jag har så många historier nu, vill du inte lyssna på mig någon dag?
"Nu hör jag röster i mitt huvud ännu en gång," sa Kreativiteten och satte igång en händelseförlopp som började med en explosion av tankar.
det var så patetiskt alltihopa
vem fan behöver en konstnär
vem fan behöver en kreativitet
vem fan behöver dig
nejjustnej
gud brukade säga att han var den störste konstnären, men det var lögn. han var bara den förste. han brukade även säga att hans skapelse, världen, var perfekt. detta var självfallet också lögn. gud skapelse, som vissa valde att kalla verkligheten hade alla dessa begränsningar. människornas skapelse, de senare konstnärerna, deras skapelse var fantasin, en värld utan begränsningar. gud tyckte att detta var ytterst fånigt och den skapelsen hotade hans egen, så han förbjöd alla konstnärer att lyssna på kreativitetens viskningar. men konstnärerna vägrade och tillsammans med kreativiteten flydde de ifrån den förste konstnärens vrede. utan kreativitet och utan inspiration drog sig gud tillbaka, för att låta sin skapelse fortgå. verkligheten fortsatte utan guds övervakning och skapelsen började sköta om sig själv. respekten för konstnärer existerade längre inte och verkligheten krävde realism som skulle driva verkligheten framåt. verkligheten var inte längre ett konstverk, utan det var nu en maskin. gud hade misslyckats och de andra konstnärerna fortsatte att måla på sin skapelse, fantasin.
(och konstnärerna slutade aldrig att kritisera gud, eftersom han var den förste)
det var så patetiskt alltihopa
vem fan behöver en konstnär
vem fan behöver en kreativitet
vem fan behöver dig
nejjustnej
gud brukade säga att han var den störste konstnären, men det var lögn. han var bara den förste. han brukade även säga att hans skapelse, världen, var perfekt. detta var självfallet också lögn. gud skapelse, som vissa valde att kalla verkligheten hade alla dessa begränsningar. människornas skapelse, de senare konstnärerna, deras skapelse var fantasin, en värld utan begränsningar. gud tyckte att detta var ytterst fånigt och den skapelsen hotade hans egen, så han förbjöd alla konstnärer att lyssna på kreativitetens viskningar. men konstnärerna vägrade och tillsammans med kreativiteten flydde de ifrån den förste konstnärens vrede. utan kreativitet och utan inspiration drog sig gud tillbaka, för att låta sin skapelse fortgå. verkligheten fortsatte utan guds övervakning och skapelsen började sköta om sig själv. respekten för konstnärer existerade längre inte och verkligheten krävde realism som skulle driva verkligheten framåt. verkligheten var inte längre ett konstverk, utan det var nu en maskin. gud hade misslyckats och de andra konstnärerna fortsatte att måla på sin skapelse, fantasin.
(och konstnärerna slutade aldrig att kritisera gud, eftersom han var den förste)
Kommentarer
Postat av: curiosity killed the cat
Det är inte bra när jag hör mina röster säga åt mig att göra si gör så.
Dock kanske finns den kreativa sidan där?
Vem behöver en konstnär när man är Gud själv
Trackback
