Nu blev det väldigt formellt igen. Tog känslorna slut?

Kriterier: Beskriv ett händelseförlopp.






"Ser du vad det är? Det är en mynning. Du tittar in i mynningen av en pistol. Nu tänker jag skjuta dig."




Idag är vi totalt likgiltiga inför känslor som den senaste tiden har dominerat över oss.

Jag är dessvärre rädd att jag ljög för dig. Jag önskar att jag hade kunnat ljuga för mig själv istället. Det hade varit lättare. Det är alltid lättare. Om du ändå förstod vad jag menade. Om du ändå insåg att allt det jag skriver just nu inte betyder någonting och att jag kommer glömma bort allting efter jag trycker på knappen för "spara & publicera".

Fast det kanske inte betyder någonting för dig heller. Att jag säger allt det här.

Samtidigt så spelades en dyster melodi, men det bekom honom inte. Mannen med avgrunden visade det föga intresse. Hans tankar var riktade åt annat.

Om vi ändå kunde komma överens om någonting. Ett beslut. Visst vore det något? Men det finns för mycket ironi för att vi ska kunna göra det. Dessutom så känner du till honom som jag nästan inte vågar nämna. Du vet hur hård han är och hur han hanterar de som sviker honom. Jag vågar inte svika honom. Gör du det? Du har ju blivit utsatt för hans vrede förut, så du om någon borde veta.

Någonting fångade Mannen med avgrundens intresse och han reste sig ifrån bänken. Han hade någonting i handen. Det glimmade till i solen. Nu var han redo. Nu var det dags.




Kan vi inte besegra honom du och jag? Jag tror att hans namn är Ovissheten.

Ska vi döda honom?

Sedan höjde han vapnet och yttrade de tomma orden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0