cocacolacowboys

det var en historia som var så bra så att jag vilja att den var sann. dessutom, låt mig få påpeka hur du har växt som människa. det är så fantastiskt att se. du ler oftare nu. jag blir glad då.

jag önskar bara att du var verklig. lika verklig som mig. fast någon kanske har hittat på mig också. jag kanske också bara är en tanke i någons huvud som någon har givit liv åt. jag önskar dock bara att du och jag befann oss på samma nivå. då skulle jag kanske äntligen sluta låtsas, sluta fantisera. även om det skänker mig en viss sinnesfrid så behöver jag leva i verkligheten, annars kommer jag blekna bort.

kan inte du och jag konversera någon dag som jämnlikar? kan inte du och jag sätta oss ned i livet för att tala om alla dessa ting som ingen ens vågar tänka på. kan inte du och jag växa som människor tillsammans och utveckla en slags gemenskap med varandra. vi har varandra gemensamt. eller hur?

kan inte du och jag bara kramas?



(?????????????????????????)

(vad hade det här med någonting att göra släpp mig fri istället den här platsen har blivit så tom på känslor så tom på äkthet allt du tillför är en slags falskhet som rotnar djupt inom dig själv kan du inte bara vara dig själv ett tag den där människan som blir älskad istället för missförstådd snälla var inte så svår försök inte att vara så svår du är inte en sådan person du är bara en vanlig människa med vanliga behov du vill bli älskad precis som alla andra och det är bara patetiskt att försöka dölja det)


"Släpp mig fri," sa den instängda känslan i känslofängelset. "Jag klarar inte av att vara instängd här längre, jag vill vara fri och förmedla mitt budskap till världen. Både du och jag kommer må bra av det."



( ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja )