Varför blir det alltid såhär
Klockan kan inte vara 23.32. Inte redan.
Det känns som om jag har suttit och väntat på någon hela kvällen. Jag förstår inte. Jag sitter här fortfarande och väntar. Vad är det som ska hända? Vad är det jag tror kommer hända? Det är en sådan skum känsla. Jag längtar efter någon, fast jag kan inte komma ihåg vem. Det är någon som jag kan prata med. Någon som jag nyligen träffat. Ja, exakt så känns det. Någon som jag har någonting att berätta för, och att jag vet att den personen kommer tycka det är roligt. Vem är det? Vad är det egentligen jag sitter och väntar på? Och hur länge till måste jag sitta här och vänta? Jag vet inte. Allting är så suddigt.
(?????????????????)
Det kan inte vara såhär. Jag kan ju inte gå nu. Tänk om jag missar den där personen? Tänk om den den personen börjar skriva till mig, men jag hinner stänga av datorn och lägga mig istället. Det går ju inte. Samtidigt som jag tittar på mobilen så hoppas jag på ett nytt sms, men vem skulle jag få ett sms ifrån? Det finns ju ingen som skulle smsa mig nu på en söndagkväll utan någon särskild anledning? Det känns ändå som om jag väntar på att någon ska smsa mig. Varför är det så? Varför sitter jag och väntar på att någon ska skriva? Så ska det ju inte vara. Fast det kanske är samma sak när jag sitter vid facebook och tittar. Jag sitter och stirrar på ditt namn och väntar på att du ska skriva, fast det gör du ju aldrig. Det vore bara konstigt. Dessutom så skulle du inte ha någon anledning till att göra det. Det har vi ju redan fastställt, att du inte ser mig som jag ser dig.
(det finns inga känslomässiga band som knyter oss samman?)
Varför blir det alltid såhär?
Det känns som om jag har suttit och väntat på någon hela kvällen. Jag förstår inte. Jag sitter här fortfarande och väntar. Vad är det som ska hända? Vad är det jag tror kommer hända? Det är en sådan skum känsla. Jag längtar efter någon, fast jag kan inte komma ihåg vem. Det är någon som jag kan prata med. Någon som jag nyligen träffat. Ja, exakt så känns det. Någon som jag har någonting att berätta för, och att jag vet att den personen kommer tycka det är roligt. Vem är det? Vad är det egentligen jag sitter och väntar på? Och hur länge till måste jag sitta här och vänta? Jag vet inte. Allting är så suddigt.
(?????????????????)
Det kan inte vara såhär. Jag kan ju inte gå nu. Tänk om jag missar den där personen? Tänk om den den personen börjar skriva till mig, men jag hinner stänga av datorn och lägga mig istället. Det går ju inte. Samtidigt som jag tittar på mobilen så hoppas jag på ett nytt sms, men vem skulle jag få ett sms ifrån? Det finns ju ingen som skulle smsa mig nu på en söndagkväll utan någon särskild anledning? Det känns ändå som om jag väntar på att någon ska smsa mig. Varför är det så? Varför sitter jag och väntar på att någon ska skriva? Så ska det ju inte vara. Fast det kanske är samma sak när jag sitter vid facebook och tittar. Jag sitter och stirrar på ditt namn och väntar på att du ska skriva, fast det gör du ju aldrig. Det vore bara konstigt. Dessutom så skulle du inte ha någon anledning till att göra det. Det har vi ju redan fastställt, att du inte ser mig som jag ser dig.
(det finns inga känslomässiga band som knyter oss samman?)
Varför blir det alltid såhär?
Kommentarer
Postat av: Anonym
det är jag
Trackback
