för mig om hur du är så jag vet att du är ingenting för mig. Snälla ljug för mig. Säg att du är allt som jag inte är. Visa våra olikheter och låt dem skapa en klyfta mellan oss. Jag vill inte höra din röst i mitt huvud. Jag vill inte se dig innanför mina ögonlock. Jag vill inte känna närvaron av dig i mitt hjärta. Försvinn, du och jag skulle bara skapa mer hat än kärlek tillsammans. Vänd dig om och se inte bak över axeln för där kommer jag stå och titta efter dig. Gå bara vidare, gå vidare i livet och titta inte bakåt, som om du tvekade över ditt val. Välj inte mig, för jag kommer alltid att vara vägen utan slut.

Spring, flyg, sväva iväg. Du hör inte hemma här, i mina tankar. Det är en dyster och ogästvänlig plats, du hör inte hemma här. Du är bättre än så, men du måste påminna mig om hur värdelös du är. Riv sönder alla tavlor, bränn alla dikter, förstör alla instrument, döda alla skådespelare, gör allt du kan för att fly. Det är ett farligt spel.

(Flyg lilla fjäril, flyg. Du ska inte behöva ta del av dessa destruktiva tankar, läs intet mer. Blunda och fyll dig själv med tomhet)

(In a world gone mad, it is madness to be sane)

Förstörda människor söker andra förstörda människor så de kan skapa en relation till varandra och i denna långsamma process laga varandra. Dessvärre så inträffar det sällan att dessa individer lyckas laga varandra helt innan de går skilda vägar, mer förstörda än de var när de träffades och deras sökande börjar igen. Ifall dessa individer lyckas mot all förmodan laga varandra helt, så har de inte längre något behov av varandra längre och går därför skilda vägar igen, utan att vara förstörda, men med ett växande osynligt sår. Detta osynliga sår kan endast läkas av en annan människas närvaro, men den enskilde individen kan inte förstå det.

Du är förstörd och jag är hel

Det är därför förstörda människor är förbjudna att ta kontakt med hela människor, eftersom risken finns att de också blir förstörda. Ingen förstörd individ kan ha det på sitt samvete, och bör därför undvika kontakt med en hel individ. Hela individer, i sin tur, bör också undvika kontakt med förstörda människor eftersom att de riskerar sin hälsa och sitt välbefinnande av att vistas i närheten av dessa förstörda människor. De förstörda människorna bidrar endast med destruktiva tankar och depressiva känslor. Det finns inget att ge dem och det finns inget att få ut av dem. Då de redan är förstörda finns det inte heller någon anledning att visa något medlidande. De valde det livet. Det valde vemodets väg.

Men jag vill förstöra dig. Jag vill krossa dig. Jag vill se ditt lidande och hur det gör dig starkare. Jag vill se dig gråta och hur det gör dig så mänsklig. Jag vill se dig uträtta mirakel och hur det gör dig så gudomlig. Vi skapar inte en väg, vi förstör andras vägar. Kom med mig. Vi väljer vemodets väg. Du och jag. Ingen kommer att stå levande framför oss. Alla rena själar kommer att skrika ditt sanna namn då vi skiljer deras själ och kropp. De kommer att vråla om mänsklighetens fel och outrättade mirakel, de kommer att vråla om synder och förlåtelse. Och de kommer gråta, de kommer att gråta när du står framför dem som den dödsängel du är. De kommer att se in i ditt hav och se en fruktansvärd storm redo att förgöra allt i sin väg. Vemodets väg må vara ditt öde, men du är en sådan perfekt personifiering av döden själv. Allt liv kommer att släckas i dina likgiltiga ögon, så BEFRIA DEM. BEFIRA DEM FRÅN DERAS SYNDER OCH DERAS SMÄRTA, BEFRIA DEM FRÅN DERAS ÅNGEST OCH LIDANDE, BEFRIA DEM FRÅN DERAS VEMOD OCH DERAS ÄNGSLAN.


Och plötsligt skriker den siste själen och det är du. Nu är du ensam kvar.

Hahahahahhahahahahahahahahahahhahahahahaha

(Och det var då du vandrade vansinnets väg)

------> Minnen som aldrig fanns ( JA VI HAR HÖRT DET DÄR FÖRUT, KOM MED NÅGOT NYTT)

När jag tittar över axeln så ser jag dig hånle, åh varför kan jag inte bara få döda dig och sedan ångra mig i resten av mitt liv. Istället för att lämna fotavtryck i mig så lämnade du brännmärken. De bränner inte längre utan är bara svarta fläckar som ett minne av dig, men ont gjorde det. Ja, det gjorde sannerligen ont.

-----> Återgår (till ett annat liv i en annan värld då vi skrattade och var glada tillsammans) aka destruktiv tanke ---->

- Jag tycker om dig. Du får mig att skratta.
- Jag säger ju inte ens någonting!
- HAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHHAHA

Vi var sådana dårar

----> Fastställer verkligheten (är det sant????) aka destruktiv tanke (fast lärorik) ----->

Jag jagar dig över landskapet och dina steg är så lätta på de gröna ängarna och över de mossiga stenarna. Solen skiner och jag fortsätter springa efter dig,  men jag upptäcker hur jag hela tiden svacklar. Jag ramlar och faller, men jag reser mig igen och fortsätter springa efter dig. Jag skriker ditt namn (raaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan) men du tycks inte höra mig. Du bara fortsätter att springa över livets gröna ängar utan att se dig om. Du skapar din egen väg, men du vägrar se över axeln. Varför har du så bråttom, undrar jag. Jag fortsätter att springa efter dig med en målmedveten blick. Det är dig jag vill ha. Du är det enda jag behöver. Jag snubblar igen och skrapar upp mina knän, men jag fortsätter springa. Jag känner hur det börjar svida och något rött börjar rinna nedför mina knän, men jag bryr mig inte om det. Jag måste komma ikapp dig. Jag måste få visa mig för dig. Du ser ju mig inte. Jag vill att du ska se mig.

SÅ VÄND DIG OM I LIVET VETTLÖSA DÅRE. JAGA INTE CITRONFJÄRILAR, FÖR EN CITRONFJÄRIL VÄNDER SIG ALDRIG OM I LIVET. DE MÅ VARA DE VACKRASTE VARELSERNA I VÄRLDEN, MEN DE VÄNDER SIG ALDRIG OM I LIVET. DE BARA BLICKAR FRAMÅT, FÖR DE SKAPAR SIN EGEN VÄG.

Och det var då världen föll samman.

-----> Mannen som saknar ideal är död. Länge leve döden. (NEJ DET GÅR JU INTE) ----->

Ert iskalla leende skär igenom mig, Kära Döden. Ni är nattens man och i er slöja ska vi alla en dag låta oss omfamnas, men varför ler ni? Era vita läppar av is ger ingen somhelst värme och era kalla likgiltiga ögon skänker ingen som helst tröst. Är ni ute efter mig? Söker ni mitt sällskap? Jag vet ju så väl att ni har vandrar bredvid mig i alla dessa tider och ingivit mig med fruktan, men varför ler ni? Jag är inte värdig er uppmärksamhet.

Men åh. Vi ska alla dö så jävla hårt. Hoppas du dör martyrdöden, skrik ut dina lungor för vad du tror på. Skrik ut din själ innan den brinner upp i din döende kropp. Du är för bra för det här livet. Du förtjänar inte att dela luft med dessa själlösa dårar. De är inga kreatörer. De är konsumenter. De konsumerar liv. De är parasiter. De lever på oss andra. Döda dem. Döda dem alla.

NEJ DET GÅR INTE ATT DÖ. DÖDEN ÄR EN ILLUSION. MÅ GUD FRÄLSA OSS ALLA. (Jag har ju aldrig dött?)

-----> Håkan Hellström sjunger om att riva en vacker dröm. Varför fan skulle vi bry oss? --------->

- Men han gör så gott han kan.
- Nej.
- Varför säger du alltid nej till allt? Du är så negativ hela tiden. Säg ja ibland.
- Jag gillar inte att vara positiv. Man blir alltid besviken.
- Happ. Lika bra att du går till han-som-alltid-ler.
- Vem är det?????
- Titta där står han!!!!!!!!!!!!

Och det var slutet på deras kortvariga vänskap, eftersom floder flyter på.

------> En doft kan ju vara rätt soft ------->

Nej. Titta där. Din panna är blodig. Du har tänkt för mycket. Tänk på varför du har tänkt för mycket så kommer du aldrig komma fram till någonting. Hahahahhahahahhahahah .............................

Allt har ett slut


----------- Det går inte att komma åt den här sidan just nu, stänger ned alla destruktiva tankar och allt annat skit som pågår i stormen nu -------------------------


>-<->-<->-<->-<->-<-------------------dfgqwefkjhviduoiuadvst
uDIqdwADadsADSadsADSadsADSadsA
DSadsADSadsASDadsADSasdADSads

Det är ett måste.

"Dina bloggläsare måste vara mer sjuka i huvudet än dig eftersom de faktiskt fortfarande läser vad du skriver."

- Anonym




Vem är dåraktigast? Dåren eller de som följer dåren?


Fast allt det där spelar ju ingen roll. Budskapet kommer inte förändras. Ingenting kommer förändras. MWAHAHAHHAHAHAHAH.

Det där är en typisk Fredrik-klyscha. "Fast allt det där spelar ju ingen roll". Skriver det minst en gång i veckan och tänker fortsätta med det. Bara för att påminna mig själv om vad som faktiskt är viktigt. Det oviktigaste just nu är att sitta här och skriva massa skit då jag egentligen skulle behöva gå och lägga mig. Jaja.


Vi älskar upplevelsen

Jag om VARFÖRRRRRRRRRRRRR:
Det är inte fel att bry sig.

Parallella linjer? (jag lär mig aldrig stava till det ordet)

---

Paralella linjer? (jag lär mig aldrig stava till det ordet)


Nä. Det är väl inte det. Fast jag gjorde inte rätt som la mig i. Det angick inte mig och det visade sig vara någonting helt annat än vad jag trodde att det var. Ironiskt nog så var det en upprepning av något som hände för många månader sedan. Det här vara samma sak. Jag som trodde att jag hade gjort mig immun mot det, men jag är fortfarande lika lättlurad. Nej, naiv vore ett bättre ord. Jag är så fruktansvärt godtrogen (fast du vet att det varierar otroligt mycket). Men allt det där spelar ingen roll eftersom jag kände äkta känslor skapade av en känsla och ett påstående som inte ens existerade. Åh det är så typiskt mig. Jag hatar det här skrivandet. Jag hatar att jag för varje mening tvingas förstå mig själv lite bättre, samtidigt som jag bara förstår mig själv ännu mindre. Jag minns inte ens vad som står i början av det här stycket, för då pratar jag förmodligen om något helt annat. Det här är mina absurda tankebanor och jag låter dem bara fortgå för vem är jag att hindra dem? Dessutom så läser jag heller aldrig igenom mina inlägg. Det vore så konstigt. Som om att jag skulle rätta dem och leta efter fel och förbättringar. Det kan jag ju inte göra! Sitta och rätta mina tankar. Det vore helt sjukt

Fast jag är ganska sjuk.


Hihihihihihihihihihihi

Jag önskar att jag var en hjälte. Någon som kan hjälpa andra utan att förvänta sig någonting tillbaka. När jag läste det jag läste nyss så tycker jag så synd om människor, vars problem inte har någonting med mig att göra. Varför läste jag det där som jag nyss läste? Varför har jag en dålig känsla i magen? Varför mår jag dåligt för att en annan människa har blivit sårad? VARFÖR? Jag brukar ju vara den som inte bryr mig. Jag brukar måla upp mig själv som en likgiltig människa. Utan blickar. Utan ansiktsutryck. Men det jag nyss läste var så hemskt.

Psykisk smärta. Det kan göra ont att öppna upp sig för någon och det kan göra ont när någon ger sig av vars närvaro man har vant sig vid. Det värsta är dock när man blir uppsliten psykiskt. En person sliter upp dig, flår dig och du ligger naken på asfalten utan skinn. Är det så det känns? Att bli SÅRBAR? Du kanske inte förtjänade det, men du har bidragit till det händelseförloppet. Kom igen. Alla snackar skit om alla. Alla hatar alla. Alla ljuger. Det spelar ingen roll.

Jag vill rädda dig. Jag vill svepa in dig i glömska så du slipper utstå tryckvågen ifrån den kedjereaktion som har satts igång.


JAG KÄNNER MIG SÅ JÄVLA HJÄLPLÖS, VARFÖR KAN JAG INTE GÖRA SÅ ATT ALLT BLIR BÄTTRE? JAG FATTAR INTE VARFÖR JAG BRYR MIG, DET ÄR INTE MITT PROBLEM. JAG ÄR INTE PÅ NÅGOT SÄTT INBLANDAD. SNÄLLA, BEFRIA MIG IFRÅN DESSA TANKAR.

(förlåt)

Jag gör bara mig själv deprimerad



(sluta skriva, sluta tänka, sluta älska)

Jag gör bara mig själv deprimerad



(sluta skriva, sluta tänka, sluta älska)

Jag gör bara mig själv deprimerad



(sluta skriva, sluta tänka, sluta älska)

Hon log, även fast hon inte förstod varför hon log. Hon tittade på honom som så många gånger förut, men han visste att det inte kan fortsätta så. Han var rädd. Så fruktansvärt rädd.
"Förstår du inte att vi inte kan fortsätta såhär?" I hans röst kunde man urskilja spår av skuld. Han ville inte, men han var tvungen.
"Jag vill inte sluta träffa dig." Hon var säker. För första gången på länge så kände hon sig övertygad.
"Men det är inte så enkelt som du tror, Alma!" Han lutade sig tillbaka emot betongväggen och gled sakta nedåt tills han blev sittandes. "Du är inte kär i mig. Du kan inte vara kär i mig. Jag kommer göra allt i min makt för att stöta bort dig. Jag kommer göra allt jag kan för att du ska hålla dig borta från mig. Jag vill inte smutsa ned dig. Du är alldeles för vacker för det. Jag kommer göra allt jag kan för att du gå, även om det sårar mig själv. Om jag så även lider intill det yttersta så kommer jag göra det för att hålla dig borta ifrån mig. Förstår du inte?"

Hennes ögon blev blanka, men inga tårar föll. Hennes underläpp föll lite och hon stod med halvöppen mun som om hon ville säga något. Hon stod där, alldels vit och oskyldig, men dock inte orörd. Tillslut bröt hon tystnaden.
"Leonard, du kan inte göra såhär mot dig själv." Hon tog ett steg närmare. "Hela tiden så stöter du bort dem du älskar, men inte för att du är rädd för att såra dem, utan för att du är rädd för att bli sårad själv. Du stöter bort dem du älskar innan de stöter bort dig. Det handlade aldrig om att vara en martyr, utan det är snarare ett försök av dig att isolera dig själv ifrån all smärta. Men du vet, lika väl som jag, att den sanna smärten kommer inifrån. Du så fruktansvärt rädd för att släppa in mig."

Hans läpp darrade till. Leonard hade trott att hon var naiv. Kanske var det han som var naiv, men det fick inte hindra honom. Han fick inte förstöra henne som han hade förstört de andra. Inte ännu en gång.
"Allting som har en början har ett slut. Om vi skulle påbörja någonting så skulle det vara slutet. Vi skulle med all säkerhet gå skiljda vägar när du tillslut insett att jag inte är värd att lida för. Förstår du inte? Vi skulle skapa mer hat än vad vi någonsin skapat kärlek. Tillsammans skulle vi bara skapa mer smärta än kärlek i världen. Det är inte värt det. Jag är en förstörd människa och jag vill inte förstöra dig. Du är för bra för det." Han stirrade ned i marken.

Alma tog ett steg till närmare honom. Hon stod där och såg ned på honom, men han vägrade möta hennes blick. Då satte hon sig plötsligt bredvid honom. Och de satt där tigande och lyssnade till ljudet av en sovande stad. Efter en lång tystnad så reste sig Alma för att gå. Leonard tittade upp på henne. "Gå inte", sa han. "Jag känner mig så lugn i din närvaro. Snälla, sitt en stund till med mig. Alma?"

Alma?

Jag ser dig, men du ser inte mig. Varför tittar du inte på mig? Jag försöker ju få dig att titta på mig. Om du väl tittar på mig så tänker jag vända bort blicken och låtsas titta på någonting annat, bara för att du ska fortsätta titta på mig. Jag vågar inte möta din blick, för då tror jag att du inte kommer våga hålla kvar ögonkontakten mellan oss och istället stirra ned i marken. Jag vill inte det. Jag vill bara att du ska titta på mig. Se mig.

Konceptet är fruktansvärt enkelt. Dö. Dö bara.

Men du är rädd. Så rädd för att du inte kan se bakom hörn. Ibland kan man urskilja skuggor ifrån hörnen, men inte i mörkret. I mörkret finns det inga skuggor. Bakom de mörka hörnen så väntar döden, tålmodigt, på att du ta steget emot den.

Du är så rädd för att du att du inte ens vet om att du redan är död. Tänk om det här är döden. Det som vi tror är livet. Tänk om du redan är död. Tänk på alla förlorade minnen. Tänk på alla förlorade egenskaper. Tänk på alla brinnande ansikten, som smälts ned till en ironisk substans där du går och lämnar dina fotavtryck. Du trampar dina älskade ansiktet, utan att du vet om det. Förstår du inte vilken feg stackare du är?

Men icke desto mindre så kan inte den som undviker felsteg undvika att ramla. Förr eller senare så ramlar du, och du drar med andra i fallet. Haha det är ju så enkelt. Dö.

Kom ihåg att du ska dö. Memento mori.

Han tittade på mig och sedan sa han,

"Jag saknar ensamheten."

Åh jag blir så arg, jag vill skrika ut allt hat, trots att det egentligen inte är hat. Det är bara påhittat hat. Bara för att jag inte känner något annat. Vi skapar en påhittad känsla för att kunna fördriva tiden. DET GÅR INTE ATT SE RUNT HÖRN. Ingen vet vad som finns bakom ett hörn. Det går inte att se runt hörn. Snart kanske allt (allt?) förändras och det blir som att jag vill att det ska bli. Som det är i mitt huvud. Där jag är kung. I min värld. Då kommer allt att lösa sig. Hahaha, fast det löser ju aldrig sig. Någon måste GÖRA något. Någon måste AGERA. Tack så mycket för alla gratulationer (nej.......)

ok






Det går inte att se runt hörn, men det går att älska


Sanningen är att sanningen har blivit lögn


Och det var då allt jag stod för föll

Har du något bättre att säga än tystnaden?