så väldigt väldigt vackert

jag tittar på min telefon
inget nytt sms
jag lägger undan min telefon

en minut senare tittar jag på min telefon
fortfarande inget nytt sms
jag lägger undan min telefon

tio minuter senare tittar jag på min telefon
ännu inget nytt sms
jag lägger undan min telefon

en evighet senare tittar jag på min telefon
inga nya meddelanden
jag slänger min telefon i väggen

ännu en evighet så inser jag att det aldrig kommer komma någonting
varför trodde jag någonsin att jag skulle få ett avsked?
varför trodde jag att jag betydde någonting för någon?
varför trodde jag att jag var speciell?

istället sätter jag mig vid datorn och skriver någonting
jag skriver om sanning
även fast jag är en skicklig lögnare så är jag samtidigt väldigt ärlig

plötsligt hör jag en vibration
jag kastar mig i sängen och tittar alldeles exalterad på min telefon
inga nya meddelanden, batterinivå 100%
telefonen glider ur min hand och jag rullar över på rygg

jag tittar upp i taket och inser att det här
det här är verkligheten
verkligheten bryr sig föga om vad folk tycker om honom
det enda han vill är att vi ska leva i honom
jag skakar på huvudet
jag vill inte
inte längre

jag blundar och ser min egen värld
där står du på en strand och vinkar
jag tittar tillbaka över axeln
tröskeln till verklighetens värld reser sig likt gigantiska berg
jag vänder på blicken och ser dig igen

här vill jag vara
låt mig stanna här
du springer längs stranden
plötsligt hoppar du och börjar flyga
du flyger bortåt
bortom tidens floder
bortom de röda salarna
bortom staden av glas
du flyger bortom allt och jag följer efter
här vill jag vara
i min värld
inte i den där andra
inte i verkligheten
där betyder jag ingenting
där är jag ingen konstnär
bara en skugga

jag öppnar ögonen och återvänder
det står massa saker på min dataskärm
jag minns inte att jag satt vid datorn när jag blundade
jag vet inte vad jag har skrivit
inte heller tänker jag läsa det efteråt
jag ser min mobil ligga slängd på golvet
jag tar upp den
hjärtat stannar
jag har ett nytt meddelande
jag läser det och för en sekund så kan jag inte ens tänka
sedan släpper allt
meddelandet är från telia och de har ett nytt erbjudande

telefonen glider ur min hand
jag sluter ögonen
andas ut
håller andan
bestämmer mig för att inte andas förrän jag fått smset
det värker i lungorna
jag vill andas
någonting bankar inom mitt bröst
någonting vill ut
jag släpper ut luften
jag klarade det inte
så typiskt jävla verkligheten

jag blundar och hamnar i min värld igen
Kreativiteten vinkar åt mig
jag vinkar tillbaka
nu ska han och jag skapa
för det är vad vi älskar mer än allt annat
han räcker mig en pensel
och vi börjar fortsätter med vårt livstida mästerverk
vårt legendarium
och jag ler
här är jag lycklig
här kan jag dö
sedan kommer jag på att jag är odödlig i min värld
haha så ironiskt
samtidigt så vackert

så väldigt väldigt vackert

Kommentarer
Postat av: -A

alltså fyfan, ibland sätter du verkligen de exakta orden på vad jag känner.



synd att du har slutat

2011-11-07 @ 19:34:41
Postat av: pojksoldater

Jag och jag har ett litet intresse i dryck, orkade inte läsa men tudos för att du skriver! Der är nyckeln till nyckeln till något. Borde jag syssla mer med än vad jag gör, om än bara för att det är roligt. Lyssna/läs/titta på sånt du tycker om och umgås bara med folk som får dig att växa. Krams!

2012-08-08 @ 22:18:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0