stopp
låt meddelandet sjunka in???
vänta vilket meddelande pratar jag om nu, jo ja just ja, det där som du aldrig skrev och som du gömde i en bok som du aldrig har visat för någon
varför gömmer du den där boken?
vad står skrivet i den?
kan du inte avslöja någonting för oss?
jag vet ju faktiskt vad som står i den, eftersom jag har skrivit den. du borde också läsa den någon dag, eftersom jag hela tiden blir så trött på att rätta meningar. tänk dig hur gruset knastrar under fötterna, så känns det när jag går på motorvägen. jag vet inte riktigt hur det hänger samman med någonting och just nu så klipper min pappa inte gräset utanför mitt rum. varför gör han inte det? varför kan jag inte höra ljudet från gräsklipparen? är det för att jag vill höra den? är det för att jag vill tro att den är där? är det också därför som du och jag inte möter varandras blickar? är det för att jag vill se dig? är du som min pappas gräsklippare? eller är det av helt andra anledningar? kan du inte sitta ned och förklara lite, för jag tror inte att du är en gräsklippare.
'
vi kanske borde bygga en båt och åka nedför bäcken, minns du hur vi gjorde det när vi var små? näjustnä , du existerade självklart inte då, ingen av er existerade i min värld då. jag var liten och ensam och byggde en båt som jag åkte i nedför bäcken. det var en segelbåt. jag kallade segelbåten för friheten. så därför åkte jag och friheten ned för den där bäcken, som senare utveckades till en flod och som senare utvecklades till en ström och tillslut så fann vi oss på oändlighetens ocean. när vi tittade tillbaka så fanns det inga spår av bäcken, utan bara hav bakom oss. tiden hade lurat oss, och nu seglade vi på oändlighetens ocean. jag frågade dig om vi var döda och du svarade att du trodde det. jag skrattade och insåg att jag pratade med mig själv eftersom ingen annan än jag satt i båten,, men jag hade hittat på dig eftersom jag behövde dig så mycket. när vi seglade där över oändlighetens ocean för att hitta land så sa du till mig att jag älskade dig. jag sa att du älskade mig också precis som jag älskade mig själv. du sa att jag inte visste vad jag pratade om och slog till mig.
det var också då jag vaknade i en vinterstorm. jag låg i en snöhög och jag funderade på vad som hade hänt. jag tittade ned på min kropp och inser att jag blöder. vad är det som har hänt undrar jag, och plötsligt så byter jag tempus i mina tankar, men det spelar ingen roll eftersom att jag blöder. det är det viktigaste, jag blöder och jag måste fortsätta blöda tills jag inte blöder längre, för då får jag återvända till den värld jag hör hemma i för där behöver jag inte var någonting jag inte är och jag vill bara sitta där och låtsas att jag inet är här, hej här är du ju hej!
varför s a d u så där nu kanske cvi ska lgägga ned det här för ingenting kommer ur det joch ag vet inte l¨ängre vad jag skriver jag måste skriva för att inte tänka på dig jag gör vad somhelst för att ignorera de tankar som ständgit fösröker hoppa på mig men de kommer mig inte här finns ingen struktur här finns ingen verklighet för det är i verligheten som du plågar mig med dina handlingar och allt som du inte har gjort och allt som du inte har sagt vi skanske ska sltiua tänkja df påas dfnskdf dgf de här nu för vi har kommit till en ounkt där vi inte klängre kans se oss jsälva i en helbild nu måste jaqg sluta sktua luta sluta sluta sluta sluta
(låt meddelandet sjunka in?)
(TÄNK DIG SOM ATT DU STÅR I EN FORS AV TANKAR OCH KÄNSLOR OCH SKA FÖRSÖKA UTTRYCKA ALLA KÄNSLOR OCH TANKAR SAMTIDIGT I TEXT, DET GÅR INTE DET GÅR INTE DET GÅR INTE)
vänta vilket meddelande pratar jag om nu, jo ja just ja, det där som du aldrig skrev och som du gömde i en bok som du aldrig har visat för någon
varför gömmer du den där boken?
vad står skrivet i den?
kan du inte avslöja någonting för oss?
jag vet ju faktiskt vad som står i den, eftersom jag har skrivit den. du borde också läsa den någon dag, eftersom jag hela tiden blir så trött på att rätta meningar. tänk dig hur gruset knastrar under fötterna, så känns det när jag går på motorvägen. jag vet inte riktigt hur det hänger samman med någonting och just nu så klipper min pappa inte gräset utanför mitt rum. varför gör han inte det? varför kan jag inte höra ljudet från gräsklipparen? är det för att jag vill höra den? är det för att jag vill tro att den är där? är det också därför som du och jag inte möter varandras blickar? är det för att jag vill se dig? är du som min pappas gräsklippare? eller är det av helt andra anledningar? kan du inte sitta ned och förklara lite, för jag tror inte att du är en gräsklippare.
'
vi kanske borde bygga en båt och åka nedför bäcken, minns du hur vi gjorde det när vi var små? näjustnä , du existerade självklart inte då, ingen av er existerade i min värld då. jag var liten och ensam och byggde en båt som jag åkte i nedför bäcken. det var en segelbåt. jag kallade segelbåten för friheten. så därför åkte jag och friheten ned för den där bäcken, som senare utveckades till en flod och som senare utvecklades till en ström och tillslut så fann vi oss på oändlighetens ocean. när vi tittade tillbaka så fanns det inga spår av bäcken, utan bara hav bakom oss. tiden hade lurat oss, och nu seglade vi på oändlighetens ocean. jag frågade dig om vi var döda och du svarade att du trodde det. jag skrattade och insåg att jag pratade med mig själv eftersom ingen annan än jag satt i båten,, men jag hade hittat på dig eftersom jag behövde dig så mycket. när vi seglade där över oändlighetens ocean för att hitta land så sa du till mig att jag älskade dig. jag sa att du älskade mig också precis som jag älskade mig själv. du sa att jag inte visste vad jag pratade om och slog till mig.
det var också då jag vaknade i en vinterstorm. jag låg i en snöhög och jag funderade på vad som hade hänt. jag tittade ned på min kropp och inser att jag blöder. vad är det som har hänt undrar jag, och plötsligt så byter jag tempus i mina tankar, men det spelar ingen roll eftersom att jag blöder. det är det viktigaste, jag blöder och jag måste fortsätta blöda tills jag inte blöder längre, för då får jag återvända till den värld jag hör hemma i för där behöver jag inte var någonting jag inte är och jag vill bara sitta där och låtsas att jag inet är här, hej här är du ju hej!
varför s a d u så där nu kanske cvi ska lgägga ned det här för ingenting kommer ur det joch ag vet inte l¨ängre vad jag skriver jag måste skriva för att inte tänka på dig jag gör vad somhelst för att ignorera de tankar som ständgit fösröker hoppa på mig men de kommer mig inte här finns ingen struktur här finns ingen verklighet för det är i verligheten som du plågar mig med dina handlingar och allt som du inte har gjort och allt som du inte har sagt vi skanske ska sltiua tänkja df påas dfnskdf dgf de här nu för vi har kommit till en ounkt där vi inte klängre kans se oss jsälva i en helbild nu måste jaqg sluta sktua luta sluta sluta sluta sluta
(låt meddelandet sjunka in?)
(TÄNK DIG SOM ATT DU STÅR I EN FORS AV TANKAR OCH KÄNSLOR OCH SKA FÖRSÖKA UTTRYCKA ALLA KÄNSLOR OCH TANKAR SAMTIDIGT I TEXT, DET GÅR INTE DET GÅR INTE DET GÅR INTE)
Kommentarer
Trackback
