vi har så mycket som vi aldrig sa till varandra

äntligen förstår jag
att ingen någonsin har varit speciell
hur mycket jag än velat det

äntligen förstår jag
att alla de tankar jag någonsin tänkt
existerade för att jag skulle få känna någon slags samhörighet

allt handlar ju om bekräftelse
nu inser jag att jag inte kan ljuga för mig själv längre
jag ser igenom mina lögner nu
illusionerna börjar bryta ihop

men nu vet jag bättre
nu måste jag isolera mig ifrån mig själv
fast det finns fortfarande ett problem
det där med närheten och samhörigheten
även fast jag förnekar den så behöver jag den så jävla mycket

ja, det skulle komma en dag när alla illusioner upphör
det är inte idag men jag hoppas att den dagen kommer snart
jag önskar bara att jag var bättre på det här

bättre på det här med att leva
alla regler
alla normer
fast det kanske inte spelar någon roll
jag kommer ju alltid att överleva
men jag vill inte överleva livet
jag vill leva livet




så därför ska jag dra mig tillbaka
hur jobbigt det än är
jag hör inte hemma i den världen
jag vill vara här
här hela tiden
här där mina tankar är viktiga
igår höll jag käften
allt för att underkasta sig samhällets regler

allt för att anpassa sig i den verkliga världen


(det här handlar inte om dig, det har aldrig handlat om dig, det kommer aldrig att handla om dig, det kommer bara att handla om mig)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0