cocacolacowboys

asdlakjsdhyuioalskdnKLQDOädfs
SDFASDF
AS
DFOINSDIFKNAMSD,FÖ
SDFOASJFNAÖSDFPO
ADFOAJDFSNKKNMkljsdfkj
sdf
sdf
sdf
sodjfkodsjfnmldsökfnskldfkmnsdfpskdnf
sdf
pskjdfilnjgfpokqewrtx,mgq
sdfoinjakölxpgfiuoqjerwpgnqerasimodpfar k
as¨dålgkjqx,oasdgf


jag har lovat mig själv att sluta skriva. det kommer ta ett tag och just nu försöker jag avreagera mig

pDFKJPOISGHXSF
SD
FPOIJSDHFIDSJKFÅ
.SJHFSIHGKJSLijsdfnisjdfn¨sidfj

sdfojsdkfjnsdkfjnsdkfsd


det är slut nu på uppmärksamhetssökandet. från och med nu ska jag vara socialt korrekt.
från och med idag så avsäger jag mig skrivandet, eftersom det aldrig leder till något kreativt.
allting är och har varit destruktivt under tre års period. det har aldrig lett till någonting vackert eller någonting bra.
det går inte att skapa någonting vackert när samma tankar leder till samma handlingar och när samma handlingar leder till samma resultat.

resultatet är ensamhet.

jag vill inte vara ensam.

här slutar skådespeleriet och uppmärksamhetssökandet. här kliver jag av scenen för att sitta i publiken och se på nästa patetiska människa som kliver upp på scen i hopp om att bli sedd av en värld som aldrig kommer acceptera honom eller henne. det enda roll som publiken krävde av dem, var just den roll de inte kunde spela perfekt och det var rollen som sig själva. det är en roll som ingen i hela världen kan spela perfekt och kanske är det därför som den är mest intressant att betrakta.

jag är ingenting som jag någonsin sagt att jag varit. jag är ingen poet, jag är ingen författare, jag är ingen regissör. jag är ingenting av det där. jag är bara en människa som är vilsen i livet som så många andra.

det här är mitt sista inlägg

tack