Detta fält måste inte fyllas i (jo?)
gjorde jag det? gjorde jag verkligen det? varför gjorde jag det? kanske för att jag inte orkade leva i en fantasi längre
åh det var så svårt. fast sen frågade jag mig själv vad som var det värsta som kunde hända. svaret blev förödmjukelse. det är det värsta. det absolut värsta. fast det finns såklart värre saker. om några veckor så kommer jag ha annat att tänka på. då kommer denna incident ha föga betydelse. det kommer finnas andra tankar och värderingar då. samt en annan personifiering. men det är då. nu befinner jag mig här. åh jag visste ju vad som skulle hända. jag har ju lärt mig att se runt hörn. jag vet vad som väntar, men ändå gav jag efter för en impuls. varför!!!! varför kunde jag inte bara låta det passera!!!! varför kunde jag inte bara lägga mig ned och blunda och vänta tills faran var över? men saken är den att faran anlände aldrig, den visade sig aldrig. den bara låg gömd i luften, redo att kväva mig när jag skulle vara som svagast. men nu är jag alltså här. jag har gjort ett val och då kan jag bara gå framåt.
det här händelseförloppet går inte att stoppa nu. det finns ingen återvändo. här tar det slut. här tar min tur slut. fast det finns ju faktiskt förklaringar till varför saker är som de är.
(((två två två två två)))
ord som ekar (som träden, ekar)
ja vi börjar kunna det här
om ändå det jag gör här betydde någonting. om det kunde göra någon skillnad. det här är inte utlopp för min kreativitet, det här är inte kreativitet. det här är något annat. det här är bara en verklighetsflykt. hur kunde jag någonsin själva mig kreativ och hur kunde jag någonsin kalla mig själv en konstnär. det är så löjligt.
(??????????????????)
abstkle
(jag kan också le när jag är glad)
åh det var så svårt. fast sen frågade jag mig själv vad som var det värsta som kunde hända. svaret blev förödmjukelse. det är det värsta. det absolut värsta. fast det finns såklart värre saker. om några veckor så kommer jag ha annat att tänka på. då kommer denna incident ha föga betydelse. det kommer finnas andra tankar och värderingar då. samt en annan personifiering. men det är då. nu befinner jag mig här. åh jag visste ju vad som skulle hända. jag har ju lärt mig att se runt hörn. jag vet vad som väntar, men ändå gav jag efter för en impuls. varför!!!! varför kunde jag inte bara låta det passera!!!! varför kunde jag inte bara lägga mig ned och blunda och vänta tills faran var över? men saken är den att faran anlände aldrig, den visade sig aldrig. den bara låg gömd i luften, redo att kväva mig när jag skulle vara som svagast. men nu är jag alltså här. jag har gjort ett val och då kan jag bara gå framåt.
det här händelseförloppet går inte att stoppa nu. det finns ingen återvändo. här tar det slut. här tar min tur slut. fast det finns ju faktiskt förklaringar till varför saker är som de är.
(((två två två två två)))
ord som ekar (som träden, ekar)
ja vi börjar kunna det här
om ändå det jag gör här betydde någonting. om det kunde göra någon skillnad. det här är inte utlopp för min kreativitet, det här är inte kreativitet. det här är något annat. det här är bara en verklighetsflykt. hur kunde jag någonsin själva mig kreativ och hur kunde jag någonsin kalla mig själv en konstnär. det är så löjligt.
(??????????????????)
abstkle
(jag kan också le när jag är glad)
Kommentarer
Trackback
