jag har sett hans ansikte

jag vet bara att ödet har talat till mig i sträng ton och sagt att jag inte kan kontrollera det händelseförlopp som nu måste fortlöpa


det finns fler saker som jag måste se innan världen kan gå vidare och därför måste jag stå stilla i livet ett tag


om 13 dagar har det gått ett år, och först då så kommer jag kanske bryta den förbannelse som jag lagt över mig själv. de där tvångstankarna om gemenskap, samhörighet och närhet. jag måste erkänna alla mina lögner för mig själv och inse att sanningen i sig själv är den största lögnen av dem alla.

åh jag önskar att jag kunde skapa något vackert, det var så fruktansvärt längesedan nu. dessa dagar finns det bara historier om död och glömska.

verklighetsuppfattningen är sämre än någonsin och tröskeln mellan fantasi och verklighet som tidigare var så hög existerar inte längre


haha

någon behövs
men jag vet inte vem det är
jag vet att jag kommer ljuga för mig själv igen
allt för att göra mig själv lycklig
men det kanske behövs till viss del
vissa lögner är så fruktansvärt vackra
andra behövs för att jag ska kunna tänka framåt


men sedan finns det en tanke om fem budbärare
vars uppgift är att sprida budskapet om sin herres ankomst
åh hans ansikte är så blekt
han vill att jag ska buga inför honom
men jag vill försöka döda honom
jag vill döda Döden
jag känna makten då jag dödar den stränge herren Döden


Tystanaden
Kylan
Mörkret
Ensamheten


de fyra budbärarna

men vad heter den siste?n den femte budbäraren. han kallar sig mannen i svart, men ingen känner till hans riktiga namn

ingen har återvänt för att berätta det

men jag känner till namnet
jag ska berätta det en dag
när alla de andra härskarna är döda
de kan inte få reda på det innan
för då kommer världen falla samman

men tro mig, det är en mäktig kraft den femte besitter


åh det finns verkligen ingen verklighetsuppfattning längre

jag drunknar i Evighetens Ocean
och jag bryr mig inte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0