Alla oupplevda minnen
Sitter och klickar runt på facebook då jag upptäcker att några vänner har blivit taggade i en bild som är 10 år gammal. Den bilden är när de går i förskolan, är sex år gamla och gör småstjärnorna. Bilden i sig är otroligt underhållande för de verkar vara så inne i vad de gör. Jag skrattar lite och bläddrar sedan ned för att läsa kommentarerna. Nästan alla kommentarer är fyllda av "HAHAHAHAHHAHAH" etc, ifrån alla de som är med. De skriver även vad tusen de gör på fotot och en annan svarar på det och det blir ännu roligare. Jag skrattar ännu mer, men plötsligt så måste jag avbryta mig. Vad håller jag på med? Jag sitter och skrattar åt någon annans barndomsminne som jag inte ens har tagit del av. Jag känner inte de där människorna. För tre månader så kände jag inte ens till att de existerade här i världen. Så vad för slags rätt har jag att sitta och skratta åt deras barndomsminnen? Ingen alls.
Det är när jag avbryter mig i skrattet som det blir så hemskt. Jag fylls av en sådan hemsk känsla. Det finns ingen foton av mig med någon annan ifrån barndomen. De är förlorade, eller så ligger de nedgrävda i en pärm någonstans. Även om jag skulle ta fram dem nu så skulle det inte spela någon roll. På alla de bilderna så är jag ensam. Hur kul är det? Att sitta och skratta åt sig själv. Det finns ingen mening i det. Jag har inget sådant där barndomsminne som jag kan dela med någon och det är så jävla sorgligt när jag sitter och skrattar åt någon annans minne. Internskämt är nog det roligaste som finns.
Det är när jag avbryter mig i skrattet som det blir så hemskt. Jag fylls av en sådan hemsk känsla. Det finns ingen foton av mig med någon annan ifrån barndomen. De är förlorade, eller så ligger de nedgrävda i en pärm någonstans. Även om jag skulle ta fram dem nu så skulle det inte spela någon roll. På alla de bilderna så är jag ensam. Hur kul är det? Att sitta och skratta åt sig själv. Det finns ingen mening i det. Jag har inget sådant där barndomsminne som jag kan dela med någon och det är så jävla sorgligt när jag sitter och skrattar åt någon annans minne. Internskämt är nog det roligaste som finns.
I sanning så älskar jag inte dig
I ett liv som vi aldrig levde, så upptäckte vi vad som egentligen betydde något.
KlippKlipp
"Fredrik! Kom nu, vi måste skynda oss. De väntar på oss!" Hon ler så underbart och viftar med sina armar. Hon vill att jag ska följa med. Min närvaro är viktig. Utan mig så kommer hon inte ha lika roligt. Hon vill att jag ska vara där och uppleva det med henne. Hon vill verkligen se mig le igen, såsom jag gjorde förut. Hon älskar mig och jag älskar henne för att hon älskar mig...
Nej. Det där existerar inte. Det kan inte existera.
...Jag säger åt henne att vi inte har bråttom någonstans. Jag ber henne att komma närmre och sedan trycker jag henne emot mig. Hon känns stel i början, men sedan slappnar hon av och kramar mig tillbaka. Vi sitter där på min sängkant och håller om varandra och tidens tycks inte existera. Men jag vet att det snart kommer att ta slut, för snart måste vi gå vidare i livet. I de stillastående vattnen bildas giftet. Dessutom...
NEJ! Det får inte existera. Det skulle förgöra allt jag står för. Det är bara fantasier. En dåres fantasier.
...så har vi ändå stannat på samma punkt alldeles för länge i livet. Det är dags att bränna alla gamla fotografier, det är dags att sopa igen spåren ifrån det som var. Tillsammans skapar vi mer hat än vad vi har skapat kärlek. Det finns därför ingen anledning att stanna kvar på den här platsen...
NEJ DET FÅR INTE EXISTERA, DET ÄR BARA EN FANTASI SOM KOMMER ATT TA SLUT SNART. SNART KOMMER JAG VAKNA UPP UR DEN HÄR DRÖMMEN OCH DET KOMMER VARA EN SÅDAN LÄTTNAD. DET HÄR HÄNDER INTE, DET FÅR INTE HÄNDA, DET KAN INTE HÄNDA. SNÄLLA LÅT DET TA SLUT NU, INNAN VI FÖRSTÅR ALLT VI HAR BYGGT UPP.
...I min värld är jag kung. I fantasin kommer jag alltid att vara allsmäktig, samtidigt som jag inte är mer än en världelös fattig tiggare. Jag kan vara allt jag vill vara och när hon sitter här i min famn känns det så äkta. Det händer ju verkligen. Någonstans händer det. Det här kan inte vara fejk. Aldrig förut har jag kännt mig så levande förut. Aldrig...Jag älskar henne.
NEJNEJNEJNEJNEJNEJNEJNEJ, DET ÄR BARA EN FANTASI, DEN KAN INTE FÅ NÅGON MAKT I VERKLIGHETEN. DEN KAN INTE FÅ NÅGOT INFLYTANDE ÖVER MINA TANKAR. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ, SLUTA GÖRA SÅHÄR.
KLIPP KLOPP (eller skiljelinje)
I det livet som vi aldrig levde så insåg vad vi som betydde något. Det var................................................
(Anhåller om tillstånd att få avbryta destruktiv tanke)
(Beviljas)
Hahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahaha
I livet som vi aldrig levde, DÅRAR
KlippKlipp
"Fredrik! Kom nu, vi måste skynda oss. De väntar på oss!" Hon ler så underbart och viftar med sina armar. Hon vill att jag ska följa med. Min närvaro är viktig. Utan mig så kommer hon inte ha lika roligt. Hon vill att jag ska vara där och uppleva det med henne. Hon vill verkligen se mig le igen, såsom jag gjorde förut. Hon älskar mig och jag älskar henne för att hon älskar mig...
Nej. Det där existerar inte. Det kan inte existera.
...Jag säger åt henne att vi inte har bråttom någonstans. Jag ber henne att komma närmre och sedan trycker jag henne emot mig. Hon känns stel i början, men sedan slappnar hon av och kramar mig tillbaka. Vi sitter där på min sängkant och håller om varandra och tidens tycks inte existera. Men jag vet att det snart kommer att ta slut, för snart måste vi gå vidare i livet. I de stillastående vattnen bildas giftet. Dessutom...
NEJ! Det får inte existera. Det skulle förgöra allt jag står för. Det är bara fantasier. En dåres fantasier.
...så har vi ändå stannat på samma punkt alldeles för länge i livet. Det är dags att bränna alla gamla fotografier, det är dags att sopa igen spåren ifrån det som var. Tillsammans skapar vi mer hat än vad vi har skapat kärlek. Det finns därför ingen anledning att stanna kvar på den här platsen...
NEJ DET FÅR INTE EXISTERA, DET ÄR BARA EN FANTASI SOM KOMMER ATT TA SLUT SNART. SNART KOMMER JAG VAKNA UPP UR DEN HÄR DRÖMMEN OCH DET KOMMER VARA EN SÅDAN LÄTTNAD. DET HÄR HÄNDER INTE, DET FÅR INTE HÄNDA, DET KAN INTE HÄNDA. SNÄLLA LÅT DET TA SLUT NU, INNAN VI FÖRSTÅR ALLT VI HAR BYGGT UPP.
...I min värld är jag kung. I fantasin kommer jag alltid att vara allsmäktig, samtidigt som jag inte är mer än en världelös fattig tiggare. Jag kan vara allt jag vill vara och när hon sitter här i min famn känns det så äkta. Det händer ju verkligen. Någonstans händer det. Det här kan inte vara fejk. Aldrig förut har jag kännt mig så levande förut. Aldrig...Jag älskar henne.
NEJNEJNEJNEJNEJNEJNEJNEJ, DET ÄR BARA EN FANTASI, DEN KAN INTE FÅ NÅGON MAKT I VERKLIGHETEN. DEN KAN INTE FÅ NÅGOT INFLYTANDE ÖVER MINA TANKAR. NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ, SLUTA GÖRA SÅHÄR.
KLIPP KLOPP (eller skiljelinje)
I det livet som vi aldrig levde så insåg vad vi som betydde något. Det var................................................
(Anhåller om tillstånd att få avbryta destruktiv tanke)
(Beviljas)
Hahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahaha
hahahahahahahahahahahahahahahaha
I livet som vi aldrig levde, DÅRAR
Vi kommer ändå aldrig närmre
Du ser på mig. Jag ser dig. Vi står där i ett fruset ögonblick och bara ser på varandra. Musiken blir bara ett surrande i våra öron och människor i vår omgivning pratar, men vi hör dem inte. Jag känner hur du smeker min kropp med endast din blick och jag säger med mina ögon till dig att det är okej. Jag gör en svepande gest med handen i luften och jag ser hur du följer handen med din blick, som om du önskade att det var över din ryggrad den svepte. I verkligheten pratar vi om något oviktigt, men i denna drömvärld så ser vi varandra för första gången. De orden vi säger till varandra är bara en ursäkt vi har för att se på varandra. Våra blickar talar ett helt annat språk. Tempot är så sakta och atmosfären drar oss mot varandra. Luften blir fientlig, den tvingar mig att närma dig, så jag tar ett steg framåt. Du iakttar mig, sedan tar även du ett steg framåt. Vi står en decimeter ifrån varandra och nu pratar vi inte ens längre. Vi bara står där och ser på varandra och håller inne alla de orden vi vill säga. Alla de rörelser vi vill utföra och alla de minnen vi vil skapa. Vi står där och håller tyst för att vi vet inte vad den andre tänker på. Rädslan håller oss ifrån varandra. Rädslan skapar en klyfta emellan oss. Rädslan hindrar oss ifrån att ta det sista steget. Därför tar jag ett steg bakåt och vänder mig om och det frusna ögonblicket krossas. Musiken börjar höras igen och jag kan urskilja människornas röster. Jag tittar över axeln där jag ser dig stå kvar med armarna hängandes slappt längs sidorna och med häpen uppsyn. Jag är ledsen, jag var för feg.
I min värld, är jag kung
Urdrag ur ett liv som vi aldrig levde, men på något sätt upplevde
-----> Skapar en ny tanke baserad på verkliga händelser ----->
(Auktoriteten) Vad var det jag sa? Minns du? (minns ni?) Jag sa redan då att du skulle se mig som den sista utvägen och se, nu kommer du tillbaka när den nya världen faller samman. Du kommer tillbaka och tror att du har en plats i evigheten. Du tror att allt ska bli som förut, när du inte längre har det som gjorde dig så lycklig. Så fort det kommer en motgång som du inte klarar av att hantera så tror du att det är över. Patetiska människa. Jag gav dig sanningen, men du valde att inte tro på den. Våga inte komma tillbaka. Våga inte röra mig. Vi är inte lika du och jag. Vi var aldrig lika heller (för svag)
|---- Ignorerar en tanke som försöker penetrera försvarsmekanismen. Vidtar säkerhetsåtgärder ----|
----> Skapar en ny tanke baserad på oupplevda minnen ---->
(Logiken) Du är en dåre om du inte njuter av den situationen du befinner dig i. Du behöver ingenting av det där som de andra lovar dig. De talar bara om hur ditt liv ska vara, men du ska inte lyssna till dem. Deras värld är en liten värld, en värld där din storhet inte får plats. Det finns ingen mening i att anpassa sig efter dem som vägrar byta färg på sina själar. Inte heller kommer de att förstå din börda, då de bara talar om dina brister och hur du vägrar acceptera sanningen. De är vilseledda av sina egna ideal som de skapat för att sträva efter något de aldrig kommer att nå.
----> Skapar en tanke med makten att förgöra alla andra tankar och vad de står för ---->
(Dåren) Tänk om du har fel, hahahahahhahahahaha (och så fortsatte det tills världen gick vidare)
----> Skapar en underbar tanke baserad på verkliga händelser ---->
(Alexandra) Du och jag
och så fortsatte det tills världen gick vidare...
-----> Skapar en ny tanke baserad på verkliga händelser ----->
(Auktoriteten) Vad var det jag sa? Minns du? (minns ni?) Jag sa redan då att du skulle se mig som den sista utvägen och se, nu kommer du tillbaka när den nya världen faller samman. Du kommer tillbaka och tror att du har en plats i evigheten. Du tror att allt ska bli som förut, när du inte längre har det som gjorde dig så lycklig. Så fort det kommer en motgång som du inte klarar av att hantera så tror du att det är över. Patetiska människa. Jag gav dig sanningen, men du valde att inte tro på den. Våga inte komma tillbaka. Våga inte röra mig. Vi är inte lika du och jag. Vi var aldrig lika heller (för svag)
|---- Ignorerar en tanke som försöker penetrera försvarsmekanismen. Vidtar säkerhetsåtgärder ----|
----> Skapar en ny tanke baserad på oupplevda minnen ---->
(Logiken) Du är en dåre om du inte njuter av den situationen du befinner dig i. Du behöver ingenting av det där som de andra lovar dig. De talar bara om hur ditt liv ska vara, men du ska inte lyssna till dem. Deras värld är en liten värld, en värld där din storhet inte får plats. Det finns ingen mening i att anpassa sig efter dem som vägrar byta färg på sina själar. Inte heller kommer de att förstå din börda, då de bara talar om dina brister och hur du vägrar acceptera sanningen. De är vilseledda av sina egna ideal som de skapat för att sträva efter något de aldrig kommer att nå.
----> Skapar en tanke med makten att förgöra alla andra tankar och vad de står för ---->
(Dåren) Tänk om du har fel, hahahahahhahahahaha (och så fortsatte det tills världen gick vidare)
----> Skapar en underbar tanke baserad på verkliga händelser ---->
(Alexandra) Du och jag
och så fortsatte det tills världen gick vidare...
10-11
Jag säger att jag är så ensam, fast egentligen så ljuger jag.
Lita aldrig på dig själv och gå inte på de lögner som du skapar för dig själv.
anananananananananananananana
Lita aldrig på dig själv och gå inte på de lögner som du skapar för dig själv.
anananananananananananananana
Make your choice
Logiken
Rationalisten
Auktoriteten
Dåren
Vandraren
Patienten
Glasmästaren
Trollkarlen
Charmören
Isola
Alexandra
Martin
Och du som trodde att du hade svårt att bestämma dig
Rationalisten
Auktoriteten
Dåren
Vandraren
Patienten
Glasmästaren
Trollkarlen
Charmören
Isola
Alexandra
Martin
Och du som trodde att du hade svårt att bestämma dig
Andra
Du älskar henne inte
Jag är olyckligt kär i mig själv.
Jag är olyckligt kär i mig själv.
ijihihijji,ljnm,lko
I din värld så är du kung <------------------------------------------------- nej
Härmed så dömer jag er för brott emot hjärnbarken. Ni har hänsynslöst skändat Fredrik och brytit emot dennes heligaste lagar. Utöver detta så har ni tagit kontroll över hjärnan och missbrukat dess funktioner. Ni har även begått högförräderi emot kroppen och dess omgivning. Detta har lett till att Fredriks diplomatiska relationer med andra individer har försämrats. Utrikespolitiken faller sönder och allt fler länder förklarar krig emot Fredrik Unionen. Det, i sin tur, har också lett till att närliggande individer vägrar att bedriva handel med Fredrik Unionen. Ekonomin faller sönder och kroppen får lida. Den nuvarande koalationsregeringen får allt hårdare press på sig. Det är kanske dags för ett nyval.
????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
Härmed så dömer jag er för brott emot hjärnbarken. Ni har hänsynslöst skändat Fredrik och brytit emot dennes heligaste lagar. Utöver detta så har ni tagit kontroll över hjärnan och missbrukat dess funktioner. Ni har även begått högförräderi emot kroppen och dess omgivning. Detta har lett till att Fredriks diplomatiska relationer med andra individer har försämrats. Utrikespolitiken faller sönder och allt fler länder förklarar krig emot Fredrik Unionen. Det, i sin tur, har också lett till att närliggande individer vägrar att bedriva handel med Fredrik Unionen. Ekonomin faller sönder och kroppen får lida. Den nuvarande koalationsregeringen får allt hårdare press på sig. Det är kanske dags för ett nyval.
????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
eth
Happy people never fantasize
Visioner
Jag tror att jag har förlorat min förmåga att skriva. Eller iallafall att skriva om mina känslor. Jag kan inte göra det, men nu kom jag på vad det beror på. För jag känner ingentiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiing. Där har vi svaret på allting. Hur ska jag kunna skriva utan inspiration? Går inte. Impossible. Egentligen så har jag ju inte heller något att klaga på i mitt liv nu. Det finns inga riktiga problem som jag har skapat för mig själv. De problem som har funnits och fortfarande kvarstår har förminskats och är inte längre betydelsefulla. De har ingen betydelse när man ställer dem framför det stora tomrummet. Det är visserligen en välanvänd term, men varför ska jag inte använda den? Det är ju en sådan perfekt metafor. Det är tomt. Ingenting existerar. Haha. Bara destruktiva tankar, som jag inte vet vartifrån de har uppkommit.
Så jag behöver lite mer inspiration i mitt liv. Smärta eller kärlek. Helst båda. Men är inte ensamhet också en inspirationskälla? Det är den visserligen, men inte lika betydelsefull. Kärlek och smärta är båda mycket starkare känslor, ensamhet är ingenting. Hur kul är det att skriva om ingenting? Då läsaren inte läser någonting? Äh. Det finns ingen vits med det. Fast egentligen så handlar det här inlägget inte om någonting heller. Jag ville bara försäkra mig om att jag kan skriva ett helt inlägg HELT SJÄLV. Tänker inte säga något mer om det. Nä just nä.
Tralalalalla, sedan finns det en grej till. Jag har ju fått för mig att jag har blivit immun mot kärlek. Min hjärna har uppfattat kärlek som ett virus och som den måste skydda sig emot och nu har den skapat massa antikroppar emot den. Dessa antikroppar kommer förhindra mig ifrån att bli kär. Vad jag menar är att nästa gång jag känner någonting för en annan människa så kommer min hjärna överanalysera det och ge mig beskedet om att jag faktiskt inte ÄR kär, utan bara VILL vara det. Det är ju en enorm skillnad. Tror jag.
(Säg det)
Sedan så är det en grej till. Fast den är inte så viktigt. Ganska irrelevant. Obetydlig.
(hihihihihihihihihihih)
eh.
Så jag behöver lite mer inspiration i mitt liv. Smärta eller kärlek. Helst båda. Men är inte ensamhet också en inspirationskälla? Det är den visserligen, men inte lika betydelsefull. Kärlek och smärta är båda mycket starkare känslor, ensamhet är ingenting. Hur kul är det att skriva om ingenting? Då läsaren inte läser någonting? Äh. Det finns ingen vits med det. Fast egentligen så handlar det här inlägget inte om någonting heller. Jag ville bara försäkra mig om att jag kan skriva ett helt inlägg HELT SJÄLV. Tänker inte säga något mer om det. Nä just nä.
Tralalalalla, sedan finns det en grej till. Jag har ju fått för mig att jag har blivit immun mot kärlek. Min hjärna har uppfattat kärlek som ett virus och som den måste skydda sig emot och nu har den skapat massa antikroppar emot den. Dessa antikroppar kommer förhindra mig ifrån att bli kär. Vad jag menar är att nästa gång jag känner någonting för en annan människa så kommer min hjärna överanalysera det och ge mig beskedet om att jag faktiskt inte ÄR kär, utan bara VILL vara det. Det är ju en enorm skillnad. Tror jag.
(Säg det)
Sedan så är det en grej till. Fast den är inte så viktigt. Ganska irrelevant. Obetydlig.
(hihihihihihihihihihih)
eh.
hihihihihihiih
HUMÖRSVÄNGNINGAR
Fast egentligen så är det något helt annat. Var inte rädd för att acceptera sanningen. Du sitter i ett överläge, vänta bara så kommer det. Du måste ha det där tålamodet. Du kommer behöva det. Det kommer att göra dig till en vinnare. Den här gången så kommer du inte förlora. Det är ett löfte.
Och jag som trodde att det fanns ett VI. ETT VI. Fast det kanske bara var inbillning. Tjihihihihihihihih.
Ifall det inte funkar så avbryt.
VARNING! VARNING! STÄNGER NED TANKEFABRIK PÅ GRUND AV SÄKERHETSSKÄL!!!!!!!
Ehm, okej?
Hhihihihihihihihihihihihihihiihh
Fast egentligen så är det något helt annat. Var inte rädd för att acceptera sanningen. Du sitter i ett överläge, vänta bara så kommer det. Du måste ha det där tålamodet. Du kommer behöva det. Det kommer att göra dig till en vinnare. Den här gången så kommer du inte förlora. Det är ett löfte.
Och jag som trodde att det fanns ett VI. ETT VI. Fast det kanske bara var inbillning. Tjihihihihihihihih.
Ifall det inte funkar så avbryt.
VARNING! VARNING! STÄNGER NED TANKEFABRIK PÅ GRUND AV SÄKERHETSSKÄL!!!!!!!
Ehm, okej?
Hhihihihihihihihihihihihihihiihh
Hoppilopp
Så när jag sitter och tänker på hur förbannat förutsägbart livet är så kommer den där utmanande tanken.
TÄNK OM HELA DIN VÄRLDSBILD ÄR FEL
Genast känns det mycket bättre. Så mycket skönare. Tänk om jag har fel.
TÄNK OM JAG HAR FEL. ALLT SOM FÖR MIG HAR VARIT SJÄLVKLART, TÄNK OM DET INTE STÄMMER.
Tänk om jag har fel....................................................................(hahahahhahahah)
Du har fel
TÄNK OM HELA DIN VÄRLDSBILD ÄR FEL
Genast känns det mycket bättre. Så mycket skönare. Tänk om jag har fel.
TÄNK OM JAG HAR FEL. ALLT SOM FÖR MIG HAR VARIT SJÄLVKLART, TÄNK OM DET INTE STÄMMER.
Tänk om jag har fel....................................................................(hahahahhahahah)
Du har fel
Beståndsdel = 0
Jag vill bara vara en del av dig, men jag vet inte vem du är. Du kan vara vemsomhelst. Jag vet inte hur du ser ut. Jag vet inte hur ditt skratt låter. Jag vet inte vad du gillar för mat. Jag vet inte vilken din favorit-tv-serie är. Jag vet inte vad dina föräldrar heter. Jag vet inte hur ditt rum ser ut. Jag vet inte vad för musik du älskar. Jag vet inte om du är ambitiös. Jag vet inte. Jag vet inte vem du är. (Vilken färg på själen har du?)
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
Tystnad (Skiljelinje?)
Skiljelinje
Skiljelinje
Om de älskar varandra så kommer de älska varandra tills de inte längre älskar varandra. Då kommer det ta slut.
Men en sak kvarstår.
DET FINNS FORTFARANDE INGEN BESTÅNDSDEL. DET FINNS INGENTING ATT BÖRJA IFRÅN. DET GÅR INTE ATT BÖRJA IFRÅN NOLL OCH LÅTSAS SOM OM INGENTING HADE HÄNT. DET GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE.
Det finns endast ett botemedel.
Och det börjar på bokstaven G.
GGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGG
NU TAR VI EN TILL SKILJELINJE
Skiljelinje
Här på andra sidan så känns det genast mycket bättre. Det finns dock ett problem som kvarstår. Det finns inget jag. Det finns ingen som utför handlingen. Någon måste anta sig rollen, någon frivillig?
.......(Nej nej nej nej nej nej)....(Ja ja ja ja ja ja ja ja)..............(Du älskar henne)...........
Ja. Jag älskar henne.
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha
Tystnad (Skiljelinje?)
Skiljelinje
Skiljelinje
Om de älskar varandra så kommer de älska varandra tills de inte längre älskar varandra. Då kommer det ta slut.
Men en sak kvarstår.
DET FINNS FORTFARANDE INGEN BESTÅNDSDEL. DET FINNS INGENTING ATT BÖRJA IFRÅN. DET GÅR INTE ATT BÖRJA IFRÅN NOLL OCH LÅTSAS SOM OM INGENTING HADE HÄNT. DET GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE GÅR INTE.
Det finns endast ett botemedel.
Och det börjar på bokstaven G.
GGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGGG
NU TAR VI EN TILL SKILJELINJE
Skiljelinje
Här på andra sidan så känns det genast mycket bättre. Det finns dock ett problem som kvarstår. Det finns inget jag. Det finns ingen som utför handlingen. Någon måste anta sig rollen, någon frivillig?
.......(Nej nej nej nej nej nej)....(Ja ja ja ja ja ja ja ja)..............(Du älskar henne)...........
Ja. Jag älskar henne.
Sluta analysera allt
Självinsikt på svikt.
Blickaaaaaaaaaaaaaaaaar, ögon som tittaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar
Kanske i en annan värld. I ett annat liv, men inte här. Du behöver inte min uppmärksamhet. Du behöver inte besvarade blickar. Vad du söker hos mig är något som jag inte kan ge dig. Jag kan inte älska. Jag kan få mig att tro att jag kan älska, men jag kan aldrig älska. Nej. Jag kan aldrig älska. Så länge du har något att ge mig så kommer jag ha något att ge dig, men jag kommer aldrig att älska dig. Jag kan inte älska. Det handlar inte om dig, utan det handlar om mig. Jag kan inte. (men du vill, åh det är så mycket du vill)
I dina blickar så ser jag en nyfikenhet, som jag har sett inte bara i andras ögon, utan även i mina egna. Nyfikenhet kan vara farligt och i detta fall så leder det bara till falska förhoppningar. Jag kan inte ge dig vad du vill ha. Jag är ingen bra människa i längden. Jag är ingenting i längden. Jag är inte säker. Jag är farlig.
Hahahahahahahahahahahahahahaha
Skiljelinje
Skiljelinje
Jag känner för dig. Fast det jag är skrämmer dig. Jag är förvisso inte farlig, bara påfrestande. Du komer inte klara av det. Du kommer nå insikten som de andra. Du kommer inse att vissa människor är inte värda att kämpa för. Du kommer inse att jag är en människa som inte är värd att dö för. Åh alla oupplevda minnen, ni är så vilseledande. Om jag än kände till er i förväg så skulle allt vara så för böfvla mycket enklare.
WEOH WEOH WEOH WEOH TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT
Intervju med en okänd människa
Jag: Hur känns det att se in i min själ och mina innersta tankar?
Du: Jaa, det känns väl helt okej. Det är sjukt konstigt att se dig i skolan sedan och att bara veta vilka bisarra tankar du bär.
Jag: Haha ofta? Men det jag skriver här är ju egentligen bara massa ologiskt skit. Jag är en sinnesförvirrad man utan riktlinjer i livet.
Du: Ähhh... Okej, men jag tycker fortfarande att du är duktig på att skriva.
Jag: Varför då?
Du: Jag vet inte, jag saknar motivering. Jag saknar även svaret på den frågan. FÖR HELA DEN HÄR KONVERSATIONEN HÄNDER I DITT HUVUD, JAG ÄR BARA PÅHITTAD, ALLT JAG SÄGER ÄR DINA TANKAR.
Jag: Ja, så har det varit hela tiden. Visst är det drygt?
Du: HAHAHA SNÄLLA, DU KAN INTE KONTROLLERA MIG SÅHÄR, SLÄPP MIG FRI. JAG VILL BARA LÄSA DIN BLOGG OCH VARA IFRED, SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA.
Sedan försvann inspirationen. Tack och hej, leverpastej!
- EN SKEPP KOMMER LASTAT!
- Med vad?
Skiljelinje
Sådana bisarra tankar. Sådana fruktansvärt ologiska tankebanor. Ni är en mycket sjuk man. Ni bör söka hjälp. Fast egentligen så är det mig själv jag pratar om, eftersom det inte finns någon annan här. Ibland så ser jag att jag har några besökare här, MEN DE TITTAR IGENOM ETT GLASFÖNSTER.....
...nu räcker det.
Ja. Nu räcker det.
Blickaaaaaaaaaaaaaaaaar, ögon som tittaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar
Kanske i en annan värld. I ett annat liv, men inte här. Du behöver inte min uppmärksamhet. Du behöver inte besvarade blickar. Vad du söker hos mig är något som jag inte kan ge dig. Jag kan inte älska. Jag kan få mig att tro att jag kan älska, men jag kan aldrig älska. Nej. Jag kan aldrig älska. Så länge du har något att ge mig så kommer jag ha något att ge dig, men jag kommer aldrig att älska dig. Jag kan inte älska. Det handlar inte om dig, utan det handlar om mig. Jag kan inte. (men du vill, åh det är så mycket du vill)
I dina blickar så ser jag en nyfikenhet, som jag har sett inte bara i andras ögon, utan även i mina egna. Nyfikenhet kan vara farligt och i detta fall så leder det bara till falska förhoppningar. Jag kan inte ge dig vad du vill ha. Jag är ingen bra människa i längden. Jag är ingenting i längden. Jag är inte säker. Jag är farlig.
Hahahahahahahahahahahahahahaha
Skiljelinje
Skiljelinje
Jag känner för dig. Fast det jag är skrämmer dig. Jag är förvisso inte farlig, bara påfrestande. Du komer inte klara av det. Du kommer nå insikten som de andra. Du kommer inse att vissa människor är inte värda att kämpa för. Du kommer inse att jag är en människa som inte är värd att dö för. Åh alla oupplevda minnen, ni är så vilseledande. Om jag än kände till er i förväg så skulle allt vara så för böfvla mycket enklare.
WEOH WEOH WEOH WEOH TRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅKIGT
Intervju med en okänd människa
Jag: Hur känns det att se in i min själ och mina innersta tankar?
Du: Jaa, det känns väl helt okej. Det är sjukt konstigt att se dig i skolan sedan och att bara veta vilka bisarra tankar du bär.
Jag: Haha ofta? Men det jag skriver här är ju egentligen bara massa ologiskt skit. Jag är en sinnesförvirrad man utan riktlinjer i livet.
Du: Ähhh... Okej, men jag tycker fortfarande att du är duktig på att skriva.
Jag: Varför då?
Du: Jag vet inte, jag saknar motivering. Jag saknar även svaret på den frågan. FÖR HELA DEN HÄR KONVERSATIONEN HÄNDER I DITT HUVUD, JAG ÄR BARA PÅHITTAD, ALLT JAG SÄGER ÄR DINA TANKAR.
Jag: Ja, så har det varit hela tiden. Visst är det drygt?
Du: HAHAHA SNÄLLA, DU KAN INTE KONTROLLERA MIG SÅHÄR, SLÄPP MIG FRI. JAG VILL BARA LÄSA DIN BLOGG OCH VARA IFRED, SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA.
Sedan försvann inspirationen. Tack och hej, leverpastej!
- EN SKEPP KOMMER LASTAT!
- Med vad?
Skiljelinje
Sådana bisarra tankar. Sådana fruktansvärt ologiska tankebanor. Ni är en mycket sjuk man. Ni bör söka hjälp. Fast egentligen så är det mig själv jag pratar om, eftersom det inte finns någon annan här. Ibland så ser jag att jag har några besökare här, MEN DE TITTAR IGENOM ETT GLASFÖNSTER.....
...nu räcker det.
Ja. Nu räcker det.
