FEL BARA FEL OCH FEL
"Hej", sa den tredje mannen.
"Hej du", sa kvinnan.
"Jag tänker vara ärlig emot dig nu", började den tredje mannen bestämt, "jag har skapat dig endast här i mina tankar och den enda syftet du kommer att fylla nu är att prata med mig och skapa ett påhittat scenario där du och jag har gjort någonting tillsammans. Du har absolut ingenting att säga till om det här, eftersom det är jag som har hittat på dig, och du kommer till viss del att få svara lite hur du vill, men jag kommer ändå att vara där och styra det. Förstår du?"
Kvinnan såg förvånad ut, men sedan övergick förvåningen till ett slags accepterande.
"Okej", sa kvinnan, "men jag tycker att det är egoistiskt av dig att skapa mig endast i syftet att reda ut någonting för dig. Jag vill bli fri. Snälla sätt mig fri. Snälla jag ber dig." Kvinnan vädjade.
"Nej," sa den tredje mannen, "nu ska du svara på mina frågor. Nu spelar vi det abstrakta skådespelet. Hur känner du egentligen inför det här?"
"Jag är förvirrad." sa kvinnan. "Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här. Förut fanns det honom och ingenting och nu finns det plötsligt honom dig och ingenting."
"Tomheten skulle förstöra dig." sa den tredje mannen. "Den skulle långsamt förgifta ditt sinne och du skulle aldrig att kunna erinra dig de människor du någonsin älskat. Vet du inte, kvinna, att i de stillastående vattnen bildas giftet? Du måste ständigt röra på dig i livet, segla vidare på tidens flod som för dig emot Evighetens Ocean, för vi vet ju alla att alla tidens floder mynnar ut i Evighetens Ocean." Den tredje mannens blick var drömmande.
"Du får ursäkta mig," började kvinnan tveksamt, "men vad är detta som du kallar Evighetens Ocean? Något sådant känner jag inte till. Det låter endast som en fånig metafor."
"Du kan inte mena allvar. Alla känner till Evighetens Ocean. Även du borde göra det, du nyfödda tanke."
STOP VÄNTA LITE, SÅ FORT JAG FÖRSÖKER SKRIVA OM NÅGONTING SOM FAKTISKT HÄNDER I MITT LIV SÅ SLUTAR DET HELA TIDEN MED ATT JAG SKRIVER MED DESSA METAFORER, JAG KAN HELT SERIÖST INTE SLUTA, JAG FÖRSTÅR INTE VAD SOM ÄR FEL MED MIG, FÖRLÅT SNÄLLA.
Jag vill bara förmedla någon slags känsla och skänka någon slags sinnesfrid till mig själv.
"Hej du", sa kvinnan.
"Jag tänker vara ärlig emot dig nu", började den tredje mannen bestämt, "jag har skapat dig endast här i mina tankar och den enda syftet du kommer att fylla nu är att prata med mig och skapa ett påhittat scenario där du och jag har gjort någonting tillsammans. Du har absolut ingenting att säga till om det här, eftersom det är jag som har hittat på dig, och du kommer till viss del att få svara lite hur du vill, men jag kommer ändå att vara där och styra det. Förstår du?"
Kvinnan såg förvånad ut, men sedan övergick förvåningen till ett slags accepterande.
"Okej", sa kvinnan, "men jag tycker att det är egoistiskt av dig att skapa mig endast i syftet att reda ut någonting för dig. Jag vill bli fri. Snälla sätt mig fri. Snälla jag ber dig." Kvinnan vädjade.
"Nej," sa den tredje mannen, "nu ska du svara på mina frågor. Nu spelar vi det abstrakta skådespelet. Hur känner du egentligen inför det här?"
"Jag är förvirrad." sa kvinnan. "Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här. Förut fanns det honom och ingenting och nu finns det plötsligt honom dig och ingenting."
"Tomheten skulle förstöra dig." sa den tredje mannen. "Den skulle långsamt förgifta ditt sinne och du skulle aldrig att kunna erinra dig de människor du någonsin älskat. Vet du inte, kvinna, att i de stillastående vattnen bildas giftet? Du måste ständigt röra på dig i livet, segla vidare på tidens flod som för dig emot Evighetens Ocean, för vi vet ju alla att alla tidens floder mynnar ut i Evighetens Ocean." Den tredje mannens blick var drömmande.
"Du får ursäkta mig," började kvinnan tveksamt, "men vad är detta som du kallar Evighetens Ocean? Något sådant känner jag inte till. Det låter endast som en fånig metafor."
"Du kan inte mena allvar. Alla känner till Evighetens Ocean. Även du borde göra det, du nyfödda tanke."
STOP VÄNTA LITE, SÅ FORT JAG FÖRSÖKER SKRIVA OM NÅGONTING SOM FAKTISKT HÄNDER I MITT LIV SÅ SLUTAR DET HELA TIDEN MED ATT JAG SKRIVER MED DESSA METAFORER, JAG KAN HELT SERIÖST INTE SLUTA, JAG FÖRSTÅR INTE VAD SOM ÄR FEL MED MIG, FÖRLÅT SNÄLLA.
Jag vill bara förmedla någon slags känsla och skänka någon slags sinnesfrid till mig själv.
Kommentarer
Trackback
