Memento mori

Konceptet är fruktansvärt enkelt. Dö. Dö bara.

Men du är rädd. Så rädd för att du inte kan se bakom hörn. Ibland kan man urskilja skuggor ifrån hörnen, men inte i mörkret. I mörkret finns det inga skuggor. Bakom de mörka hörnen så väntar döden, tålmodigt, på att du ta steget emot den.

Du är så rädd för att du att du inte ens vet om att du redan är död. Tänk om det här är döden. Det som vi tror är livet. Tänk om du redan är död. Tänk på alla förlorade minnen. Tänk på alla förlorade egenskaper. Tänk på alla brinnande ansikten, som smälts ned till en ironisk substans där du går och lämnar dina fotavtryck. Du trampar dina älskade ansiktet, utan att du vet om det. Förstår du inte vilken feg stackare du är?

Men icke desto mindre så kan inte den som undviker felsteg undvika att ramla. Förr eller senare så ramlar du, och du drar med andra i fallet. Haha det är ju så enkelt. Dö.

Kom ihåg att du ska dö. Memento mori.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0