allt är abstrakt, men inte mentalt intakt, så mycket osagt ( 24+24)
- Hej. Idag hjälpte jag att lyfta människor ur en järnbur.
- Varför säger du det till mig? Tror du jag bryr mig?
- Men ja! Nu tycker jag att du är respektlös!
- Nej. Men nu fick jag lust att döda dig. Farväl.
- NEJ SNÄLLA VÄNTA JAG HAR FORTFARANDE SÅ MYCKET ATT SÄGA!!!!!!!!
(nej)
bry
sy
ja sy
sy igen din mun för det är vad du har gjort
HAHHAHAHA DU KAN JU INTE PRATA SÅ DÅ KAN JAG INTE HÖRA VAD DU SÄGER
fast hörde jag någonsin tidigare vad du sa
nej det gjorde jag inte
jag läste dina tankar
(det tar inte slut)
jag tänker fortsätta läsa dina tankar
(det går för långt, HÖR DU HUR DET EKAR?)
en eka. om jag hade en sådan båt skulle jag döpa den till "ekar" och sedan skulle jag fara runt på vattnet som ett eko. hahahaha. KAN DU HÖRA HUR DET EKAR?
nej det kan du inte, men du kanske kan hjälpa mig att skilja världar?
(ja, att klyva dem)
Så
här.
nu känns det genast myucket bättre.
nu tänkte jag på pingis. jag var aldrig särskilt bra på det.
var du bra på det?
var du bra på det?
fast jag vet inte vem du är.
tänk om jag hatar dig
fast det gör (ja, visa nästa ord du, ELLER VÅGAR DU INTE? VÅGAR DU INTE SE VAD DU HAR SKAPAT I DINA TANKAR?) och
ja, du var alltid så förbannat feg av dig ditt ynkliga kräk
jag hoppas du drunknar
du vet vart du kan drunka
jag kan dränka dig där
fast det är egentligen här
här kan jag dränka dig
fast du kan inte gråta här
inte i mina tankar
försvinn
de bränner
gå härifrån
klipp klipp
(vilka är det som klipper? du vill bli en sådan som klipper?)
(inte frisör, men det slutar på "sör")
ja
haha. Kreativitet.
ÄR DET HÄR KREATIVITET, FÅR JAG FRÅGA DIG DET? ÄR DET HÄR VAD SOM DRIVER MÄNNISKOR FRAMÅT, VAD SOM GER MÄNNISKOR MÖJLIGHETEN ATT SKAPA, FÅR JAG FRÅGA DIG DET, FÖR JAG ÄR INGEN KONSTNÄR.
Jag är bara en skugga av en konstnär, som försöker följa Konstnärens varje rörelse, varje vändning, varje snedsteg. Faller Konstnären så faller skuggan.
haha
skuggdansen
minns du den? eller var du inte född då? duvet, född i mina tankar
jag är för feg för att döda dig, men jag kan stänga in dig i det farligaste rummen av alla
men jag vågar inte prata mer om det
byt byt byt byt byt
(nu nu nu )
(nu hör jag en annan röst)
(det är ingen röst som viskar, det är en röst som skriker, men vad försöker den förmedla? vill den säga någonting? vem tillhör den rösten? vem är denna person? det låter som om han är nedslängd i en brunn. vem är det ? vem vem vem vem vem?)
- Titta!
- Vad? Vad ser du???
- Jag ser två människor som går tillsammans på en gata.
- Jaha? Och? Känner du dem?
- Nej, men jag kände dem en gång i tiden.
- Vad menar du?
- Sedan förändrade världen dem. De hatar egentligen varandra, men de döljer det inför hela världen och håller den lögnen instängda i sig själva.
- Det tror jag faktiskt inte att du kan påstå. Jag känner den ene. Han är helt okej och jag tycker verkligen om honom! Han påminner lite om mig själv.
- Nej det tror jag faktiskt inte att du gör. Jag har också varit som honom, fast på ett annat sätt. Jag dödade nämligen honom förut.
- Öh, vad pratar du om? Dödade? Han går ju där?
- Nej, vi är också döda. Minns du inte? Skotten? Skriken? Rädslan?
- Nej, jag minns inte.
- Inte jag heller. Men du, kan man döda sig själv i döden?
- Jag tror inte det.
- Inte?????
skifta
skifta nu
så vad skönt
alldels ren igen
fast jag har ändå en knut i mitt bröst
VEM HAR BUNDIT FAST MIG FRAMFÖR EN MÅLNING MED MINA ÖGON FASTSPIKADE VID MIN PANNA, VEM TVINGAR MIG ATT SE DET SOM FAKTISKT UTSPELAR SIG, VEM ÄR DET SOM TVINGAR MIG ATT SE DET HÄR ÖGONBLICKET OM OCH OM IGEN, VEM ÄR DET SOM HAR MÅLAT MÅLNING OCH I VILKET SYFTE
Plötsligt blöder jag
Kanske är det därför platsen kallas just de Röda Salarna
Hur länge kan jag blöda, bara för att såret ska läkas, tills ett nytt sår uppstår?
(blöder gör man hela livet, på slutet är havet inte längre blått, det är rött)
haha ett rött hav
jag hoppas verkligen att det aldrig blir så
det låter farligt
farligt farligt farligt
är du rädd älskling
är du det
ja det är du
du är så fruktansvärt rädd
(rädslan
)
(jag känner den härifrån)
(du använder hatet för att dölja den)
HAHA OCH HATET, KÄNNER DU INTE HUR DET BRINNER INOM DIG? DU KAN ANVÄNDA DET SOM ETT VAPEN, MEN DET GÅR INTE ATT KONTROLLERA ELDEN, DEN SRRIDER SIG VARTÄN DEN VILL OCH NÄR DU ÖPPNAR ÖGONEN SEDAN SÅ KOMMER DU INSE ATT DU BRÄNDE INTE BARA NED DIN FIENDE UTAN HELA DEN VÄRLD SOM DU BRYDDE DIG OM. SNÄLLA ANVÄND INTE ELDEN, DU KANSKE KAN STÅ UT MED TANKEN ATT SE DIG SJÄLV BRINNA, MEN ORKAR DU SAMVETSKVALET? ORKAR DU LEVA I DIG SJÄLV SEN?
Nej. Det gör du inte.
"Därmed tänker jag ta abstrakt självmord. Detta innebär att jag avfyrar tankepistolen som jag har skapat i min hjärna nu. Jag riktar den mot tinningen. Iskall metall. Haha. Det är mörkt i rummet. Ett ljus ovanifrån lyser upp platsen där jag står som en strålkastare. Låt mig få dö i badande ljus. Haha, låt mig få dö utan att tänka en sista tanke. Jag klarar inte av väntrummet och att vänta på evigheten.
NU, FÖR LJUSET OCH BEFRIELSEN! NU, FÖR ALLTING SOM JAG ALDRIG HAR TROTT PÅ.
Men då, plötsligt, dyker de upp framför mig. De fyra. Åh, jag vågar inte. Men då hör jag en röst som säger att jag vågar. Tystnaden, Kylan, Mörkret, Ensamheten. Alla stirrar på mig. Men jag vänder dem ryggen, jag vänder döden ryggen och trycker av och försvinner.....................
Det första som slår mig är musiken. Det enda andra är värmen. Vatten. Vatten som glittrar i solen och det är alldeles lagom varmt. Jag tittar ned på mina händer men de existerar inte. Jag ser inte min kropp. Sedan hör jag musiken, en alldels underbar melodi som ekar inom mig. Plötsligt känner jag gemenskap omkring mig. Andra som jag. Jag kan inte se dem, men jag kan känna dem och plötsligt förstår jag. Vi är hela det här havet. Alla vi tillsammans. I luften svävar det en underlig figur. Han är klädd i svarta kläder och har en huva så man inte kan se hans ansikte. Han kommer fram till mig och fäller ned huvan och plötsligt försvinner alla minnen inom mig, jag badar i glömska.
Jag simmar runt i havet. Med alla de andra. Utan att säga ett ord. Vi lyssnar bara på musiken. Det är varmt. Det är ljust och jag kan känna dem i mina tankar. Allt är så vackert."
(allt är så vackert)
- Varför säger du det till mig? Tror du jag bryr mig?
- Men ja! Nu tycker jag att du är respektlös!
- Nej. Men nu fick jag lust att döda dig. Farväl.
- NEJ SNÄLLA VÄNTA JAG HAR FORTFARANDE SÅ MYCKET ATT SÄGA!!!!!!!!
(nej)
bry
sy
ja sy
sy igen din mun för det är vad du har gjort
HAHHAHAHA DU KAN JU INTE PRATA SÅ DÅ KAN JAG INTE HÖRA VAD DU SÄGER
fast hörde jag någonsin tidigare vad du sa
nej det gjorde jag inte
jag läste dina tankar
(det tar inte slut)
jag tänker fortsätta läsa dina tankar
(det går för långt, HÖR DU HUR DET EKAR?)
en eka. om jag hade en sådan båt skulle jag döpa den till "ekar" och sedan skulle jag fara runt på vattnet som ett eko. hahahaha. KAN DU HÖRA HUR DET EKAR?
nej det kan du inte, men du kanske kan hjälpa mig att skilja världar?
(ja, att klyva dem)
Så
här.
nu känns det genast myucket bättre.
nu tänkte jag på pingis. jag var aldrig särskilt bra på det.
var du bra på det?
var du bra på det?
fast jag vet inte vem du är.
tänk om jag hatar dig
fast det gör (ja, visa nästa ord du, ELLER VÅGAR DU INTE? VÅGAR DU INTE SE VAD DU HAR SKAPAT I DINA TANKAR?) och
ja, du var alltid så förbannat feg av dig ditt ynkliga kräk
jag hoppas du drunknar
du vet vart du kan drunka
jag kan dränka dig där
fast det är egentligen här
här kan jag dränka dig
fast du kan inte gråta här
inte i mina tankar
försvinn
de bränner
gå härifrån
klipp klipp
(vilka är det som klipper? du vill bli en sådan som klipper?)
(inte frisör, men det slutar på "sör")
ja
haha. Kreativitet.
ÄR DET HÄR KREATIVITET, FÅR JAG FRÅGA DIG DET? ÄR DET HÄR VAD SOM DRIVER MÄNNISKOR FRAMÅT, VAD SOM GER MÄNNISKOR MÖJLIGHETEN ATT SKAPA, FÅR JAG FRÅGA DIG DET, FÖR JAG ÄR INGEN KONSTNÄR.
Jag är bara en skugga av en konstnär, som försöker följa Konstnärens varje rörelse, varje vändning, varje snedsteg. Faller Konstnären så faller skuggan.
haha
skuggdansen
minns du den? eller var du inte född då? duvet, född i mina tankar
jag är för feg för att döda dig, men jag kan stänga in dig i det farligaste rummen av alla
men jag vågar inte prata mer om det
byt byt byt byt byt
(nu nu nu )
(nu hör jag en annan röst)
(det är ingen röst som viskar, det är en röst som skriker, men vad försöker den förmedla? vill den säga någonting? vem tillhör den rösten? vem är denna person? det låter som om han är nedslängd i en brunn. vem är det ? vem vem vem vem vem?)
- Titta!
- Vad? Vad ser du???
- Jag ser två människor som går tillsammans på en gata.
- Jaha? Och? Känner du dem?
- Nej, men jag kände dem en gång i tiden.
- Vad menar du?
- Sedan förändrade världen dem. De hatar egentligen varandra, men de döljer det inför hela världen och håller den lögnen instängda i sig själva.
- Det tror jag faktiskt inte att du kan påstå. Jag känner den ene. Han är helt okej och jag tycker verkligen om honom! Han påminner lite om mig själv.
- Nej det tror jag faktiskt inte att du gör. Jag har också varit som honom, fast på ett annat sätt. Jag dödade nämligen honom förut.
- Öh, vad pratar du om? Dödade? Han går ju där?
- Nej, vi är också döda. Minns du inte? Skotten? Skriken? Rädslan?
- Nej, jag minns inte.
- Inte jag heller. Men du, kan man döda sig själv i döden?
- Jag tror inte det.
- Inte?????
skifta
skifta nu
så vad skönt
alldels ren igen
fast jag har ändå en knut i mitt bröst
VEM HAR BUNDIT FAST MIG FRAMFÖR EN MÅLNING MED MINA ÖGON FASTSPIKADE VID MIN PANNA, VEM TVINGAR MIG ATT SE DET SOM FAKTISKT UTSPELAR SIG, VEM ÄR DET SOM TVINGAR MIG ATT SE DET HÄR ÖGONBLICKET OM OCH OM IGEN, VEM ÄR DET SOM HAR MÅLAT MÅLNING OCH I VILKET SYFTE
Plötsligt blöder jag
Kanske är det därför platsen kallas just de Röda Salarna
Hur länge kan jag blöda, bara för att såret ska läkas, tills ett nytt sår uppstår?
(blöder gör man hela livet, på slutet är havet inte längre blått, det är rött)
haha ett rött hav
jag hoppas verkligen att det aldrig blir så
det låter farligt
farligt farligt farligt
är du rädd älskling
är du det
ja det är du
du är så fruktansvärt rädd
(rädslan
)
(jag känner den härifrån)
(du använder hatet för att dölja den)
HAHA OCH HATET, KÄNNER DU INTE HUR DET BRINNER INOM DIG? DU KAN ANVÄNDA DET SOM ETT VAPEN, MEN DET GÅR INTE ATT KONTROLLERA ELDEN, DEN SRRIDER SIG VARTÄN DEN VILL OCH NÄR DU ÖPPNAR ÖGONEN SEDAN SÅ KOMMER DU INSE ATT DU BRÄNDE INTE BARA NED DIN FIENDE UTAN HELA DEN VÄRLD SOM DU BRYDDE DIG OM. SNÄLLA ANVÄND INTE ELDEN, DU KANSKE KAN STÅ UT MED TANKEN ATT SE DIG SJÄLV BRINNA, MEN ORKAR DU SAMVETSKVALET? ORKAR DU LEVA I DIG SJÄLV SEN?
Nej. Det gör du inte.
"Därmed tänker jag ta abstrakt självmord. Detta innebär att jag avfyrar tankepistolen som jag har skapat i min hjärna nu. Jag riktar den mot tinningen. Iskall metall. Haha. Det är mörkt i rummet. Ett ljus ovanifrån lyser upp platsen där jag står som en strålkastare. Låt mig få dö i badande ljus. Haha, låt mig få dö utan att tänka en sista tanke. Jag klarar inte av väntrummet och att vänta på evigheten.
NU, FÖR LJUSET OCH BEFRIELSEN! NU, FÖR ALLTING SOM JAG ALDRIG HAR TROTT PÅ.
Men då, plötsligt, dyker de upp framför mig. De fyra. Åh, jag vågar inte. Men då hör jag en röst som säger att jag vågar. Tystnaden, Kylan, Mörkret, Ensamheten. Alla stirrar på mig. Men jag vänder dem ryggen, jag vänder döden ryggen och trycker av och försvinner.....................
Det första som slår mig är musiken. Det enda andra är värmen. Vatten. Vatten som glittrar i solen och det är alldeles lagom varmt. Jag tittar ned på mina händer men de existerar inte. Jag ser inte min kropp. Sedan hör jag musiken, en alldels underbar melodi som ekar inom mig. Plötsligt känner jag gemenskap omkring mig. Andra som jag. Jag kan inte se dem, men jag kan känna dem och plötsligt förstår jag. Vi är hela det här havet. Alla vi tillsammans. I luften svävar det en underlig figur. Han är klädd i svarta kläder och har en huva så man inte kan se hans ansikte. Han kommer fram till mig och fäller ned huvan och plötsligt försvinner alla minnen inom mig, jag badar i glömska.
Jag simmar runt i havet. Med alla de andra. Utan att säga ett ord. Vi lyssnar bara på musiken. Det är varmt. Det är ljust och jag kan känna dem i mina tankar. Allt är så vackert."
(allt är så vackert)
Kommentarer
Trackback
