Oavsett hur högt jag skriker

Den enda ögonblicket då vi var ensamma

Det värsta är inte den ilskna rösten
Nej, nej

Det värsta är inte heller besvikelsen
Nej, nej

Det värsta är inte heller alla blickarna
Nej, nej

Det värsta är inte heller samvetskvalet
Nej, nej

Det värsta är inte heller skuldkänslorna
Nej, nej

Det värsta är inte heller alla de bilder jag får i mitt huvud på dig när du skrattar åt någonting jag sagt
Nej, nej

Det värsta är inte heller att alla de minnen jag haft med dig egentligen aldrig har existerat
Nej, nej

Det värsta är inte heller det att jag ljuger för mig själv hela tiden
Nej, nej

Det värsta är inte heller tystnaden som uppstår hos dig
Nej, nej


Det värsta är tystnaden som uppstår i mig själv

Jag har låst in mig själv i ett väntrum där en klocka har stannat
Det finns ingen riktig tidsuppfattning
Ett vitt rum, alldeles tomt förutom på en klocka
Jag låste in mig själv i mitt eget tomrum
Då kan ingenting dåligt inträffa
Men det är bara så jobbigt att vänta på evigheten

Det är så tyst
Varför är det så tyst?

VARFÖR ÄR DET SÅ FRUKTANSVÄRT TYST?

HALLÅ?

KAN INGEN SLÄPPA UT MIG? JAG KLARAR INTE AV DET HÄR RUMMET. SNÄLLA SLÄPP UT MIG.

Nej. Bara så tyst.

Varför är det så tyst?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0