Ibland ser jag verkligen inte skillnaden

våra själar dansar i evigheten, i en annan värld. i en värld där jag inte är kluven. i en värld där vi kan beundra varandras styrkor och acceptera varandras brister. kalla den här världen för fantasin om du vill, för det gör mig detsamma.

det är vår värld. vår värld utan regler. du och jag bestämmer. det här är ingen berättelse utan bara en tanke. en berättelse har en handling. våra själar har ingen handling då de dansar i evigheten. de strävar inte efter något syfte eller mål. de bara dansar tidlöst eftersom världen föds och dör hela tiden, bara för att återfödas och dö igen. världen har alltid funnits och evigheten låter den börja om igen och igen och igen.

men vi bryr oss inte om sådana värdsliga ting. vi dansar du och jag, till skapelsen musik, vi är gudar du och jag, vi formar världen där vi lämnar våra lätta fotspår. vi vandrar igenom människors själar och lämnar fotavtryck i dem som består i hela deras liv. vi dansar upp stigar på himlavalvet och alla förundras över stjärnornas glans, men det är endast en svag reflektion av våra ljusa själar.





fast allt det där är såklart en dåres fantasier och en trollkarls illusioner.

visa mig verkligheten istället

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0