stryk varje mening som talar om fantasin

Så det här är alltså verkligheten. Det var längesedan sist, men det känns skönt att vara tillbaka. Eller känns det verklig så skönt? Jag vet inte, men det kanske är bäst att acceptera att tröskeln till fantasin är för hög för mig att kliva över i nuläget. Nu ska jag leva i verkligheten och jag ska vara den verkligaste personen jag någonsin träffat. För verklighetens grepp känns verkligen. Eller hur?

Men eftersom det här jag skriver endast utgör en liten del av verkligheten så borde jag sluta skriva, eftersom skrivandet hela tiden pekar uppåt, mot den höga tröskeln till fantasin. Jag kan inte gå tillbaka dit. Jag levde i fantasin alldeles för länge.

Igår träffade jag en människa som jag inte trodde existerade.

Jag menar att jag träffade en människa som jag länge har velat träffa. Även fast det bara var en kort stund.

Jag har sett hennes fotspår på stranden.

Ja, verklighetens grepp sannerligen känns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0