Cirkel (En motorväg av ljus)
Samtidigt som det finns så många saker som jag vill säga så vill jag att vissa förblir osagda. Det finns fortfarande så mycket att berätta och jag hann bara nudda ytan den där natten. Alla historier. Alla tankar. Fast det som är frustrerande är att jag inte vet om du har samma förmåga. Jag vill ju höra dig också. Vi kan kliva över tröskeln tillsammans. Den där gigantiska bergskedjan mellan fantasi och verklighet. Den tröskeln är hög och det tar lång tid att klättra, men när vi väl är uppe så kommer det vara värt mödan. Då kan vi vandra alla dessa stigar som jag har vandrat ensam så många gånger förut. Jag kan visa dig alla dessa platser och berätta om dem på ett sätt som ingen annan har hört förut. Låter det inte fantastiskt? Kan du föreställa dig det själv? En hel värld som kan bli vår? En värld där vi är gudar och där vi bara kan fortsätta skapa nya vackra platser.
Jag kunde känna en föraning av detta när vi vandrade på en motorväg av ljus. Vart den egentligen ledde någonstans brydde jag mig föga om, för då spelade det ingen roll. Det viktiga var själva beslutet. Nu går vi. Nu går vi mot evigheten. Haha och såsom Logiken hånade beslutet. Det skulle aldrig gå. Ingen skulle gå med på det, men så var det inte. Det inträffade faktiskt. Alla logiska och realistiska tankar jag någonsin tänkt sköts åt sidan vid denna händelse, då du gick med på det. Aldrig tidigare har jag känt mig så häpen. Var detta vad livet faktiskt kunde bidra med? En motorväg av ljus? Och Vandraren undrade vart den ledde medan Patienten sa att den inte ledde någonstans. Jag går där fortfarande. Inte heller trodde jag att skönhet fanns i sådan form. Så ljust. Så äkta.
Inte heller förstår jag vad som tvingar mig till strukturen. Kanske den har kommit av sig själv bara. Kanske jag börjar luta mer åt Verklighetens axel igen. I hans värld krävs det struktur. Jag kanske kommer behöva det ett tag. Verkligheten gav mig skönhet och jag vore otacksam om jag inte återgäldade honom på något sätt..,mlnjgvfhjkläkjbkvhjzxfklö-----------------------------------
(läs läs läs läs läs läs läs läs)
(läs boken)
(fantasi inte verklighet)
(verkligheten gör ont till slut)
(fly ifrån verkligheten även om den är vacker så luras den snälla fly)
(snälla fly)
(du hör inte hemma i den här världen)
Jag kunde känna en föraning av detta när vi vandrade på en motorväg av ljus. Vart den egentligen ledde någonstans brydde jag mig föga om, för då spelade det ingen roll. Det viktiga var själva beslutet. Nu går vi. Nu går vi mot evigheten. Haha och såsom Logiken hånade beslutet. Det skulle aldrig gå. Ingen skulle gå med på det, men så var det inte. Det inträffade faktiskt. Alla logiska och realistiska tankar jag någonsin tänkt sköts åt sidan vid denna händelse, då du gick med på det. Aldrig tidigare har jag känt mig så häpen. Var detta vad livet faktiskt kunde bidra med? En motorväg av ljus? Och Vandraren undrade vart den ledde medan Patienten sa att den inte ledde någonstans. Jag går där fortfarande. Inte heller trodde jag att skönhet fanns i sådan form. Så ljust. Så äkta.
Inte heller förstår jag vad som tvingar mig till strukturen. Kanske den har kommit av sig själv bara. Kanske jag börjar luta mer åt Verklighetens axel igen. I hans värld krävs det struktur. Jag kanske kommer behöva det ett tag. Verkligheten gav mig skönhet och jag vore otacksam om jag inte återgäldade honom på något sätt..,mlnjgvfhjkläkjbkvhjzxfklö-----------------------------------
(läs läs läs läs läs läs läs läs)
(läs boken)
(fantasi inte verklighet)
(verkligheten gör ont till slut)
(fly ifrån verkligheten även om den är vacker så luras den snälla fly)
(snälla fly)
(du hör inte hemma i den här världen)
Kommentarer
Trackback
