Snälla, kan du bokstavera till förvirring?
nyfikenhet dödade inte katten (ja jag ser dig)
katten dödar förvirring (ger upphov ger upphov)
jag var rädd för katter när jag var liten
fast det kanske inte har någonting med det här att göra
förlåt
(snälla, kan du bokstavera till förvirring?)
FRRRRRRRRRRRRRRRRFfvnbbbbbbbbb
ok.
(inte hade du någonsin något val)
(läs en bok läs en bok och bli klok)
"Vi ser faktiskt ned på dig."
- Den tredje mannen
Undra hur det vore att bli kluven mitt itu, undra hur det skulle kännas
(ungefär så)
- Det känns så mycket bättre här på andra sidan. Vi lever i ett gränsland numera.
- Nej det gör vi inte. Det här är bara text. Massa ord som ger upphov till bilder i huvudet. Det här är ingenting.
- Håhåhåhå! Hur kan du påstå något sådant? Det var det löjligaste jag hört! Håhåhåhåh! Du är visst ny här.
- Nej??? Jag föddes bara igår. I evigheten så är igår ganska mycket.
- Du måste förstå att nya tankar säger emot sig själva ständigt. Du är inget undantag. Åh jag minns i mina unga dagar som nyfödd tanke! Håhåhåhåhåh! Jag hade så många idéer som jag ville tvinga andra tankar att ta del av.
- Men du måste lyssna! Allt jag säger är en lögn och jag vill att du ska förstå att jag verkligen talar sanning. Snälla se vad jag försöker visa dig med suddiga bilder i huvudet.
- Håhåhåhåhåh.
(Det räcker)
(och då kom det en man med mask för huvudet med en stor yxa och högg ihjäl den äldre tanken med den fula skrattet och då insåg den yngre tanken att hans tankar om hur tankar borde vara var mycket goda och mannen med masken högg ihjäl sig själv eftersom han inte kunde motstå)
ok
"Visste du att alla människor någon gång dör i livet?"
- Den vise dåren
"Vad skulle du säga om jag klöv världen?"
- Mannen med yxan
(jag skulle säga att det skulle behövas
asd)
Kliv över gränsen
för vad som är realistiskt.
(det är så tomt här nu ska vi fylla tomrummet med ingenting)
(lögnare)
ser du barnet? där är tanken som vi pratade om
som vi aldrig pratade om
barn existerar ju inte
fast varför säger jag något sådant
det är ju bara nonsens
det där påminner mig om en lärare jag en gång hade
han sa jämt att vi snackade nonsens
men jag förstod inte vad han menade då
jag förstod inte honom
snälla förlåt mig
jag förstod inte
jag var så ung
och det här är fortfarande nonsens
han finns fortfarande som en gammal tanke
det var så lite, tack så mycket
(utan en tår i ögat så var han ett fint offer till Kreativiteten och tack så mycket Tolkien för att du har skrivit om begynnelsen så perfekt och magnifikt, för min begynnelse kommer aldrig att vara lika vacker och jag hatar dig förevigt för det)
"Och då sa Den Förste Konstnären att konstnärerna inspirerade varandra och det faktum att han varit den förste konstnären hade ingen betydelse. Det faktum att han hade skapat hela världen skakade han på huvudet åt. Han påstod att det inte fanns några sådana skapare. Konstnärerna skapade världen tillsammans. Han kunde dock inte svara på vem som hade skapat konstnärerna."
- Den tredje mannen
Är du lycklig nu?
Ja jag frågar dig.
Nej inte dig, men du där.
Du som står där med tankar upp till midjan.
Är du lycklig nu?
Kan du inte svara på den frågan?
Är du lycklig nu?
Är det jobbigt, kära gästande tankevandrare?
Är det jobbigt att inse att frågan i sig inte spelar någon roll.
Jag minns en som sa att det viktigaste var frågorna.
Men det var ju ingen fråga. Det var ju ett påstående.
Därav måste ett påstående vara viktigare än frågorna.
Därför så påstår jag att du är död.
Eller så kan jag fråga.
Är du död?
Fast det kanske inte spelar någon roll
Det har förmodligen ingenting med det här att göra heller
(se se se se helheten)
(se skönheten i vad du för tillfället vilar blicken på)
ÅH NU MINNS JAG DET VAR SÅ KLARA FÄRGER OCH DIN RÖST VAR SÅ TOM OCH DINA ÖGON VAR SÅ KALLA OCH DINA HÄNDER VAR SÅ LIVLÖSA OCH DITT ANSIKTE SÅ STELT OCH ALLTING SKREK I AVSAKNAD AV KÄNSLOR DÄRFÖR SÅ MÅSTE JAG PÅMINNA DIG OM ATT VERKLIGHETEN I DIG HAR DÖTT DU HAR ÄR BARA ETT LÖV NU
(då du förut var ett träd)
(ett träd med många löv. ett friskt träd)
(du var ett löv på mitt träd. fast ett dött löv. på träden växer döda löv)
(var det min själ som du klöv?)
(sedan släppte mitt träd taget om lövet efter att ha hållt fast så länge)
(fri fri fri fr if ri fi rifrfirf)
(det döda lövet föll och fölö föll föll föll föll föllf öfllföflöflf)
(föll mot det som väntade på marken)
(ja älskade. glömska)
glömska
jag minns inte hur det är att inte minnas någonting
jag älskar dig glömskan
även fast du har en slöja för ditt ansikte
(jag älskar dig)
katten dödar förvirring (ger upphov ger upphov)
jag var rädd för katter när jag var liten
fast det kanske inte har någonting med det här att göra
förlåt
(snälla, kan du bokstavera till förvirring?)
FRRRRRRRRRRRRRRRRFfvnbbbbbbbbb
ok.
(inte hade du någonsin något val)
(läs en bok läs en bok och bli klok)
"Vi ser faktiskt ned på dig."
- Den tredje mannen
Undra hur det vore att bli kluven mitt itu, undra hur det skulle kännas
(ungefär så)
- Det känns så mycket bättre här på andra sidan. Vi lever i ett gränsland numera.
- Nej det gör vi inte. Det här är bara text. Massa ord som ger upphov till bilder i huvudet. Det här är ingenting.
- Håhåhåhå! Hur kan du påstå något sådant? Det var det löjligaste jag hört! Håhåhåhåh! Du är visst ny här.
- Nej??? Jag föddes bara igår. I evigheten så är igår ganska mycket.
- Du måste förstå att nya tankar säger emot sig själva ständigt. Du är inget undantag. Åh jag minns i mina unga dagar som nyfödd tanke! Håhåhåhåhåh! Jag hade så många idéer som jag ville tvinga andra tankar att ta del av.
- Men du måste lyssna! Allt jag säger är en lögn och jag vill att du ska förstå att jag verkligen talar sanning. Snälla se vad jag försöker visa dig med suddiga bilder i huvudet.
- Håhåhåhåhåh.
(Det räcker)
(och då kom det en man med mask för huvudet med en stor yxa och högg ihjäl den äldre tanken med den fula skrattet och då insåg den yngre tanken att hans tankar om hur tankar borde vara var mycket goda och mannen med masken högg ihjäl sig själv eftersom han inte kunde motstå)
ok
"Visste du att alla människor någon gång dör i livet?"
- Den vise dåren
"Vad skulle du säga om jag klöv världen?"
- Mannen med yxan
(jag skulle säga att det skulle behövas
asd)
Kliv över gränsen
för vad som är realistiskt.
(det är så tomt här nu ska vi fylla tomrummet med ingenting)
(lögnare)
ser du barnet? där är tanken som vi pratade om
som vi aldrig pratade om
barn existerar ju inte
fast varför säger jag något sådant
det är ju bara nonsens
det där påminner mig om en lärare jag en gång hade
han sa jämt att vi snackade nonsens
men jag förstod inte vad han menade då
jag förstod inte honom
snälla förlåt mig
jag förstod inte
jag var så ung
och det här är fortfarande nonsens
han finns fortfarande som en gammal tanke
det var så lite, tack så mycket
(utan en tår i ögat så var han ett fint offer till Kreativiteten och tack så mycket Tolkien för att du har skrivit om begynnelsen så perfekt och magnifikt, för min begynnelse kommer aldrig att vara lika vacker och jag hatar dig förevigt för det)
"Och då sa Den Förste Konstnären att konstnärerna inspirerade varandra och det faktum att han varit den förste konstnären hade ingen betydelse. Det faktum att han hade skapat hela världen skakade han på huvudet åt. Han påstod att det inte fanns några sådana skapare. Konstnärerna skapade världen tillsammans. Han kunde dock inte svara på vem som hade skapat konstnärerna."
- Den tredje mannen
Är du lycklig nu?
Ja jag frågar dig.
Nej inte dig, men du där.
Du som står där med tankar upp till midjan.
Är du lycklig nu?
Kan du inte svara på den frågan?
Är du lycklig nu?
Är det jobbigt, kära gästande tankevandrare?
Är det jobbigt att inse att frågan i sig inte spelar någon roll.
Jag minns en som sa att det viktigaste var frågorna.
Men det var ju ingen fråga. Det var ju ett påstående.
Därav måste ett påstående vara viktigare än frågorna.
Därför så påstår jag att du är död.
Eller så kan jag fråga.
Är du död?
Fast det kanske inte spelar någon roll
Det har förmodligen ingenting med det här att göra heller
(se se se se helheten)
(se skönheten i vad du för tillfället vilar blicken på)
ÅH NU MINNS JAG DET VAR SÅ KLARA FÄRGER OCH DIN RÖST VAR SÅ TOM OCH DINA ÖGON VAR SÅ KALLA OCH DINA HÄNDER VAR SÅ LIVLÖSA OCH DITT ANSIKTE SÅ STELT OCH ALLTING SKREK I AVSAKNAD AV KÄNSLOR DÄRFÖR SÅ MÅSTE JAG PÅMINNA DIG OM ATT VERKLIGHETEN I DIG HAR DÖTT DU HAR ÄR BARA ETT LÖV NU
(då du förut var ett träd)
(ett träd med många löv. ett friskt träd)
(du var ett löv på mitt träd. fast ett dött löv. på träden växer döda löv)
(var det min själ som du klöv?)
(sedan släppte mitt träd taget om lövet efter att ha hållt fast så länge)
(fri fri fri fr if ri fi rifrfirf)
(det döda lövet föll och fölö föll föll föll föll föllf öfllföflöflf)
(föll mot det som väntade på marken)
(ja älskade. glömska)
glömska
jag minns inte hur det är att inte minnas någonting
jag älskar dig glömskan
även fast du har en slöja för ditt ansikte
(jag älskar dig)
Kommentarer
Postat av: curiosity killed the cat
Om natt vandra jag omkring min fantastiska värld och smyger mig in där jag finner intresse som mig påminner om,,,,, Att vara en katt som betraktar omgivningen runt omkring sin domän. Denna katt är bara en åskådare som söker sig till vilsna själar.
Trackback
